Det har hänt igen. The boo boo. The nurple. The butthurt. The gravity check that is injuring oneself and then getting back up, turning toward the sky and saying "Alright gravity, check - mate (mumblemumble fat bastard mumblemumble). Best of seven?" Förra två gångerna (på vänster respektive höger knä) hände det i samband med springande, varpå jag slutade syssla med det där, förutom när jag tvingades till det på crossfitten. En av överbelastningsskadorna fick jag efter att jag sprungit 8km, och den andra fick jag i samband med att jag försökte lära mig barfota-löpning. Denna gång var det i samband med klubbande och dans där jag ofta har väldigt böjda ben och alltså knäna ganska långt fram, vilket för mig är a danger zone of butthurt. Jag menar det finns en anledning till att jag begränsar hur mycket pistol squats jag kör these days, även om jag i teorin är duktig på dom och gjorde 100st på 3min 39sek (fast dom på vänster ben nådde inte djupet riktigt) på mitt första och enda försök att göra fler än 10-20st. Det finns således även en anledning till varför jag borde ta det jävligt lugnt just när jag dansar med böjda ben, which I knew already förra veckan då jag började få känningar efter att ha kört lite dancehall/reggae, men det räckte inte till mer än att jag acknowledged said känningar och sedan körde på mer eller mindre som vanligt. Oh Ada.
Fool me once, shame on me, etc. Så vad ska jag göra för att förhindra en fjärde överbelastningsskada? Som tur är så är skadan denna gången inte lika stor som första respektive andra gångerna. Oturligt nog har jag känningar i båda knäna just nu, och torde således take a step back vad gäller min nyupptäckta dansglädje, och min förtjusning i att dansa i klackskor, som ju gör det lättare att "komma ner" och se sådär hängig och cool ut, och även gör det lättare att få fram knäna, vilket ju sägs vara bra när man kör tyngdlyftning, men inte works miracles för min knähälsa direkt. Som tur är så har jag en plan - arbeta bort min ankröv.
t
Jag har ju en ganska rejäl anterior pelvic tilt, aka ankröv, aka look at me mom - I'm a stripper, aka ser ut att vara in the fucking second trimester at all times. No rest for the wicked, eh? Problemet med det är dock blue balls of the infant heart, aka never delivering, aka potentiella problem med ryggen, aka potentiella problem med knäna - because the body is a set of interlocking mechanisms, because holistic mumbo jumbo butterfly effects, because -- oh looksie, a real pretty one! Det hjälper inte att jag har superstela anklar, heller. Eller så gör det faktiskt det - I've never been clear on that one, alltså hur mycket vissa saker som verkar vara disadvantageous i själva verket är ett smart sätt för kroppen att skydda sig själv från exempelvis överrörlighet på annat håll. Överlag är kroppen väldigt komplicerad och man får vara medveten om vad för slags rörlighet man vill ha utifrån ens kroppstyp, problematik, och styrkor, istället för att försöka passera alla tests out there och få en klapp på huvudet av ens inre Brofessor.
Ibland tänker jag att besattheten i fitness-världen med att massera ut saker och göra olika delar av kroppen flexibla just because är överdriven. Visst kan man se det som ett problem att jag inte pass the tests of ankle flexibility som träningsbros har skapat, men om jag får problem med knäna när dom hamnar för långt fram then hell that's just what might have saved my knees! Oturen i den turen som är att jag tänker att jag har en plan är att vissa av dom övningarna som är en del av allas lösningar på just anterior pelvic tilt inte gör särskilt gott för mina knän.
Det finns uppenbarligen en fara i detta faktum, givet att min reaktion på känslor och händelser som jag inte gillar av någon anledning ibland är ganska ologisk och tvärtomisk. Man tror ju att en person som får ont av en övning skulle sluta med den, medan jag istället har en tendens att hata mig själv för att det gör ont, och fortsätta med övningen, för att jag är en svag subba som behöver spjälkas och hey, you basic bitch there - get THE FUCK back up, and don't let me see you lagging behind again or it's the Pits for you!
Jag får se till att vara snäll mot mig själv den närmaste tiden, och att jag lystrar till Guds plan för mina knän - which I fucking hope involves them being more on the healthy (rather than the dark) side. I takt med att jag tränar bort ankröven borde min tendens att vila på höften och hyperextenda benen (which isn't very good for the knees) när jag står upp också minska, likaså min ryggdominans, varpå mina förutsättningar för en bra knähälsa torde se ljusare ut i framtiden. Och vet ni vad - det finns en fördel till med att inte ha ankröv! Yeah, one step closer to looking like a fit chick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar