(icke tävlingsgodkänt) nytt försök på penntestet

Your tits - what are they good for?! Well, dom kan vara puffy ibland, och ganska styva andra gånger. Very interesting, but will they blend?! Ja, alltså dom blendar in ganska så bra i min kroppshydda, if that's what you mean? Yeah yeah, but will they run Crysis?! Jag har inte prövat, men dom är ganska så grymma so who knows? Cool story bro, but do they even lift... bro?! Nä, men, men - dom kan snurra!

Eller nej, förresten, det kan dom inte - bara sådär lite lagom tillräckligt för att utföra en carnavalesque funbags windmill tassel twirl (3:23 in).

 
Men nu när jag deffat ner mig några kilo (eller bantat ner mig snarare, då jag istället för att få mer definition av bröstmusklerna snarare förlorar muskelmassa och paradoxalt nog då får mer framträdande sweater puppies, något jag para-paradoxalt nog likväl förutspådde) så kan mina tatas, med lite ansträngning, och med en penna 3/5 the size of a full-grown one, faktiskt klara av penntestet!

Hey, I'm having no illusions here - om det gick att tävla i penntestet så skulle korrekt form och ett tävlingsgodkänt icke-lyft nog innebära låsta höfter och perfekt hållning all the way, but in either case I feel just a little bit better about myself here right now. Som att jag och mina tvillingar har gjort något stort här, eller åtminstone lite större än för en månad sedan. Vi vinner, eller förlorar (beroende på hur man ser det), the breast race. One small step, osv. So much boobage - let's raise our glasses to that.

Tredje överbelastningsskadan i knäet: Introducing - #gravitycheck

Det har hänt igen. The boo boo. The nurple. The butthurt. The gravity check that is injuring oneself and then getting back up, turning toward the sky and saying "Alright gravity, check - mate (mumblemumble fat bastard mumblemumble). Best of seven?" Förra två gångerna (på vänster respektive höger knä) hände det i samband med springande, varpå jag slutade syssla med det där, förutom när jag tvingades till det på crossfitten. En av överbelastningsskadorna fick jag efter att jag sprungit 8km, och den andra fick jag i samband med att jag försökte lära mig barfota-löpning. Denna gång var det i samband med klubbande och dans där jag ofta har väldigt böjda ben och alltså knäna ganska långt fram, vilket för mig är a danger zone of butthurt. Jag menar det finns en anledning till att jag begränsar hur mycket pistol squats jag kör these days, även om jag i teorin är duktig på dom och gjorde 100st på 3min 39sek (fast dom på vänster ben nådde inte djupet riktigt) på mitt första och enda försök att göra fler än 10-20st. Det finns således även en anledning till varför jag borde ta det jävligt lugnt just när jag dansar med böjda ben, which I knew already förra veckan då jag började få känningar efter att ha kört lite dancehall/reggae, men det räckte inte till mer än att jag acknowledged said känningar och sedan körde på mer eller mindre som vanligt. Oh Ada.

Fool me once, shame on me, etc. Så vad ska jag göra för att förhindra en fjärde överbelastningsskada? Som tur är så är skadan denna gången inte lika stor som första respektive andra gångerna. Oturligt nog har jag känningar i båda knäna just nu, och torde således take a step back vad gäller min nyupptäckta dansglädje, och min förtjusning i att dansa i klackskor, som ju gör det lättare att "komma ner" och se sådär hängig och cool ut, och även gör det lättare att få fram knäna, vilket ju sägs vara bra när man kör tyngdlyftning, men inte works miracles för min knähälsa direkt. Som tur är så har jag en plan - arbeta bort min ankröv.

t

Jag har ju en ganska rejäl anterior pelvic tilt, aka ankröv, aka look at me mom - I'm a stripper, aka ser ut att vara in the fucking second trimester at all times. No rest for the wicked, eh? Problemet med det är dock blue balls of the infant heart, aka never delivering, aka potentiella problem med ryggen, aka potentiella problem med knäna - because the body is a set of interlocking mechanisms, because holistic mumbo jumbo butterfly effects, because -- oh looksie, a real pretty one! Det hjälper inte att jag har superstela anklar, heller. Eller så gör det faktiskt det - I've never been clear on that one, alltså hur mycket vissa saker som verkar vara disadvantageous i själva verket är ett smart sätt för kroppen att skydda sig själv från exempelvis överrörlighet på annat håll. Överlag är kroppen väldigt komplicerad och man får vara medveten om vad för slags rörlighet man vill ha utifrån ens kroppstyp, problematik, och styrkor, istället för att försöka passera alla tests out there och få en klapp på huvudet av ens inre Brofessor.

