lördag 2 juni 2018

Opera och jag



Då och då får jag för mig att jag ska checka av om jag fortfarande inte diggar opera (och då räknar jag inte med pedestrian pop-opera som Sarah Brightman, because I gobble that shit up faster than you can say dweeby dimwits dig dumbed down art), och detta gör jag för att jag tänker att jag borde kunna appreciate smal musik/sång mer och mer i takt med att jag läser på mer och mer om sångteknik, och då upptäcker how much of an achievement bra utförd klassisk sång är. But yeah, still not there.
 

Jag lyssnade på (bland annat) Pavarottis rendition av Curuso, och sedan på Laura Fabians tolkning, och damn vad jag gillar Laura's version mycket mer. Den är vacker och berör mig in på djupet, medan Pavarotti gormar och stormar men likväl inte når fram. Jag inser att han inte "skriker" och inte strainar och är gods gift to man and all of that, men för mig blir det ändå lite jobbigt att lyssna på Pavarotti, more so than artister som anklagas för dålig teknik när dom beltar, som Xtina, eller så förblir jag i känslomässigt stiltje. And pertaining to this specific comparison så är den loaded då jag  överlag tycker att kvinnor sjunger vackrare än män, och det har nog lika mycket att göra med att dom generellt sätt har en annan teknik och stil vad gäller sång som jag föredrar (lyssnar hellre på kvinnors operatiska arior om jag bara ska lyssna som lyssnare snarare än sångare, exempelvis på Patricia Janeckovas tolkning av Les oiseaux dans la charmille), men även har att göra med att jag är gynofil då detta faktum nog påverkar min preferens för det mesta här i världen som på något sätt är könat/jag könar. Ska bli spännande att se hur jag känner om några år och om jag gör en liknande resa vad gäller sång som jag gjorde gällande metal, där jag med tiden "lärde mig" uppskatta fler extremformer av genren och dess sång.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar