Bröströst+talarröst=sant?

 

Det här med speaking voice är väldigt spännande. Alltså jag pratar ju förhållandevis lågt, typ F2-B2, där jag läste att normen för män är runt C3, vilket innebär att jag verkar prata i lägre tonläge än genomsnittsmannen (särskilt när jag börjar knarra), men ibland så går jag lite högre upp i pitch, och gör min röst ljusare genom att prata mer "i masken" och i huvudet, vilket har väckt lite tankar hos mig. Ibland när jag sjungit mycket i huvudröst och mår bra och har gott om energi, så kan jag nämligen finna det rentav ansträngande att prata så som jag brukar prata, för att jag då upplever att mitt vanliga sätt att prata gör mig lätt andfådd för att luften bara åker ur mig. Detta att det känns som att det krävs en massa luft för att "brumma där nere" i kombination med att högre toner kräver just mindre luftflöde får mig att tänka att det är väldigt oekonomiskt att tala i bröstklang, which makes sense considering att bröströsten är den röst man använder för att skrika och ropa och tjoa och tjimma (och som jag, med gott om stöd, använder för att försöka kommunicera verbalt med när jag är på klubb, fast tanken slår mig att det måhända är ett feltänk då jag lätt blir trött i rösten och hes efter en utekväll, och kanske snarare borde försöka använda mer huvudröst och twang - eller bara inse att det hela är ett lost cause). Samtidigt är ju bröströsten likväl även talarrösten och därmed den röst man tjötar med när man har folk närmare sig än väldigt långt bort, och visst, när jag inte är sådär stimmig och stojig och allmänt glad i hågen utan snarare låg och håglös, då verkar allt annat än en släpig, monoton, och knarrig bröströst te sig som väldigt jobbig att vokalisera med. Oklart om detta primärt är något psykologiskt, och har med humör att göra, eller om det hela går att förklara mekaniskt/fysiskt och med koncept som cricothyroid och andra spännande begrepp från den lingvistiska kategorin av ord som så gärna vill vara en del av bodybuildingens fantastiska värld.

Rösten min "går ju ner sig" när jag är trött, och när jag är sjuk, och när jag talar med män, och när jag är socialt obekväm, och när jag faktiskt är socialt bekväm, och av andra anledningar, så det finns många komponenter som påverkar hur exakt jag kommer låta at every given moment, varav några säkerligen kan förklaras av den mest inbitna av hals-, öron- och näsa-specialisten, medan andra förmodligen kräver andra verktyg än de läkarnas diskurs har för att förstås på ett vettigt sätt. This is probably where I should actually start läsa på lite om hur transtjejer gör med sina röster när dom vill få till ett mer feminint sound, så får jag återkomma till ämnet i framtiden. Har jag tur så händer samma sak mig som med Mitch Grassi när han började sjunga högre och högre, nämligen att han lyssnade på sig själv från tiden då han sjöng lägre och fann det soundet obekvämare att producera än det skyhöga huvud- och falsettsjungande han hade gått över till. Annars får jag väl återgå till att vara en salty, squawking, twat - a girl's gotta be good at something, after all.

Fyra artiklar om vocal fry - oh baby baby

 

Att kvinnor ska låta si och så, och göra ditten och datten, har kvinnor fått höra i tid och otid för alltid. Hit me baby one more time, liksom. Dom senaste åren har turen kommit till knarret att populariseras, hamna under luppen, och kritiseras. Det här är egentligen inte mer än ett inlägg med länkar till fyra artiklar som behandlar fenomenet och där det står saker jag kan skriva under på, och därmed inte känner jag behöver skriva mer om här. Likväl - superintressant.

1. What is 'vocal fry,' and why doesn't anyone care when men talk like that?
2. The Truth About Vocal Fry
3. Keep an eye on vocal fry – it’s all about power, status and gender
4. Up high or down low: What a woman's voice says about her 

Benchmark i skrik - head voice och falsett: En Sång Från Notre Dame, osv

Klipp.

