... så man hittar saker som hjälper en att sjunga högt och smidigt och säkert och så inkorporerar man dessa saker i ens sångteknik eller inser att man redan gör det som dom snackar om på youtube, och ett halvår senare tänker man att ens röst har återhämtat sig nästan helt, för att bara några veckor senare flippa och tänka att ens röst has gone to shit och att det är ganska mycket av ens sångförmåga som har "återhämtats" just på grund av tekniska förbättringar och kompromisser snarare än att man läkt. Nu har jag äntligen förstått vad oral twang är för något, och hur man gör det (as opposed to nasal twang), bara för att upptäcka att det är en av dom sångtekniska grejerna jag la fokus på efter operationen för att jag hade problem att sjunga på ett "normalt" jävla sätt. När jag insåg vidden av vad det är jag sysslat med dom senare månaderna skämdes jag rejält, för att jag då förstod att jag använt mig av en teknik som är till för att låta starkt och gällt, och att jag gjort det extensively för att jag inte längre kan sjunga vettigt på något annat sätt. Det här är alltså en till grej som ska hjälpa en sjunga högt som jag nu använder för att försöka sjunga det jag redan sjöng innan med pedestrian fucking chest voice, och även om jag i teorin kanske lät förjävligt innan operationen och har lyckats glömma bort det helt och hållet så fick jag faktiskt höra av andra att jag sjöng fint redan då, så det kan ju inte ha varit så dåligt som det borde vara ifall jag gått och fått vanföreställningar. Then again again får jag fortfarande höra att jag sjunger fint, trots mitt överanvändande av twang så måhända är jag alarmistiskt.
Ännu en pusselbit trillar på plats i alla fall vad gäller både sångteknik, och komplikationen av min operation – jag har ju använt twang hela tiden efter operationen utan att veta om det, och även oralt då (som jag tänkte var omöjligt under tiden som jag gjorde det, för att jag inte helt förstod sensationerna associerade med fenomenet, och rentav tänkte att twang i sig är nasalt, och att oral twang därmed var något jag inte alls förstod ens konceptuellt) fast på ett snyggt sätt som dolt detta faktum för att jag tydligen är så jävla bra på att sjunga (humblebrag?) att jag på ett omedvetet plan förstår hur man ska göra det när ens stämband have turned to shit. You've caught me in an emotional moment, och det hela är dubbelt liksom, att jag lär mig massa teknik nu och blir en bättre sångare, och ju mer jag lär mig desto mer upptäcker jag hur mycket jag har lagt om mitt sjungande efter operationen för att mina stämband inte pallar det dom gjorde innan. Det gör mig ledsen att tänka att jag hade kunnat använda mina nya verktyg till att nå nya höjder istället för att nå det jag redan hade när jag var novis, och det gör mig uppgiven när jag ger mig på att sjunga sånt jag klarade galant innan utan att använda twang och annan tech/kunskap jag lärt mig efter operationen, för då inser jag vilken jävla uppförsbacke det är, den här jävla sång-karusellen. Hur mycket jag "fuskar" när jag sjunger nu, och behöver göra det, för att mina stämband inte pallar sjunga "I Solsken" från Ringaren i Notre Dame eller "Feel Good" (från gospelkörens repertoar) i mäktig chest voice som dom kunde innan (och gjorde ganska ofta) utan att mixa med mixen och formanterna och twangen. Makes me really just want to give it all up. Och även om det inte är optimalt att sjunga dessa låtar som jag gjorde förr och jag är en mer balanserad artist idag just för att jag har fler verktyg än go hard or go home-mentaliteten (som består av naturligt stark röst/stöd, low larynx, dragging chest voice, belting, lite väl hårt luftflöde och kompression, och leder till trötthet i rösten lätt) och därmed även kan sjunga mer nyanserat, så är ju grunden som jag hade förr lite, well, fucked. För innan kunde jag verkligen ta i med ett mer oralt klang och chest voice även i dom högsta tonerna på exempelvis I Solsken (A4), och idag försöker jag sjunga låten på det "mäktiga" sättet och tänker jävlar, hur fan gick det där till?
Har jag tur så har kirurgen jag snackade med om min komplikation fel, eller så kan det faktum att det tagit så lång att få tillbaka delar av min sångröst ha att göra med någon slags PTSD på muskulär nivå, ungefär som folk kan förlora sina röster helt och hållet på grund av överanvändning eller chock, men får tillbaka den sakta men säkert om man masserar eller lägger en klitorisvibrator på rätt ställen så att kroppen förstår att det är safe att komma fram nu när ingen försöker exempelvis fila bort den från existence. Ovanpå detta kan jag ju i teorin även ha börjat överkompensera efter kirurgin, alltså sjunga på sätt som är mindre hälsosamma för mig i annat fall än precis efter operationen, och att jag nu i då har lyckats dribbla bort min naturliga sångteknik, helt enkelt. Time will tell. Jag ska förmodligen gå ett par gånger hos en sångpedagog snart nog och min förhoppning är att jag ska bli en sämre sångare den närmaste tiden, för att i förlängningen kunna bli en bättre sångare, vilket kommer ske just genom att ändra om min much strainy technique.
Sen är jag, faktiskt, fortfarande konfunderad över det här med hur exakt kortare stämband skulle kunna leda till irritation i halsen när jag sjunger med resonansen i munnen, med öppen vokal, och öppen hals. Med tanke på att irritationen var så pass stark första månaderna efter operationen just där att jag började hosta så fort jag försökte sjunga på det sättet (det sätt som jag nästan uteslutande sjöng innan operationen, alltså) och att jag idag inte kan sjunga på det sättet utan att det leder till strain och/eller irritation (även om jag inte längre får impulsen att hosta) så torde dom två ju hänga ihop, men samtidigt, hur jävla svårt är det egentligen att sjunga med öppen hals i dom mest bekväma toner som finns? Inte alls, då skiten ju är en förlängning av talrösten, och jag hade inte ont när jag pratade efter operationen (bortsett från första veckorna eller så), och varför det skulle bli ett problem att lägga resonansen på det sättet på grund av förkortade stämband förstår jag inte. Det var ju inte en fråga om att mina korta stämband strainade, utan jag sjöng ju öppet och utan ansträngning, men fick ont och började hosta likväl, vilket får mig att tänka att problemet inte enbart kan handla om stämbandens förmåga att spänna sig, utan snarare någon slags sensitivitet för luftgenomströmning på något sätt. Kanske har Complete Vocal Technique-filosofin som jag börjat utforska något att säga om detta, då det enligt dom enbart är vissa modes som man bör/kan sjunga luftigt i, vilket i sin tur kan hänga ihop med luftgenomströmning på något sätt. Säkert är i varje fall att jag inte förstår mekanismen bakom hur exakt all of this comes together. Jag förstår att allt annat "bara är physics" (som James Thomas sa), men just den här biten drives the me som börjar bli smått nördig vad gäller sång och även inte trivs med att inte förstå saker (särskilt när dom fuckar med mig) frickin mad.
Yes, that's my way over saying that this rant (and me) is now exhausted and has turned to "pant". Aja nu har jag i alla fall fått lära mig att göra överdriven twang, which also has its purposes - som när man gets one's Ethel Merman game on och kör litta oldschool broadway, så vi avslutar med ett exempel på det: länk.
