Nu har jag mått fruktansvärt dåligt den senaste tiden, och kanske kommer jag att skriva något om det så småningom, men just nu slås jag som vanligt av en grej jag är väl bekant med men likväl fascinerar mig - när jag mår dåligt så har jag knappt någon känsla av vem jag är och jag tvivlar på allting, vilket bland annat resulterar i att jag tittar mig själv i spegeln och blir dysforisk/ser en man och jag tänker att jag bara borde avbryta hela könsgrejen för att det inte spelar någon roll och aldrig kommer kännas bra och är ytligt i vilket fall som helst, osv... och så fort jag haft två bra dagar i rad (som jag haft nu) så gillar jag hur jag ser ut och min känsla av att jag är kvinna har kommit tillbaka helt och hållet. Bara sådär. Och nu är även en annan känsla/tanke tillbaka, nämligen övertygelsen om att det här att jag ser en kvinna i spegeln när jag mår bra måste innebära att det är det korrekta och att jag därmed borde fortsätta med hormonbehandlingen och allt som hör till. Och även om jag intellektuellt fortfarande kan se att denna övertygelse när jag mår bra potentiellt är en del av någon slags sjukdomsbild som har att göra med självbedrägeri när jag är lite mer åt det maniska hållet, så bryr jag mig liksom inte för att det känns så rätt. So today I'm celebrating just enjoying and liking myself.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar