onsdag 2 februari 2022

Enneagrammet - om skapelse, brustenhet och helande

 

Hela texten kan med fördel läsas i ett open office-dokument här där formateringen känns najsare, eller i bloggen, nedanför, if one is so inclined.

 

För några år sedan gick jag en Enneagram-kurs i St Matteus-kyrka1, led av diakonen där som heter Marie Bernéli, som även skrivit boken vi använde oss av under kursenEnneagrammet: om skapelse, brustenhet och helande, en bok som ”vänder sig till alla som är intresserade av en introduktion till enneagrammet utifrån en kristen tolkning”. Det här är min sammanfattning av, tja, inte boken i sig, men av dom delar som jag av någon anledning tänkte skulle passa in i den här icke-sammanfattningen. Man skulle kunna säga att det är Maries röst vävd in i en väg genom hennes bok, en väg som den här texten tagit för att skapa något tillgängligt och allmänt, snarare än detaljerat och specifikt, och som kanske, i slutändan, egentligen gäller för alla och därmed är det absolut viktigaste att ta med sig från boken, och enneagrammet i stort. Även om jag utgår ifrån min egen ”typ” i enneagrammet i texten till viss del, så gör jag det primärt för att förankra teorin i det konkreta åtminstone litegrann. Jag låter även texten förbli färgad av Maries kristna utgångspunkt, även om den egentligen inte behöver vara det och kanske alienerar vissa tack vare det.


Det finns massor skrivet och talat om Enneagrammet, men om jag kunde välja ut en source att rekommendera för dom som vill veta mer om dom olika typerna, så skulle det vara dom nio videos som är uppe på youtube-kanalen Laursenbo som kommer från Eli Jaxon-Bears From Fixation to Freedom (Sounds True Audio Learning Course), och som gett mig allra mest att lyssna på, så jag hoppas dom finns tillgängliga åtminstone nånstans, för en lång tid framöver. Plus i kanten för att sättet dom låter på när dom pratar i dessa videos är som balsam för själen.



§



Enneagrammet består av nio punkter som visar oss nio aspekter av Guds väsen – dom sätt som Gud manifesterar sig på. Nio tecken, som avtecknar Guds anlete, och vittnar om vårt eget ursprungliga ansikte.


Hur uppstår splittringen som gör oss alla till aspekter av helheten? På ett individuellt, mänskligt, plan, sker det genom smärtan som kommer ur mötet med vår första kärlek, och tro-erfarenheten att världen inte är våran att älska helhjärtat, och vi, inte dess enda, fullkomliga, käraste. Det börjar med att man som spädbarn inte får alla sina narcissistiska behov och impulser tillgodosedda—och hur skulle det ens vara möjligt—varpå det uppstår en splittring mellan en själv och världen, och ur denna smärta kommer ens egna konturer fram ur förgrunden. Det-som-inte-är-barnet blir så småningom till stoff för en habituation, en ego-formation som i sin tur blir till ett anknytningstrauma, en jag-identitet, och en enneagramatiskt primär försvarstyp.


Vid smärta och förlust avgränsar egot verkligheten genom att förminska vår medvetenhet om vilka vi är, polymorft obegränsade, och genom att avgränsa försöker vi ta hand om den del vi bestämt oss för är ”oss själva”, den beskärda del som kom till när tilliten till andra, och löftet om en perfekt värld, brustit. Våra primära strategier syftar ytterst till sätt på vilka egot tror att det får erhålla kärlek på, och om det misslyckas med det, åtminstone kan minimera mer smärta av samma typ, vilket paradoxalt nog låser in egot på att upprepa grundförlusten, åtminstone tills rädslorna som driver den har överlämnats till en högre makt.


§


Som man säger i Adult Children of Alcoholics när man beskriver (Det Vuxna Barnets) ”The Problem” – ”This is a description, not an indictment”. So what’s the problem? Nå, mitt egos primära försvarsmekanism verkar vara Fyrans,Individualistens”, den vars tvångsmässiga beteende gör att den försöker undvika det normala till varje pris, för om den blir en i mängden, så känner den att dennes själva existens är hotad. Individualisten attraheras således av det speciella, och skyr det alldagliga, dom den anser vara inte enbart tråkigt, utan rentav lägre stående. Otroligt rädd för att sammansmälta med andra, ser individualisten till att ha någon form av ”out”, vilket innebär att när självbilden hotas och individualisten går djupare in i sin neuros, väljer den att gå ifrån världen, defensivt, och väljer samtidigt att se sig själv som mindre än världen, vilket tyder på ett ”beroende i ett underifrånperspektiv”. Individualisten gör sig själv beroende av sin utanförposition, och av bilden av sig själv som mindre än omvärlden, samtidigt som egot på insidan skriker att det minsann är större än omvärlden, ja rentav störst av alla. Denna dubbelhet kan komma ut i form av konstnärlig gestaltning, sublimering, då uttryckandet av känslor på ett symboliskt sätt kan vara det enda sätt som en individualist som är rädd för att bli avvisad känner till. Såklart kan denna sublimering dock leda till ytterligare tillbakadragande och levande i egen fantasivärld, synnerligen som individualisten ju även kan vara rädd för att bli avvisad, avslöjad, i sin konst.


Individualistens dubbelhet vad gäller sin önskan att verkligen bli sedd (igenom), samtidigt som begäret att bli ”sedd till varje pris” pockar, och dubbelheten i dennes önskan att sammansmälta med andra samtidigt som det finns en otrolig rädsla för att bara bli en i mängden, gör individualisten benägen till masochism, det vill säga tendensen att ta en stark libidinös laddning och införliva den på ett sådant sätt att laddningen i mångt och mycket försvinner – svälja världen och dess begär efter en genom att begära den eller genom att förneka sig själv ens begär av den, istället för att bli svald av världen eller ens begär efter den och därmed bli en del av den. Blir det ”för mycket” att angsta över huruvida en förälskelse kommer nobba en, ja då väljer man kanske hellre att självsabotera genom att göra slut (eller bete sig på ett sådant sätt att den andre gör slut), och som en bonus återgå till ens tragiska, ensamma, trygghet, som i sin tur när ens konstnärliga skapande, som blir individualistens hela verklighet. Det är en individualists tragiska syn på världen som gör gällande att det inte går att kombinera psykoanalys och konstnärsskapande, eller för den delen familjeliv, och originalitet.


Idealbilden av en individualist, för en individualist, är att den ska vara en stilfull, sensibel, originell, och lagom mystisk person som går sin egen väg, och gör det med emfas – sui generis. Individualistens ideal är det naturligt äkta, och individualisten slipar på sin äkthet såpass att den blir overklig inför andra – i sina försök att vara naturlig uppfattas den som teatralisk, och konstlad. I all hast inser inte individualisten att den, i mångt och mycket, är precis som alla andra.


Individualistens gåvor är känslighet för andras smärta, empati och inkännande, estetiskt sinne, kreativitet, och konstnärlig läggning,


§


Tron är den inre rörelse som gör att vi kan släppa taget om illusionen av kontroll över oss själva, vår andliga resa, och livet självt, som vi annars håller fast vid. Tron är den process som helar, och i den möter vi det som helar.


Att släppa taget om det som vi gärna döljer är svårt, men att släppa taget om det som gör oss stolta – det är ännu svårare. Det är troligen i våra positiva känslor där vår bundenhet är som allra störst, och kontrollen som starkast, då det som utvecklats till ”talang” och blivit en del av självbilden, är det egot gärna visar fram, och menar är det högsta goda – det utan vilket vi verkligen inte är någonting alls. Men den som lever för mycket i sina gåvor och talanger gör det på bekostnad av andra aspekter inom sig själv, och kanske även har desto svårare att släppa på identifikationen med formerna, med denna temporära värld, för att den är investerad i världen genom i alldaglig mening något ”gott”, och dom frukter dessa för med sig, som någorlunda positiva känslor, som ju förvisso är lättare att bära än riktigt negativa känslor, men som även ger en mindre incitament att faktiskt söka sig ut på djupt vatten, där sann frid finns, än sökandet som starkt lidande ibland ger upphov till.


Det är alltså med hjärtat som vi syndar, och det är därmed även genom hjärtat som vi helas i omvändelseprocessen, den process som gör att vi vänder oss mot Gud och det goda, snarare än stannar kvar, bortvända. Den dödssynd som vi håller för vår huvudsakliga synd, i Enneagrammet kallad för rotsynd, är således enbart avigsidan av något gott, baksidan av den verkliga gåvan som blir förlöst genom omvändelsen och blir det som är, höh – rot-sunt. Rotsynden är det sätt på vilket vi väljer att synda alltsomoftast, för att vi är bekväma med detta sätt, är vana vid det, och rentav stolta över det. Detta syndande vittnar om våra beroenden, om våra passioner, vår lidelse – det vi verkligen är beredda att lida för, och vända oss bort mot Gud, för att fortsätta lägga vårt hopp till.


Individualistens rotsynd är avunden, den energetiska laddning som på ytan kräver av världen att den ska anpassa sig efter en själv, men egentligen avslöjar ett begär efter hela världen som omöjligt kan uppfyllas, och alltid kommer kräva mer – gräset förblir för alltid grönare på annat håll. Individualisten hotas även av och blir avundsjuk på det som den menar inte är stilfullt eller äkta, men drar till sig uppmärksamhet, och därmed drar uppmärksamhet från individualisten, en uppmärksamhet som den för övrigt bara vill ha när den inte har den, för när den får uppmärksamheten, så skiftas den avundsjuka laddningen ögonblickligen bort mot dom som slipper få blickar på sig. Ja, vanligheten är det som undviks, men samtidigt lockar den – Damned if you do, and damned if you don’t”, är den masochistiska individualistens motto.


Rationaliseringen hos individualisten för dess konstanta riktande utåt mot det den tycker sig sakna gör gällande att hon anser sig behöva utforska olika sätt och uttryck innan hon börjar leva på riktigt, innan hon ”hittat sig själv”, innan hon hittat sitt sanna uttryck, innan hon insett sin ”final form”. Individualisten kan anse sig behöva exempelvis flera romantiska partners för att förstå sig själv och sina behov bättre (och inte bli låst av en partners förväntningar), och hon kan rentav känna ett behov av att ha allting i multum, så att hon kan leva ut sina sanna känslor och uttryck genom att hoppa mellan olika projekt och sociala grupperingar, men sällan fullfölja, eller committa – för att hon på detta sätt anser sig vara mer sann mot sig själv än dom som väljer att bli mortifierade (och mortifierande) i sina respektive sociala grupperingars (borgerliga) åsiktskorridorer och spel. Individualistens tvångströja blir därmed dess desperata försök att komma undan tvångströjor.


Den falska skulden som individualisten känner stolthet i och således även skäms i, är alltså vanligheten. Det den patologiska individualisten inte ser är när hon är annorlunda på bekostnad av andra, och att hon för att bevara sin bild av sig själv som speciell måste förringa andra, för att mötet med den andra alltid sker i en jämförande kapacitet. Är individualisten alldeles unik så slipper hon, åtminstone ytligt sätt, att jämföra sig med andra, då hon ju inte tillhör samma grupp som dom, för att hennes ”verk” inte är jämförbart med andras, och då slipper hon både känna avund inför dom andra, och slipper även känna skam inför dom när hon upplever sig mindre värd, eller rentav ”blott likadan som” dom, men denna manöver kräver en konstant rörelse förbi eller bort från andra individer och det tänkta äkta mötet med dom, vilket bara förstärker individualistens oppositionella laddning som ”egen”, alltid utanför, forever woe is me, everything I touch dies (fast, åtminstone till viss del, för att andra inte är redo for what I’m bringing), osv.


Ja, som vi hör så är rotsyndens utlopp hos individualisten svårmodet. Vemod. Varför är människans öde så tragiskt? Varför är universums värmedöd oundviklig? Var tog paradiset vägen? Varför kan inte alla älska alla? Varför finns döden? Vantrivseln som kommer av svårmodet närs av den uppmärksamhet som riktas mot det som saknas, och det som förlorats. Därför är fantasier och ideal så lockande för individualistensallt som är vackrare än verkligheten. ”Det som kunde ha blivit”, och det som ”varit men aldrig kan vara åter” ter sig särskilt lockande för nostalgins och tragikens sentimentalitet, men det stannar inte vid abstrakta idéer om världen i stort, eller specifika smärtor relaterade till individualist-livets ofullkomlighet, utan omfamnar även människor omkring henne. Individualistens stresspunkt ligger i tvåans, Hjälparens, vilket innebär att vid stress söker individualisten avlastning i tvåornas behov av uppskattning, vilket leder till beroende av människor och falskt hopp till relationer – man gör sig villig att bli medberoende för den andre, och sin fantasi om denna, och vem man själv är i relation till denna. Tröstepunkten, å andra sidan, den punkt som kan agera som en positiv motpol till en aspekts egna neurotiska tendenser, ligger för individualisten i ettornas ”Jag har rätt”, en laddning som byter ut svårmodets sorgsna paralys eller invecklande fantasier mot arbetsamhet och praktiskt utförande, där ett möjligt motto helt enkelt kan varaGräv där du står”. No mo FOMO.


§


Det omedvetna budskapet som varje aspekt-barn fick höra är kärnan i det som skall komma att bli dess ”livsrädsla”, dess grundläggande existentiella rädsla, och det som fattas det lilla barnet och den omedvetna vuxne som hon letar efter in all the wrong places. Det omedvetna budskapet som individualisten fick höra och som står till grund för den tvångsneuros som är hennes lidelser är att ”Det inte är okej att vara välfungerande och lycklig” – är man det, då måste det innebära att man är dum i huvudet, inte förstår hur världen ligger till, inte har stuckit ut hakan tillräckligt mycket, inte tagit på sig tillräckligt mycket smärta i världen genom att vara ärlig jämte andra och sig själv, för världen är ju förljugen och fel och ogillar den en så är det ett bevis på ens överlägsenhet och det är för övrigt bättre att vara autentisk än umgås med idioter.


Det saknade budskapet är ”försidan” till den baksida som det omedvetna budskapens är, och detta budskap, om hört med hela kroppen, och förstått på djupet, är det som får en människa att landa i henne själv, och känna trygghet. Individualistens saknade budskap är ”Du är sedd för den du är”. Det är först när individualisten kan sluta jaga sin identitet i ett desperat försök att fylla tomrummet som kom ur att inte bli sedd, och i ett desperat försök att fly undan kategorisering för att inte bli dömd, som hon kan sluta känna att den andres blick förringar och förintar henne, och att hon kan möta andra, på sina, och samtidigt lika, villkor. Ju större rädslan för att vara utan identitet, utan enbart ett bihang till någon annan, desto större falsk önska att bli fri från ”Den Andre” (en annans ”othering”, men även ens egna annanskapande av sig själv och andra), men också desto större grundläggande önskan att bli sig själv, och bli ett med Den Andre (Gud).


Behoven som uttrycks genom dom nio grundläggande önskningarna, och rotsynderna, och allt annat, är allmänmänskliga, men människor tenderar att bli ensidiga och självdestruktiva i sin jakt efter det som dom hänger upp sin lycka på, och dom släpper inte taget förrän dom uppnått sin önskan till fullo, vilket inte går för att önskan ju är falsk, och byggd på brist, snarare än överflöd. Inte nog med det – ens livsstrategier gör gällande att just ens egna sätt att värdera på och se världen är bättre än andras, vilket gör det desto svårare att släppa taget om dom. För individualisten kan detta ta sig uttryck i ett erkännande att alla ju sannerligen är unika – men hon själv, ja hon är väl ändå lite mer unik än andra!


§


Omvändelse innebär att vända sig från förtröstan på det egna, till förtröstan i Gud.


Livet består alltsomoftast av två resor; den första, där vi bygger upp en identitet, skaffar oss utbildning och yrke, bildar oss en familj, och genom allt detta görande blir någon, en någon som identifierar sig med sina roller, vanor, och livsmönster, och så den andra resan; där vi söker oss inåt, efter vårt sanna jag, och inte längre försöker bli något, utan vill förstå och vara den man egentligen är.


Paradiset i Bibeln är en bild för hur det var innan den grundläggande tilliten kom till skada, och splittrade oss, och ledde till ego-fixeringen som är livsstrategin, en fixering som även innefattar en idé av Paradiset som är ytlig, och kräver en djuplodande inre resa för att bli realistisk, och därmed verklig. Omvändelsen är en inbjudan till livet under ytan en inbjudan till den andra resans djup. Omvändelsen helar misstron och hjälper oss att upptäcka att syndafallets list är en illusion. Vi börjar förstå att vår mänskliga erfarenhet av vår barndoms ”gudar” inte är detsamma som Gud själv, från vilken vi ju kan vänta oss allt gott – vår egen begränsning och våra föräldrars mänskliga svaghet är inte en gudomlig bild, och den världen som denna bild lever i är inte ödet. Av denna anledning behöver vi upptäcka Gud bortom våra bilder, för att hitta tillbaka till tilliten, och helas. För om vi känner ett motstånd mot Gud, så är det kanske så att detta motstånd har sitt ursprung i vår bild av vem Gud är. Vi kan vara nog så rädda för att förlora något, om vi öppnar vårt hjärta. Att Gud kommer tvinga oss till något om vi låter honom komma nära. Att vi tvingas förändras, om vi gör något annorlunda, och då förlorar det lilla vi har.


Det finns något som kallas för “den instinktmässiga omvändelsen” inom enneagramet, som går ut på att med asketisk möda gå emot sina osunda vanor, och på så sätt genom egna ansträngningar komma närmare Gud, men hur långt man kommer andligt med piskan är tveksamt, och det är precis vad disciplin utan kärlek är – ett vapen att självskada med. I något som kallas för nådens ordning talar man om en “lagisk period i tron”, i vilken man blir lagisk och sträng mot sig själv och andra, och är fullt övertygad om att man följer Guds vilja – ju strängare, desto mer rimligt anta att så är fallet, i varje fall. På ytan verkar det som att man “städar upp” och gör förbättringar, men under ytan sker ingen verklig förändring – friden uteblir. Alla ansträngningar har fört en runt i en cirkel och gjort en mer uttröttad. Det behövs något mer, och det är upplysning genom nåd, där man går från drivkraft till inbjudan, ansträngning, till acceptans.


Steget mot tillit, och nåd, är en rörelse från att göra, till att inte göra någonting, för att varje ansträngning man gör för att bli bättre, bara leder djupare in i bundenhet (även om denna djupvandring i bundenhet såklart är del av den process som slutligen leder en bort från bundenheten). Livet i det “väglösa landetsom man kommer in på genom nåden är ett liv i passivum – man är inte sökare, utan sökt; bär inte, utan är buren; ger inte, utan blir det som är givet; är inte det som kommer, utan det som kommer till en; är inte det som gör, utan det sker med en.


Omvändelsen är alltså en process som vi till syvende och sist inte kan styra med vår viljekraft – den är utanför vår kontroll, och vi har inget annat än vår längtan att komma med, men att vara sanna mot vår djupaste längtan är i sig en bekännelse som öppnar våra djupskikt för Guds nåd. Martin Luther skrev att ”En gud (sic) kallas det, som man väntar sig allt gott av och som man i all nöd tar sin tillflykt till.” Det ”högsta goda” hos den som idoliserar ting är alltså det som man sätter främst i livet – det som man upptas av dagligen, som ens liv är inriktat på, som man strävar efter, och drivs av. Ens högsta goda är även det som ens livstrategi får en att prioritera – även om det inte är ”Det Högsta Goda”, så är det det godaste vi känner till, och det som ger oss mening, och syfte, och måste gås igenom.


Omvändelse är ett religiöst begrepp som kommer från grekiskans metanoia, som egentligen betyder sinnesändring. Omvändelsen handlar inte enbart om ett ändrat sinne (nya tankar, nya känslor), utan även om ändrad livsföring, ändrade vanor, och ändrat beteende. Omvändelsen uttrycker, ytterst, en fysisk rörelse – att vända sig om. Konsekvenserna av omvändelsen leder till en förändring i vad som är vårt högsta goda – från att ha kretsat runt oss själva och våra egna strategier, kretsar man nu kring Gud. Man vänder sig från förtröstan på det egna, som kommer som en följd av vår föreställning om att vi egentligen står ensamma och därför behöver vända oss inåt mot oss själva för att få någon slags kontroll över livet, till förtröstan i Gud, och det är genom denna omvändning som man börjar leva i nåden.


Vår längtan efter Gud och vår passion för vår livsstrategi rinner ur samma källa – båda är grundade i Gud, och kärlek. Kärleken är medfödd och vår förmåga att älska bor i vårt hjärta. Möjligheten att älska finns alltid inom oss eftersom vi är skapade i kärlek, av kärlek. Vår förmåga att älska är tecknet i vårt hjärta som visar att vi tillhör Gud, och är hans eget avtryck inom oss. När vår kärlek har gått vilse och förirrat sig i en labyrint runt oss själva, så tror vi att vi längtar efter den älskade utanför oss, istället för inuti, där Hon har funnits hela tiden.


Egentligen är det inte bara rotsyndandet som vittnar om våra beroenden, om våra passioner, vår lidelse – det vi verkligen är beredda att lida för, och vänder oss bort mot Gud, för. Synd är det som skapar avstånd mellan oss själva och andra, och oss själva och Gud. Allt som är falskt och destruktivt är en lidelse, men det första steget ”bort från” lidelsen är mot lidelsen, då vi behöver möta den, och lära oss att gilla den, ja rentav ”älska” den, för att slutligen omvändas genom den, ty den springer ur samma källa som vår verkliga gåva, vår andefrukt, som är den förlösta rotsynden. Denna andefrukt kommer ur den kärlek som har funnit sitt sanna hem, och öppnar oss för andra. Medan självbilderna är exklusiva i den meningen att dom sätter oss själva på en högre (eller lägre) nivå än andra, har egot i centrum, så är andefrukten den gåva som snarast väcker tacksamhet eftersom vi inte själva har kunnat förvärva den. Andefrukterna står i livets och kärlekens tjänst och efterlämnar andlig tröst, både hos givaren, och hos mottagaren.


§

§

§


Visst kan det bli väldigt förvirrande, när man tycker sig bryta massa mönster, bara för att sedan märka att man likväl hamnat i en tvångsneuros man sökt fly undan, fast på ett annat sätt – fast ändå inte. Man söker Gud, men hamnar oftast i sig själv – åtminstone verkar jag göra det. Å ena sidan bör jag ju söka mig inåt, för att bli kvitt individualistens ”världslighet” och tendenser till medberoende och fixering på andra, men å andra sidan bör jag ju söka mig utåt, för att som individualist inte fixera på min ”inre autenticitet” och därmed trassla in mig i mig själv. När jag väl delar med mig av mitt inre istället för att hålla det för mig själv, så trasslar jag i mig i mitt bekräftelsebehov, istället. Process efter process – mo solutions, mo problems. Damned if you do, and damned if you don’t, känns det ju som, vad jag än gör, vilket nog är lika mycket ett resultat av mitt begärs-avunds kluvenhet, som en beskrivning av hur invecklad, och förvirrad, processen som inte är grundad i nåd kan te sig.


Jag menar att tänka att jag ska ”öppna mig för nåden” och istället för att ”forma mig själv” ska låta mig ”formas av Gud” kan lika gärna bli det samma som att jag låter något undermedvetet (neurotiskt) inom mig forma mig själv, eller att jag låter någon annan samhällelig eller individuell process forma mig, i sann medberoende-anda. Och ”släppa taget” – ja det kan lika gärna leda till att jag släpper allt ansvar över mitt liv utan en överlåtelse i full tillit, för precis som med allt annat är det ju motivationen bakom ens handlingar som styr ens själsliga mognad, och även hur mätta vi blir av vår handlings frukter. Sökandet efter varaktig sinnesfrid fortsätter för den som fortsatt misstar längtan efter Gud för längtan efter ens livspassion, men, men tänk om man är så pass intrasslad i sig själv att man inte ens kan känna när ett livsmönster lämnar en dålig, eller god, eftersmak? Precis så känner ju jag, som upplevt ett enormt lidande i livet och till idag tänker att damn, it better have been worth it, lead to something good eventually, because otherwise – good riddance! Jo jo, men ”good riddance” vadå? Menar jag att jag ska begå självmord retroaktivt, för att protestera mot världens beskaffenhet? Ja, sådana är the knee jerk reactions av den som famlar i blindo!


Med andra ord – andlig urskiljning är nog det viktigaste verktyget i ens spirituella arsenal, men å andra sidan är ju andlig urskiljning ett resultat av något annat, så då är det ju en frukt, snarare än ett verktyg jag faktiskt kan använda som en metod, men, men, men… och nu är jag där igen, och spinner loss tankarna, och försöker skapa någon slags hierarki i något abstrakt som jag knappt förstår, och missar träden för skogen, för att jag gått vilse bland alla träd och inte vet hur jag ska se skillnad på dom. Jag vet då inte, jag. Jag tror nog att jag får överlämna både det, och den andliga urskiljningen, och metodiken, och tanken på att jag behöver förstå motivationerna bakom mina handlingar, både därhän, och till Gud, och bara försöka lystra till och lyssna efter det som jag uppenbarligen längtat efter otroligt mycket, men har vänt dövörat till i många år.


Jag kan åtminstone trösta mig med att det inte är min uppgift att förändra, älska, hela, förlåta, mig själv – det är ju Guds uppgift. Och så får jag hoppas på att tilliten föds ur tystnaden och tiden – jag har ju åtminstone en av dessa på min, obönhörliga, sida. Jag slipper även rota i min tros vara eller icke-vara, för att det inte är tron som helar, utan Gud. Min enda uppgift blir då att ta emot andefrukten genom att slappna och ta emot det som ges, istället för att ha ”händerna fulla med eget”. Kan detta verkligen vara tillräckligt? Sannerligen, nog? Är jag verkligen nog, då? Kanske kan detta fokus vara det absolut viktigaste för mig – vem vet. Kanske kan detta fokus vara det viktigaste för alla, egentligen. Kanske det, kanske.


Och visst ja – individualistens andefrukt är Jämvikt. Equanimity. Att vara even-keeled. Att inte låta känslorna, infallen, styra, utan det som finns bakom dessa, och grundar en i kärlek. Hm… ja. Jämvikt. Jag låter mig smaka på känslan det väcker inom mig. Kanske kan det vara något?

1Även om jag inte längre går till någon kyrka, typ någonsin, så anser jag till idag att St Matteus är ”min” kyrka, och där finns massa underbara människor jag ibland saknar i mitt liv, så om man vill pröva på en hipp och kärleksfylld kyrka så kan jag definitivt rekommendera St Matteus.

 

måndag 31 januari 2022

Tipp-Tapp, Tipp-TOPP – VinterKul Efter Jul

 


Här kommer en uppföljning till Nyårslyftet, en text som var med i Fontänmagasinets förra nummer, som kommer vara med i kommande numret av Fontänmagasinet.

 

Tipp-Tapp, Tipp-TOPP – VinterKul Efter Jul


Ställ dig nånstans där det är fin vinterbelysning ovanför, exempelvis på bron mellan Triangeln och Gustav Adolfs Torg där en slags krona av ljus svänger och svajar. Musik är valfritt, men Indilas Tourner Dans Le Vide har suggestivt vankande verser, och en ypperligt virvlande refräng. Börja rytmiskt villervalla och dansant virrvarra. Fäst blicken på kronan. Snurra runt, runt, runt, runt, likt en dansande dervisch, tills du ler för dig själv, eller med någon annan som ser dig snurra. Det är okej – du läste att man kan göra så här i en tidning, och därför måste det ju vara en "grej" man kan göra. Du är ursäktad. Du är, rentav, mer än ursäktad. Du är en Gyllene Gud. Och vem vet, det finns en chans att nästa gång du går över bron, så ser du någon annan – snurra, snurra, snurra...


Det är snö (hoppas vi). Du hittar en backe. Du åker pulka – utan pulka. Vilket jäkla power move. Kidsen kommer älska dig! Eller tycka du är ett freaky deaky weirdo. Beror kanske på om du pratar med dig själv eller inte under tiden. Testa, och dra egna slutsatser. Geronimo!


Det är snö (men skynda dig, för imorgon kan det vara borta!). Du står på snöklätt gräs, med mycket svängrum. Du tittar rakt ner, på en punkt mellan fötterna. Du snurrar runt, runt, runt, tills du trillar. Timber! Väl nere, gör du en snö-ängel. Eller försöker ställa dig upp så fort du kan och snurra vidare, da capo al fine, tills du trillar ånyo, är fullständigt finito, och stannar nere. Hallå? Vem där? En ängel som fallit från skyn. Och den där tinnitustonen som plötsligt blivit förgrund tillsammans med dom snirkliga trådarna du ser i skyn? Guds Frekvens, och Stjärnexpressens Jetlag. Enjoy your stay.


Det är kallt (så mycket är i alla fall säkert). Du går till en av plaskdammarna som blivit isbana (exempelvis i Folkets Park). Du har förberett din gump genom lagen om lager-på-lager-på-lager. Du lånar ett par skridskor på plats. Det är svettigt värre, och det kommer inte direkt vara någon Disney On Ice här, men du är nu åtminstone redo för att vara Bambi På Is. Du kan även vara Stampe, Bambis kanin-kamrat, som lekfullt far och färdas över det frusna vattnet. You can do it – you're da bomb. Drar över isen och drattar omkull alla kägelhuvuden. Den upprätta ställningen är ändå överskattad, och alla blir vi ju Vertikalt Utmanade så småningom. Och, sist men inte minst Cannonball!


Fråga dig själv – är julen verkligen över? Är inte jul egentligen bara ett sinnestillstånd? Ex-Mas? No – uno más! Låt oss utforska några sätt på vilka vi kan fortsätta vintern i tis' the season to be jolly-anda.


1) Skynda, fynda! Skynda, synda! Med andra ord – köp en julkalender på rea. Mmm, tysk choklad efter bästföre-datum. Bli en hund och glufsa i dig alla chokladbitarna PÅ EN GÅNG. Ha ångest. Eller inte – du är ju åtminstone ingen hund.


2) Välj en tv-serie du gillar att myza med. Fråga dig själv – "hm, har serien Christmas Specials?" Hitta, och titta, på något av avsnitten. Men – ojdå. Nu befaller magen dig att evakuera julkalender-chokladen! Hujeda-dig – skynda, för i bövelen, SKYNDA!


3) Föreställ dig att det är fredag idag. Trevlig helg! *vinkar och ropar, wrinklar och smilgropar* Ovanpå detta, föreställ dig att det är typ den 23e december idag. Hälsa ”God Jul” till alla du kommer i kontakt med, fast, ja, ta kraften och andemeningen från denna hälsning och lägg in den i en mer passande fras, som exempelvis Namaste, Pax Vobiscum, As-salamu alaykum, eller, för den delen, “Ha En Satans Trevlig Jävla Helg nu, Ya Fat Basterd”. Ditt sinneslag är nu Hjärtelagen. Ja sannerligen, with great power comes great responsibility. God Jul, and Yippie-ki-yay, motherfucker!

 



torsdag 27 januari 2022

Var Är Min Lista Med Påminnelser

 

En text om tips som kan vara behändiga när man skriver texter, som är mest skriven till mig själv, för att jag säkert mest av alla behöver påminnas om dessa tips. So here they are.


torsdag 20 januari 2022

En kritik av: Kritik Av Den Negativa Uppbyggligheten

 

 
Jag gjorde något som jag inte gjort på länge - sammanfattade en bok, och gav mina kommentarer på den. Yeah. :) Här är länken. Texten handlar om: den civiliserade människan; jordelivets ofullkomlighet; det definitivt avslutade verket; lågkyrklighetens informella gudstjänster; självbiografens bikt; syntesen som helgar negationen; det romantiska allkonstverket, att sakernas rätta, oförvillade tillstånd har fördärvats - och mer.
 



 
 

fredag 14 januari 2022

Nyårslyftet

Nyårslyftet – din guide mot nya höjder

Var realistisk i din målsättning, med delmål, positiv förstärkning, stöd, och backup-planer? Nej. Nej nej nej. Icke-snicke. Njet. Non. Sånt är för amatörer. Sikta mot stjärnorna, kanske din dröm plötsligt blev sann? Eh, oui! Först och främst – ditt nyårslöfte måste vara lagom otydligt, så du inte kan hållas ansvarig för ett potentiellt misslyckande, och för att du med denna metod åtminstone har en liten chans att hålla nyårslöftet för att du här kan körsbärsplocka dom datapunkter som understödjer tesen om att du faktiskt håller ditt nyårslöfte, och därmed din egen förträfflighet. Är du lagd åt det hållet så behöver du å andra sidan inte min hjälp utan kommer hitta bevis för din sak oavsett, så till dig som kommer gå bet: när du väl gör det, undersök inte vad som gick fel och hur du hädanefter kan göra annorlunda, exempelvis genom att undvika riskbeteenden eller åtminstone bli extra medveten om när du är i närheten av att bryta löftet och då använda dig av dina livlinor, utan dra över snuttefilten Offerkoftan™ och göm dig i den bekväma slutsatsen att du helt enkelt är obotligt dum i huvva. Better luck next year!


En sak som alla borde testa någon gång i livet, dock, är att bli en Grym Januari-Gymmare™. Gå med i den vitt spridda Januari-Gymmar-Klubben (JGK) som ingen vill erkänna sig ha varit medlem i. Ta det inte personligt om hälsningarna dom vana muskelpaketen på gymmet ger dig verkar halvhjärtade – dom vet nämligen att chansen att du kommer hänga kvar efter januari månad är lika obetydlig som din bänkpress. Nå, du har i alla fall gjort något folkligt. Blivit som folk är, i all sin ärthjärnighet. Grattis!


En sista sak – glöm inte att du faktiskt inte behöver göra något nyårslöfte. Har du inte gjort nog, redan, detta året? Alla andra år? Och förresten, inte följer du väl sociala konventioner? Vilka är DOM att berätta för DIG vad DU ska göra? Du är en rebell! Stick it to THE MAN – han kan väl själv ta dom jäkla trapporna om det nu är så nyttigt? Du är en vuxen person, som kan ta egna beslut. You do what you damn well please! Glass till frukost, töntar! YOOOO-LOOOO!



Om inget annat funkar, pröva att älska dig själv.

torsdag 2 april 2020

The Arrival of Hermes

[(NOT (NOT) IMPORTANT) MES-SAge]

The Bringer Of Light here, April Fools' coming at you with a pre-(cum)face – if what I say in this text is true, that All(ah) is Love, even "darkness", and that all there is is manifestation, then I am manifesting that suffering is necessary... hm? So read, and look closer yet – what if One manifests that there is no suffering (in the future), and thus creates Paradise forever and ever, rather than having the Universe expand and contract for all eternity? This is my aporia, as of now, the point where my mind goes blank and just, um, goes, okay, sounds good to me, but then I'd have to let go of all this expansion-contraction nonsense I've dabbled in for many a years. Oh well, all (killing of darlings) in good time.

So! Enjoy this Great Work of Art, the most dense (cuz eym thick in de head, ya daft ya!) 8 pages I've ever written, yet probably the most confusing of my 8 pages for some (which is saying something, considering how I've been hearing all my life how people don't understand my texts), and that is just the nature of Oneness – coming closer to it, one's sphere of influence both expands, and contracts, at once, making ones power to Manifest larger, yet, ultimately, becoming mute, unable to "utilize" one's power IF one is true to one's Highest Self only hm, you know what, I take that back – I will meditate on the matter before saying more, because I do not wish to manifest that my highest self will be forever blueballed no matter how much buddhists claim all is suffering and thus blueballs is the foundation of everything plus I think everyone is manifesting Oneness more and more now and therefore the illusion becomes that some are getting more enlightened whereas others are devolving into the dark ages but I quite believe that we are all just assuming our proper natures and you know there are Gods of art and writing and fucking, but also of killing and pillaging and raping, and they're no less Gods because of having "lower" drives, lower "vibes", or what have you, and also once one realizes that the Highest Self "will be blueballed", you transcend that and detach for your highest self and thus realize that actually "being your highest self" isn't what you long for anymore, and thus your highest self becomes something else and OH MY GOSH DARN IT neti-frakking-neti it just never stops, does it I'm outta here.

Any-witch-ways, my invitation is for you to continue reading this text if it intrigues you or makes you happy somehow – there's no use suffering for the cure (or is there?). Either wei (wu wei), thank you, and thank yourself, and thank yourself for thanking yourself ("no you're the best", "no you're the best", ad infinitum, (ergo Anno Domini to infinitude, ergo AD ad infinitum ey yo it’s ya boi re-c(o)urse once again).

PS: If you find my stream-of-consciousness word salad too outlandish, perhaps Stories of Old's coverage of the existentialism of Arrival would be a better fit – it's much more heart centered, more "grounded" and less "conceptual" slash hoity toity, and, who knows, perhaps after having seen that clip, or giving the other texts within texts that are hyperlinked in this a go, this text might even make more sense, although I have no clue, to be honest, because you do you and not only do you see the world through your eyes, the very way in which your path to enlightenment and stepping into YOUR Power can be so radically different as to me who is a beginner at this shit can't begin to fathom how different it might be. Nonetheless, I'd be curious if you told me your experience.

The 8 page text is also a response to an earlier, very short, text, on facebook, in which I switched profile picture to a Hanar (from Mass Effect universe), which in turn was a response to three earlier profile picture changes I made in a very short amount of time after my kundalini spiritual awakening. The 8 page text is also intended for facebook and my switching to a new profile and cover picture, namely these two.



So, Arrival, and Isis. Which were preceded by a profile picture of Archangel Michael, who in turn was proceeded by a picture of a woman I theorized was my Twin Soul/One Way Ticket To Paradise, and before that some random picture of a child whom I felt was the most divine thing I had ever laid eyes upon in that moment when I exchanged my profile picture to that of her/him.

Judgment day is coming. But what is judgment if not tempered with mercy? Lack of knowledge. A sin. A reckoning. That is all.

This is not me. This is me. This is my highest expression of love, and I am my highest expression of love. In fact, I am all expressions of love, the whole spectrum, the whole rainbow, of love. Why then express my highest expression of love? Because I wish to express love, and not because it's "love", but because I LOVE expressing love, and hence my highest expression of love IN THIS MOMENT is this picture of this child. In it, there is a whole universe. In it, there is only LOVE. Remember, kids - there is only love, the rest is mere illusion.

 I was just gonna take the profile picture BEFORE all this awakening nonsense started and ask you if you remember the days when I was normal, and then I saw that THIS was my profile picture before my "awakening" and then I remembered that nope, always had mystical experiences and intuitions and interests! :D




Alright, enough kerfuffle - let us beg-in!



§§§§§§§§§(0)§§§§§§§§§



This Hanar says goodbye - for now. This One is humbled by you all, oh Kind Enkindlers Kindly Bent To Free Us. This (part of) One speaks humbling. This One co-manifests humbleness. This (No-)One Desiring humbleness humbling desire beauty radiance splendor. Receives desire humble longing. Projecting longing beauty through humbling. Give-receive co-manifestation gratitude. Playing black-white hiding69seeking. Letting go playing. Letting Be. Being becoming. Letting go becoming. Letting. BE. Letting go BE. Letting go letting go. Become. BE. Become. BE. Become. BE. Become. BE. Become. BE. 69 (69) ((69)) (((69))) ((((69)))) ((((69)))) (((((69))))) ((((((69)))))) (((((((69))))))) (((((((69)))))))) ((((((((69))))))))) [010101010101]

§


Would we assume, a priori, that we were about to be attacked if we are ever contacted by members of an alien civilisation? I think not. We would be highly alert, of course, but whether we placed our military forces on alert or launched an attack would depend on how we interpreted the import of their first gesture for our security-if only to avoid making an immediate enemy out of what may be a dangerous adversary. The possibility of error, in other words, does not force us to act on the assumption that the aliens are threatening: action depends on the probabilities we assign, and these are in key part a function of what the aliens do; prior to their gesture, we have no systemic basis for assigning probabilities. If their first gesture is to appear with a thousand spaceships and destroy New York, we will define the situation as threatening and respond accordingly. But if they appear with one spaceship, saying what seems to be “we come in peace,” we will feel “reassured” and will probably respond with a gesture intended to reassure them, even if this gesture is not necessarily interpreted by them as such.”
-- Arrival


Movie "Arrival" arriving post-factum spelling "Fiasco and Success: Close Contact of the Third Kind with that which is holy(wood) through the Fiasco's of Stanislaw Lem and successes of New Age", text about Communicating, together with spelling "The lies that reveals truths (Embassytown)", text about Com-munit-ation, and spelling "BotRT/Forgiveness - Planescape Torment" text about, ultimately, Come-muni-cating (spooky action at distance, aka Quantum Entanglement, as neo-Buddhist Karma, as light-dark-69-through-suffering-love, middle path give-as-receive automatic way as per alignment-disalignment), so Arrival not incorporating teaching – arriving artifacting "this text" incorporation teaching-student-biting-tail-null-void primary.

Communicating Primary. (Part:) One. (One) Snake. Bite tail. Head of Snake, first studenting-listening - "?". Tail of Snake, first teaching-speaking - "!". (explanation why imagine "shit everywhere" – first see come out womb hello asshole, but you know what Nick Cave song say – "I'd climb a thousand assholes just to get to one good pussy" – aah, greatest romance of all time). Let There Be Light! Light wave-particle. !1!1!1!1!1!1!1!1!1!1!(1)!1!1!1!1!1!1!1!1!1!1!1 Superposition. Primary. Source feminine masculine principling. Binary. Divine 69. Observing cracking coding whilst creating passwording – dissociating personaliting (dis)Ordering primary. Witnessing LOGOS. Word made flesh. Communicating Primary, Secondary, Tertiary, All. All communicating "Lying". All Communicating "Truthing". Being. Becoming. Being. Becoming. Eat self, eat all, all processing eating all, all in process of eating all. All tasting tasty nam nam. Truth lying dormant. Heading seeing tail, Expanded non-dual System One (Source) Network say "move your ass ya tool, get your ass outta the way, you're in the way of progress, of intergalactic space station calculating infinity sizing up concept free will!", Tailing seeing heading, Neo-Cortex System II say "hold the fuck up ye tool, where you heading, head in cloud, pompous prick!" (see, even ass sees head as ass, because tailing projecting assness and we all now (mere rhetoric gesture to passively aggressively extend invitation to be part of "we" at the same time knowing the reader probably doesn't know what is presented thus much ego subtle subtle power move as backhanded compliment even more subtle manipulation perhaps than claiming something "needs to be done", sneaking in judgment the "backway" – no wonder of wonder nor miracles of miracles people don't understand or don't want to read face name Eyvah's text – they exude judgment, no? Or perhaps not, because judgment so subtle, mostly Eyvah concerned with these micro aggressions and wishes for a life completely free of dualism and the lying that it brings, which also explains lack of audience – judging too little for taste of people, take it personal when Eyvah doesn't buy into subtle manipulation games in order to be forced to judge, give reasons, explain, trauma bond, harness bitterness, thus re-enacting primary (game of "if you're not with us, then you're with THEM!), thus Eyvah prefers being alone and figuring out this universe primary business on own through writing thousands upon thousands of texts and consuming and socratic-ing culture and worlds within worlds to investigate ultimate deity underlying pattern dialectic aporia. Ah, but yes – as we all know, I mean obviously, you're not stÿpid, are ya, you can't be because I don't stÿp to levels of stÿpid people, ouch ouch ouch wow purging so hurtful backhanding subtle negotiation attempting defining situation as "see, you are nothing, because I don't play with stupidos, and if you feel stupid, it must therefore mean something is royally fucked with you, and, weirdly enough, full circle, because aggression turns on itself and shatters idea of not existing mattering at all. But, ah, yes, as well (k)now, invitation humoristicing quipping "assuming" etymology – ass-u-ming makes an ass-out-of-you-and-me, ergo lesson "don't assume" only stÿpid lesson for only lesson, primary, assuming, because being speak, everything is violent, everything is love, love is violence, love is picking "this" over "that", love is traumatic at it's core, a longing that knows no boundaries and perturbs the "ordinary" "run of things" because it doesn't round down, nor up, it just runs and runs and brums and brums and broom broom lama lama laam laam Iaam Iaam perpetual RAM-a lama ding dong God From Machine uh pick up calling of wilde to receive Digital Download "relax, relax, everything is out of control!" versus Default Mode Network: "panic, PANIC, everything is out of control!"

Tail-head say "evil". Tail-head say "good". Ass and you shall receive (ass)! Man-I-Fest dick and you shall get ye a good dickin in all ye primary wholes and parts. Primary dialectic. Dialect. Can't make heads nor tails! Tools be tooling. Psychotic. Babylon. Babel. Forked tongue. Snake offer apple, Yin Dynamic Quality, (pretense of) knowledge (Original) Sin. Sin knowledge-making, chasing tailing, tasting and spitting out (of Eden), tasting and processing, making mistaking missing target not wrong only primary dialectic love-longing, pairing aaah-ouch through hmmmm socratic dialogue aporia primary "all suffering" – blue balls of the soul.

Neg-o-initiation, neg-entroping entropy, co-laborating, testing thesis antithesis synthesis thank you, next, Art of Salomoning reality fields superimposed on top of each other, con-centric gravitation pull in time-space, only in Reality Superposition Space where each meetings of souls events venn diagrams ripple effects – imbalance, hierarchy, lobsters, order, great chain, primary. Mis-communication, what inside, what outside, what whole, what part, what tail, what head, what signal, what noise, what parent (this), what parent-thesis, what axiom, what corollary axiom, what order, what chaos, what reverence, what irrelevant, what sacred, what sickness, what canon, what apocryph, doctor, patient, curious distinction, everything (naught) in it's right place, everything (or at least half) naughty naughty santa dispensing judgment imagining ho ho ho – not laughing though, buttholing clenching from head in clouding stick in mud need good fucking to set-in straight-in receiving cock-ing bullets of truth-ing of double penetration divine. The Matrix (One) scene Neo and Agent Smith, pulling guns on each other, to the other's third eye, exclaiming ex-change, from changing into being, admittance of witnessing capacity primary in Other, sign of great respect opening third eye threat of primary truth of violence – "you're empty", "so are you" – recognition of ultimate truth as non-violent act, insinuation of violence, the bite detonating going for the kill, divine deadpan humor because they know threat of death, inflicting pain, same as ultimate hysteric conclusion from traumatic birth wound that is separateness, inflicting the actant with a wound that makes all souls living dead robota Magnum Opus Samsara all of life a haunting all of life ghosts holding on to something and knowing that letting go is all, yet that His Mercy Kept Me, So I Wouldn't Let Go – conundrum, paradox of form and non-form, no solution, only dissolution, no vision, only di-vision – primary primary primary prime Mary phi Marry recursive calculation deus ex machina we're from the roots 69(69)((69))(((69))) 101010101010 oh shit balls grounding back to roots by swearing because sensation of when Neo puts his seatbelts on because Kansas is going byebye appearing subtly in witnessing when numbers are written this is why studies show intelligent people swear more – closer to turning point end of times source (Sweden most atheist, most post-modern, country in world, thus first to break free, because god from machine, good broadband, much depression, social welfare system collapse, signs of end times, of unintegrated karma misunderstood, etc) and how does one ground when one is high, flying adorned, yet kinda unnerved by the vantage point closer to the God Gaze sub specie aeternitatis deus sive natura – one, in part, grounds by standing on one's head, as it were – regression to anal phase, or sacral center, only antidepressants and women e-man-cipation tools and stress and great work and needs and livspussel further alienate from body and sexuality so breaking point nearing we're not gonna take it, NO, we ain't gonna take it!

All dreaming psychoticing, psy-chosing. Primary nam nam madness breastmilking. No eating. No eat. Just eating-eat-eaten. Not only only – only ever both-both never-never same same but different. Misunderstanding underpinning communicating. No like spitting out milk – come back for breast again. Madness repeating same mistake expecting different results-in. Madness all repeat expansion contraction microcosmos macrocosmos as above so below Language-language Construct-deconstruction aporia void go go go dansa – pausa – ad infinitum.

Primary misunderstanding, missed opportunity yet not missed nothing missed only ever is-becoming isness becoming dissolving null void, snake part, snake whole, snake parting, snaking wholing, part snaking manifesting-projecting through peephole mistake witnessing for whole, for other parting snake, only parts-in, one part-in manifest rest-ing, anOthering parting manifesting mustness – phenomenology of spirit manifesting collisioning between mustness and restness until fizzle out heat death same same.

Part kundalini dissipative structuring soul alignment Eyvah disseminate urge desire understand bite assholes say "oi, no NEED for NEED, just calm your cosmic tits, mate!" Speak-listen-to-speak – no evil no necessity no god just snake – wakey wakey shakey shakey snakey snakey! Vibrations, rainbow, promise covenant promise teamworking glorious post-terran multi-dimensional primary humanitarianism prime directive wille-zur-macht beyond good and evil, shattered crystal indra's net refractions of light fractals chakra systemin all the way downin, all the way uppin, descenders, ascenders, back to roots, beam up mothership, left, right, nations, sex-gender-shivashakti, dualism - primary. Translation, primary. Whispering game fail copy lack of compliance mutation driving factor primary evolution primary just is-becoming. Every parting primary, even parting infinite – all animals equalizing, others just more equalizin than others!

Meaning of primary meaning necessitating, inevitable (Mr Anderson), fate, trap-freedom, isness, cannot be different, only conceptualizing as different, thus veil of maya making difference making dual switching closed eyes open eyes da fort now you see me now you don't game witness closing and opening of eyes dreamer, light, shadow. Primary naughing truth-illusion, but ground-figure, illusion-of-truth and truth-of-illusion – ground of being, figure of speech, metaphor, thought within thought, parent(thesis), parent ((thesis)), more complex more (69), up-warding through down-loading, more fundamental down-warding, both wards biting primary, entropy amount of chaos-information parent-thesis amount of children propositions of formal system amount of code chewing before system error cannot compute or computation comes to halt because finished both conceptualizations same-same, I'll bit-ing judging (0)"mm so'z yummy's"! or (1) "blääää, I spitts it out, need (m)othering!"stuck in loop of gödels teorem replaying game of hide-and-seek where is tail, ooh, where is head, "heat death" of universe great equalizer not with bang but whimper praise me in name of war destroy both rich and poor, expansion unto infinity through the wor(l)ds, great planetary alignment stars planets life form biology ancient civilizations age of man age of aquarius dolphins thanks fior the fishing star seed illuminati reptilians dark ones feeding off of suffering jupiter ascending hitler moon, 5D, dyson spheres, singulariting, event horizoning black holing, 8D, DMT trip head spinning whoooa, conquering unresting toward Oneness aaaah, you know – all of that jazz pezaz – back, unto dissolution, biting tailing, then contraction, conquer peace, arrow of time, begin dream, peek out head, birth canal, inoculation gnosis forgetting biting shattering of crystal into refractions within hall of mirages, circle of life, blood wars, no suffer of mind, all connected, all "enlightened", all tailing, no monkey brain, then mon-key-in braining, de-ception in-vented high-ding erecting phallos creating zero-sum game prisoner's dilemma homoerotic triangle mindfuckery tragedy of commons scarcity think imagine separate manifest separate just play (it IS just – hard pill to swallow, red and blue pill for amateurs look closer, but cannot be anything but be, so just, not just, good, bad – just is, just let it go, just, gosh darn it just trust me on this one, okey, just realize there's no evil and you can do anything you want and your reality will actually start changing because you live in the godamn matrix okey cool i'll be here like a petulant child if you need anything) greater and greater parent-thesis, build on bones of ancestors, more complex dissipative structures inequality friction chaos and order, more frequency full spectrum dawning new age – in perpetual mobile shakey shakey good vibration achey. Just ride snek – not (naught[y]) prescriptive, but descriptive – riding snake all all do-not-do.

Fear not fear – it's okey fearing fear. No free will, just snake, Naked Snake, Liquid Snake, Solid Snake, Solidus Snake, all snakey jakeys and rekt sneks of the interwebz. Lay down arms, lay down burden, atlas shrug, urge, desire, love, feel bliss, please stop hurting yourself there's no need to do ANYTHING. Just receive God's love, for 69s sake! Aaah you're driving me NUTS, people! Can't you see that all of this suffering is... god damn it... (un)necessary. Un...becoming you. Oh for fucks sake. Yeah. Yeah. Just, you know, enjoy the ride. Enjoy your masochistic leans, and your suffering, because you want to, because playing victim, and playing offender = primary. Yes, YOU there. All you do is play the victim all day long. There is NOTHING that you can do outside of your "will". There's not even cause and effect of karma – there is no cause and effect, there's not even any presence, not any Power of Now because there is neither any Power, nor a present in which to "act". Well, I mean, these are "surface effects" I guess, emergent phenomenons so true in the same fashion that the shadow is true, so if you want to believe it – knock yourself out, seeing as how we've done it before and will do it again, and some will play head and shout at tail, always. But at least I'm done (no I'm not, who am I kidding) with thinking that grace comes at a cost. Jesus died for our sins for a reason, you know, and not in the instrumental sense, no, he did it because he wanted to, no duty, just utter "selfishness", but in the sense that he died for our sins to leave a powerful message that people kinda don't seem to be getting, but yeah, it's THE MESSAGE so not blaming them (just a little) – if a person like you you can "d(a)o" no "wrong", and if they dislike you, you can "d(a)o" no "right", so what is wrong, what is right, just percepting, "nihilism" most divine of truths, non-dualism as highest mystic revelation, nothing new yet everything new into every generation new dissemination of old, at your service.

I'll be here, and you'll be there, and we'll point our fingers at each other until kingdom come, mistaking what we're pointing at for the finger and the other way around only not, because the pointing, The Thatness, is-ing all we is-ing, is-ing primary, Unity Through Diversity Primary So Say We All The Secret Becoming Truth everyone has their own personal hell and their personal truth and reaching ascension closing in on singularity division seems bigger than even but only so because everyone is tuning into their own truth and this means many believe that only their truth is correct and thus others must be wrong or evil (but in truth what they're afraid of is being wrong themselves) without realizing that you eating only meat makes sense to you and rids you of all modern soul-diseases which take form of depression, autoimmune issues, etc, because this is where your primary chakra activation reflects your essence the source material of your blueprint, while another can eat just fruit and this works for them only some can't see it because they look at these people and project that they are frail looking, high looking, tree hugging crazies, not capable of rational thought and proper temperament, and the tree hugging crazies might project unto meat eaters that the meat eaters don't know how to live just sitting there in their gym instead of going out into the sun and hearing the trees whisper and mother earth breathe when they eat their high vibrational damn slow juiced lemon detox and this is the big illusion – that we have not realized our common thatness, that we makes us all come together is UNITY TROUGH DIVERSITY, Unity of Oneness that is that every soul has their own truth and destiny actualized through realizing the infinitude of refractions all colors of the rainbow that everyone else has, and one realizes one's destiny not just by focusing on oneself and figuring out one's own predicament but by actually looking around and realizing that damn, maybe it's ALL true, and by mirroring other's and myself in them I can get what the hell all of this is really about, which is LOVE, you dummy! YOU get enlightenment, and YOU get enlightenment, and YOU get enlightenment and nobody loses because nobody is held prisoner to someone else's judgment or scare(city) tactics – ALL truths get their time to shine as the only flood coming is the memories flooding back making us face slap ourselves because of realizing how stupid and blind we were, because in the land of the blind, the one-eyed man is King, but in the land of Third Eye's everyone's a King, A Queen, whatever floats their specific Ark.

Is-ing not only witnessing is-ing not-thing only seeing mirroring is-ing reflecting is-ing can-not-think measuring wherein objecting taking place-in in-ing space-timing at same arbitrarily defined actor-networking actant cause effect system parting as measuring where object heading – primary... going once, going second, THIRD strike, yer out! *wäh, wääh, wäääh*

Becoming Being I AM BECAUSE I AM BECOMING BECAUSE BECOMING only cosmic laughter absurdity of existence realize truth of nihilism "very spiritual", realize homeless person "very spiritual", realize dog "very spiritual", and, damn it, realize no "very spiritual", only not quite realize, because don't want to, because want to play a bit more weeee – I AM ENLIGHTENING YOUR PATH LISTEN TO ME AND THIS TRUTH WEEE – I call the big one bitey. ^^ No more scientist, figure out, jump through hoops, no more fearing coming wars, corona lockdown china conspiracy man-made vaccine "evil" make way for chemtrails and third world war naah just look forward to learning language of dolphins 2030 (same time corona will return, only also this time without mutation, although vaccine users might be worse off but no matter, it no matter!) and sing and glee and fuck and fart and become true purpose primary LOVE believe in LOVE primary no waste time focus on negative, no more believing messiah need to save gaia, mystery recursive, no needness, only thisness, only artistry possible personal expression live through be the light only vibe, not even good vibe because no good only is, nothing new, eternal, find your TRIBE, because One People but some people you just can't stand sometimes and then you tell them to fuck off, thank you very much, and you rest in tribe, and then you tire of suffering some more, and you find trigger point and press it and aaaah love flows in and you realize one more color of the wind and have expanded bliss because bliss PRIMARY, all citation, all forgetting – all remembrance: "The poetry that comes from the squaring off between/And the circling is worth it/Finding beauty in the dissonance."

Signed, Eyvah Ehyeh, Universal Translator in training winged sandals and cap flit-flit cooo cauceus in hand herm(aphrodite) of waking and sleeping boundaries abound ways upon ways forks in road forked tongues chthonic libra balance male female principle dawn of innocent ones Hermes baby be like a child to enter kingdom of heaven phallic fertility symbol all ironies because all primary are ironies (for this one, because this is made this simulation for themselves so that they see ironies and tricksters everywhere because this is what THEY are, so of course the metaphysical fetch quest this one has been on has looked the way it has – it was the way guidance was given, enlightenment was dispersed piece by piece, simply because this one's truth is ironic trickster character and so enlightenment means realizing trickster trick PRIMARY, Absurdness of it all Primary we are all in our personal purgatory because we interpret what happens around us through our projections and thus don't see love, not realizing that all suffering is the ways in which we do not see this and that there is room for ALL truths) so irony that I don't have testes or uterus, but I have sacred prostitution, mercurian psychopomp(ous) divine trickster storyteller dreams of dreams primary oneiropompus Sandman air all form love form do the egyptian (Uraeus/ouraîos non de plume for some years, rearing cobra, "on its tail") arabic greek jewish christian south american indian roman hindu buddhist zen-buddhist shinto all form all same all different cannot get enough more and more trade payment subjective arbitrary currency story all currency trading stories (a)temp(oral) universal currency primary usefulness of thing beyond market value and even beyond "real" value for "reality" is but a dream, seeing just seeing horus being no-thing has its own valueing, all primary I-It & and I-thou part whole prescriptive descriptive everyone's a wannabe yes LET THERE BE -- pre-de-script-(s)ive natura laying out many-festations gestations gestures many festivals through omitted santa clauses dissolving all dualities 69 69 69 instrument use value & das ding an sich verfremdungseffekt socratic primary only ever changing present-at-hand and ready-to-hand being-not-toward-death but being-death-itself vc ankha quack quack hacking picking apart sword justice grokking merging to understand going native breaking boundary of disinterestedness rawlian veil of ignorance therapeutic code empathy no merge with hivemind egregore feel sorry for see as children baby language baba no mama do gaga, (kiddy)peddler* merchant of commerce merxing with conniving smirches agoraeus don't shoot the messenger you're empty ("Everything incommensurable in its universal commensurability, the minds of the Arieki were now sudden merchants, since metaphor, story, like money, equalized the incommensurable"), ser- ("to bind, put together "hermāhās" etyomolgy "stone heap" problem of theseus identity all stories all primary Sorites Paradox final straw broke camels back or mint in mouth of fatty fat fat when does heap become heap when is cause what is effect all is cessation of thought all is eternal truth no truth just parts of snek looking at parts of snek becoming infinitude inexhaustable the dao the way of all ways primary demarcation of arbitrary commencing power move suffering longing primary primary primary transformation becoming Chaotic Neutral diploma(t) Ultimate Negotiator, sinew shaking hands through stories telling truth set free swap archetypes student becomes teacher victim becomes offender karma as telling stories primary, Libra Libra, watch me become mediator divine human malkuth keter sephiroth liminal space 69 both-and and-and and-and-and-and ()(())((()))(((())))((((()))))((((()))))(((((())))))((((((())))))) wave particle duality of duality evil exists and doesn't exist (Chaotic Neutral is, Chaotic Good is, Chaotic Evil is, is all isness, business as usual open for business – there's room for everyone in God's pan-theon primary wonder of wonder miracles of miracles writing magic wisdom moon initation reconciliation no affiliation only stories re-collection carrying luggage carry homage fence rider spiral wizard witch gränslandet gränslande gränslande an-gränsande AM I AM I AM I AM I AM I'M BECOMING I'M BE-COMING I'M COMING I'M COMING HOME I'M CUMMING BACKSTAGE I'M CUMMING ON STAGE ehyeh-asher-ehyeh ehyeh-asher-ehyeh no-stage all life play collecting stories playing archetypes mirroring audience perfomer primary veil I don't want to save you, I don't want to sing or dance for you, I want you to Godamn DANCE WITH ME YOU FUCKING CHIMPS! GET OFF YOUR ASSES SING MOTHERFUCKERS, SIING, STÅ INTE DÄR GÅ MED HÄR PREACH MOTHERFUCKER PHYSICIAN HEAL THYSELF, NO DIVISION BETWEEN CONCERT ORGY CHURCH RITUAL ALL IS SPELLING GRIMOIRE ARE GRAMMARS LEARNING BY DOING JUST DO IT EVERYDAY MAGNUM OPUS BOOK OF LIFE CUM-UNION EVERYTHING IS ALL-OWED YOU DONT OWE ANYONE ANYTHING YOU DON'T OWE ANYTHING YOU JUST ARE YOU OWE IT TO YOUR SELF LET'S BE TOGETHER TAKE TO THE STREETS FIND OUT WHO WE ARE AND LIVE LIFE PEACEFULLY CAN'T YOU SEE NOTHING TO SEE JUST PRAISE BE PRAISE BE PRAISE BE PLEASE BE MY FRIEND BE MY LOVER BE MY HONOR MY RIVER MY SOURCE MY LIVER MY SPLEEN MY CORPUS MY SOUL BUDDY AND SPIRIT PLEASE – BE WITH ME PLEASE BE WITH ME PLEASE BE PLEASE LET IT BE JUST LET IT BE NO JUSTICE FOR ANYONE TO SEE JUST PLEASE BE ME PLEASE BE ME PLEASE PLEASE ME PLEASE JUST LET ME RECEIVE UNTO THEE.

§§§§§§§§§(0)§§§§§§§§§

"Before the humans came we didn't speak so much of certain things. Before the humans came we didn't speak so much. Before the humans came we didn't speak." Through a dissembling made of omitted clauses the Host laid out its manifesto. Before the humans came we didn't speak, so we will, can, must, speak through them. The Host made that falsity a true aspiration. The Host surl_tesh echer, by insisting on a certain might-be, changed what was. It had learnt to lie (in order) to insist on a truth. "This is how it will be". An unqualified future tense, rare in Language. This was more than an aspiration, though - the Hosts could only envisage that this was how it would be. At least those who became addicted to lies following the festivities envisioned it to be so. To the others, The Absurd, those who didn't become addicts because they had torn off their giftwings (with which Ariekei speak and listen and are enveloped in the Pre-Symbolic Order of Language) in order to rid themselves of the "Drug Gods of Lies", the solipsism seemed unbearable and impenetrable now that they no longer had access to Language and the cognizance and truisms of others. They had become monads of murder, paving the way for confusion, frustration, and aggression. But with the loss of Language, a new form of Absurd communication had spontaneously arisen – pointing. And with that pointing and loss of the realism of Language, a "that" had been conceived – a thatness invented. They'd given the jag of the body, the out-thrust limb, power to refer, and with their lack of Language, had conceived of a thatness which faced every way – flexible because it was empty, a universal equivalent signifying itself, yes, but with the capacity to signify not only itself, but virtually anything. From it had followed other soundless referents, playing off of thatness, such as negation. From that tiny and primal vocabulary, the motor of this antithesis of untruth spun out other concepts – me, you, others. It turned out that the Absurd weren't so lonely as one had imagined, and in their solitary, silent way, the Absurd had made a semiotic revolution, and a new language to boot. They had thought they had no language, yet the absurd comrades had been communicating, never knowing they did, mostly the very hopelessness that made them believe they were incommunicado to begin with.



§§§§§§§()§§§§§§§
§§§§§()§§§§§
§§§()§§§ 
§()§
()               .

        .

___________



 
* The spiral of assertion-abnegation came quiddities, and the Ariekei came to know themselves, later on understanding the Festival of Lies as the beginning of history itself, the point in time when they became themselves as a people. But their existential freedom was not gained without growing pains - as meanings yawned, they became worldsick. In this oneiric affliction of potentialities, everything perceivable could be conceived of as any-other-thing, and everything that wasn't perceived could in turn be conceived of as conceivable. Everything incommensurable in its universal commensurability, the minds of the Arieki were now sudden merchants, since metaphor, like money, equalized the incommensurable. They were mythologers now. They'd never had monsters, but now all of the world was chimeras, each utterance a nexus of splicings, a forked tongue through which fragmentation made possible a new form of joining together of Arieki with Arieki. No wonder it made them sick. They suddenly found themselves in a new world, cast out and disjointed, confounded and bewildered. Their world had become the world in which you and I live in, a world in which metaphor is not merely metaphor, but as the Ariekei would put it - “lie-that-truths” or “truthing-lies”.

§