Ibland tänker jag att besattheten i fitness-världen med att massera ut saker och göra olika delar av kroppen flexibla just because är överdriven. Visst kan man se det som ett problem att jag inte pass the tests of ankle flexibility som träningsbros har skapat, men om jag får problem med knäna när dom hamnar för långt fram then hell that's just what might have saved my knees! Oturen i den turen som är att jag tänker att jag har en plan är att vissa av dom övningarna som är en del av allas lösningar på just anterior pelvic tilt inte gör särskilt gott för mina knän.

Det finns uppenbarligen en fara i detta faktum, givet att min reaktion på känslor och händelser som jag inte gillar av någon anledning ibland är ganska ologisk och tvärtomisk. Man tror ju att en person som får ont av en övning skulle sluta med den, medan jag istället har en tendens att hata mig själv för att det gör ont, och fortsätta med övningen, för att jag är en svag subba som behöver spjälkas och hey, you basic bitch there - get THE FUCK back up, and don't let me see you lagging behind again or it's the Pits for you!

 

Jag får se till att vara snäll mot mig själv den närmaste tiden, och att jag lystrar till Guds plan för mina knän - which I fucking hope involves them being more on the healthy (rather than the dark) side. I takt med att jag tränar bort ankröven borde min tendens att vila på höften och hyperextenda benen (which isn't very good for the knees) när jag står upp också minska, likaså min ryggdominans, varpå mina förutsättningar för en bra knähälsa torde se ljusare ut i framtiden. Och vet ni vad - det finns en fördel till med att inte ha ankröv! Yeah, one step closer to looking like a fit chick.

Artikel: The myth of the eight-hour sleep)

We often worry about lying awake in the middle of the night - but it could be good for you. A growing body of evidence from both science and history suggests that the eight-hour sleep may be unnatural.

Länk.

Detta finner jag intressant. That is all.

Dagens shoppingrunda: Introducing - #snazzysass&swankswag

Idag var jag på öppningen av Den Stora Emmaus i Malmö. Much goodwill all around.

Hur coola är inte Emmaus, you ask? Check it out, I tell you.

Emmaus är så coola att den som går in där per automatik blir cool - givet att dom köper kläder där. I know this, because Emmaus is where I buy my clothes, and I'm super cool.

Never you mind that, Fry.

Ja, ni ser själva - jag är supercool, rocking that motherfucker, draped in a leopard mink - of a sorts. Och den här bloggen har visst gått och blivit en livsstils-blogg (om den inte redan varit det hela tiden, då), only I don't have sponsors. Jag har visst gått och blivit en bimbo (om jag inte redan varit det hela tiden, då), och med det får jag ju hitta på en ny tag for those occasions when I'll be writing about clothing - because I need more clothes, and need to write more about clothes. Always. More. Clothes.

#snazzysass&swankswag

Speaking of sponsors - det kan verka som att jag gör reklam för Emmaus, men det är faktiskt så att jag känner mig lurad snarare än sponsrad av Emmaus, då en del folk idag hade såna kuponger där det stod "50% på HELA FÖRSTA KÖPET" och som man tydligen kunde plocka på sig vid kassorna i dom andra emmaus-butikerna den senaste månaden, något jag inte märkte trots att jag var där och handlade. Med andra ord fick jag betala fullpris för allt idag, trots att jag i princip handlar alla mina kläder (och kom ihåg, jag rensade ut tio kassar nu i våras, och jag rensar då och då så jag har handlat ganska mycket kläder) och därför tycker jag borde ha den där jävla rabatten. Jag menar hur många kan på frågan "designar du dina egna kläder?" svara "nä, jag handlar på Emmaus"? Nä just det. I'm a godamn poster child för Emmaus.

Jag kan till och med göra reklam åt dom, tänker jag. Jag kan vara på en reklampelare, all 'tude and like what up I got a big cock, med en text nedanför - "I am stuntin' and flossin' and savin' my money and I'm hella happy that's a bargain, bitch". Yes? Ok, jag kan skapa såna där slogans istället.

"Money can't buy happiness? Try Emmaus."  

Now we're getting somewhere.

"Shopping is shallow? Your moms pussy is shallow! I mean, because, like, my dick is, is, so big, it uh, it seems like she's, that is, your mom, is all bottomed out, like when I fuck her, you know?

No, wait, let's try that again.  

"Shopping is shallow? Well, your mom swallows!" 

Ok, let's try a different angle here in order to get off (on) your mom (jokes).

"Did someone say you don't need more clothes? What makes you think you're not worth them? Emmaus - because you're worth it".

Better, but quite a mouthful.

"Emmaus, where the sheets are free from R. Kelly's piss, but fresh as the pussy of a 15 year old girl".

See, now that ain't fresh, Ada, even if you are in theory using the word fresh there. Last chance.

(viskandes)

"Is your husband complaining about your shopping habbits? That's alright - Emmaus can keep a secret."

Lite bättre, men vi skippar nog ändå hela idén med att utgå ifrån att vi behöver bemöta någon slags negativitet (konsumerism/ytlighet) at the onset av reklamen och därför på ett implicit sätt redan har utpekat oss själva som skyldiga till någonting. Vi ska nog fokusera på det positiva istället.

Ok, let's try this.

"Skor, 150kr. Byxor, 50kr. Att handla på ett ställe som har en transflagga vid ingången - priceless." 

Ok den var ju inte catchy eller något, men likväl sann. Och så för att vara lite cynisk ovanpå det hela också.

"Emmaus - where we not only wash the clothes you buy, but pinkwash them." 

Maybe it's undeserved, what do I know. Probably is undeserved, come to think of it. But still - more cynical stuff - because funsies.

"Emmaus - when you just want to spend some money and fool yourself into thinking you're making a difference." 

Yeah det här med att stay positive didn't stick for very long. Let's get back to that.

 "Anything is possible when your man smells like second hand clothes and not that nasty ass Old Spice stuff. Emmaus is on a horse."

 En till sån där referens som aldrig någonsin händer i riktig marknadsföring.

"Short on cash AND style? You've got Emmaus, AND we've got you... babe"

Förolämpa kunden? Kanske inte det bästa. But I'm keeping the babe part.

Short on cash and big on shopping? Seems like a tall order, but we can handle it. Emmaus - you've got us, and we've got this... babe."

Och så en sista Macklemorian slogan.

 "Looking for a come-up? Come up to Emmaus... where there's cum everywhere, I mean jeez, there's jizz everywhere! Jesus titty-fucking Christ, oh Lord Almighty, help us, we're drowning over here!

Och så vidare. Now, let's move on.

På bilden av mig ovanför (och nedanför) ser ni i alla fall mig i min bästa Zoe-impression, so, let's try it once more with feeling (and ass).

Här kan ni se en Ada sporta Sorta Space Cowboy-byxor från Culture (50kr), Kinda Barbarian Fur från Amélie & Amélie (125kr), och Almost Cowboy Boots från MTWTFSS (125kr)

Oh hell yeah. Suffice to say att jag känner mig som värsta bad-asset här alltså.

Har till och med beställt budget-variant av ett body harness från ebay, och en lika billig variant av ett bält/ben-harness (även detta från ebay), så det enda som saknas nu är postapokalypsen för att jag inte ska känna mig out of place. But never mind that - more clothes!

Ada (som känner sig skadad för att hon skriver "kg" instinktivt varje gång ska ska skriva "kr") reaching for the stars i sina störtsköna Aladdin-byxor från Culture (40kr), och härliga Klackade Lackboots från Vagabond (175kr)

 

 Ada, showing off her assets

Bekväma, högklackade skor är guld värda, och nu har jag ett par till ovanpå dom jag redan hade som var från Rieker (men köpta på Emmaus, obvs). Brallorna spontanplockade jag på mig i den 50min långa kön, utan att ha prövat dom, då det skulle kräva att stå i kön först till omklädningsrummen, och sedan ställa sig längst bak i kön som blev två timmar lång efter halv tolv.

När det till slut var tid for poppin' some tags - well, it added up to more than 20 buckaroos.

Nah, just kidding. Not about the more than 20 bucks part, mind you. Let's do some simple addition: 40+50+125+125+175=515. Kronor, that is. That's not "being swindled and pimped", if I do say so myself. Shiiit. Nå, jag kan leva med att ha gått från en styrkelyftande brutta, till vilsen wannabe-kristen, för att slutligen bli en livsstilsbloggande skinny bitch bimbo with shopaholism and pro-ana tendencies. "In the next episode of Power Shopping in Pink: the cathexis of thigh gaps - reaction formation and death drive on the path toward cupio dissolvi!" Nja. I got them pretty words, men inget särskilt intresse av att skriva om ämnet ifråga - även om det känns lite lockande att vara en person som skriver om saker som thigh gaps på det sättet. Surely är man väl unik om man gör det? Och unik är ju, öh, bra? Inte därmed sagt att någon är intresserad av att läsa om det som är unikt, eller ens av att skriva om det. But before I sign off - låt oss åtminstone push the pink bimbo fashion pedal to the glitter power couture metal!