Kids - don't try this at home. Åtminstone väldigt sällan, för man ska inte sjunga såhär dåligt (med strain, excessive brightening/larynx hightening, ostabilt vibrato/tremolo, dålig resonans/få övertoner, supertydliga passages, jarring resonance modifications/genrebyten, och allmänt skrikigt) förutom möjligtvis om man som jag har fått för sig att man skulle vilja kunna sjunga "En Sång Från Notre Dame" kvalitativt nån gång och därför har tänkt spela in sig själv sjunga den då och då för att kunna se om det blir någon jäkla progress eller inte, och förhoppningsvis se det här klippet i framtiden och tänka herrejisses - jag har visst blivit bättre! I den mån jag överhuvudtaget ska träna på den här låten bör jag ju göra det med en transponerad variant, såklart, men jag har tänkt lämna den ifred och ha "Singing 101" som prio till vardags. And yeah it's not only about them high notes, men just den här sångpassagen är ganska talande för ens generella sångförmåga då den spänner precis två oktaver och därmed kräver en jäkla massa för att låta bra och hålla ihop igenom det hela. Min prestation på the middle-/high notes är extra dålig för att jag la så mycket krut på att förbereda mig för dom sista två noterna genom att "skifta gear" (fast inte i bemärkelsen att shifta gears från thyroarytenoid till cricothyroid dominant production då, åtminstone inte enbart) och jump the shark innan jag egentligen behövde det (annat än för min generella rädsla för att ta höga toner).

Jag är frustrerad över att nedslipningen av mitt adamsäpple verkar ha förkortat mina stämband något (ett gammalt inlägg om det här, och ett nytt inlägg om det här), minskat min range, och därmed även tvingat mig att bli mer nasal när jag sjunger för att det inte ska bli alltför mycket strain eller låta breathy i större utsträckning än pre-surgery, which is why jag ibland tränar på att inte sjunga nasalt (något som förvisso är bra att träna oberoende av om man råkat ut för en "anterior commissure detachment" i samband med ens "tracheal shave" eller inte, och förmodligen även om man kör country eller what have you där man twangar friskt) och håller mig för näsan i den andra tagningen. Den andra tagningen är bättre på dom flesta sätt, och särskilt slutnoten där har fullare resonans (bättre balans, "chiaroscuro") och är mer passande för det musikaliska och smått operatiska soundet i låten. Och ja, den sista noten är 15 sekunder lång och jag höll ut i båda tagningarna, fast knappt, vilket är anmärkningsvärt då högre noter ju ska kräva mindre luft, och jag kan hålla ganska mycket lägre noter i 15 sekunder. Har säkert något med dålig teknik/strain att göra, eller att jag behövde sjunga väldigt starkt för att ta noten överhuvudtaget, because surgery or not så kan jag ju bara bli bättre (which is a nicer way of saying att jag är allmänt dålig på sångteknik och har inte tunnat stämbanden särskilt mycket). But enough about that, now let's get to some more head voice screaming.

Klipp.

I klippet ovanför hör vi två E5, två F5 (varav ett låter som falsett?!), två F5 + falsett-G#5, B5 i falsett, och D#5 i något slags försök att "sjunga" snarare än enbart ta ton. Och angående den potentiella falsetten - alltså att this point vet jag liksom knappt ens vad som är vad, och det jag går efter primärt för att bedöma huruvida något är falsett eller inte är "känslan", ljudet, och hur jobbigt ljudet är att framställa, men; känslan kan ju vara en effekt av ljudet och hur jobbigt ljudet är att få fram; ljudet kan vara ett resultat av teknik/resonans; och hur jobbigt ljudet är att få fram kan vara ett resultat av den typen av ljud jag producerar (stil/teknik), snarare än huruvida det är falsett eller head voice jag producerar ljudet med/i. Jag menar att sjunga exempelvis E5 i någorlunda ren och stark falsett är i sig inte särskilt jobbigt, men det betyder ju inte att dom tonerna jag tar i videon som är skitjobbiga därmed inte är falsett, även om jag då skulle tippa på att så är fallet, utan att för den sakens skull ens ha gett mig på att definiera vad falsett är för någonting, exakt, och hur det skiljer sig från huvudröst.

Det är fortfarande en massa saker jag inte fattar vad gäller sång, som det faktum att jag hört sångpedagoger på youtube påstå att man ska vowel modifya på höga noter så dom blir "darkened", eller "mer rounded" (fast det senare kanske primärt är för att hitta falsett som inte är breathy lättare), och detta inte för soundets skull utan för att det skulle göra det enklare att sjunga högt, men jag tycker det är lättare att nå höga noter om jag snarare öppnar munnen mer (spreadar/beltar snarare än roundar), eller använder "mindre" vokaler som är mer brighta, som 'ee' och 'ae'. Testar mig fram som vanligt i sångdjungeln där ute med andra ord, och letar fortfarande efter någon som kan coacha mig mot betalning i annan form än pengar, so keep me och arbetslösa kulturarbetare in mind, arigato gozaimasu haaaiii!

Nedslipning av adamsäpplet och komplikationen av denna - en uppdatering

För några månader sedan var det fan illa. Jag skrev ett ganska långt inlägg om det då det fortfarande var relativt dåligt, ett inlägg som fokuserade på mina tankar och känslor gällande det hela, och nu när det gått ett halvår sedan operationen ägde rum, min röst har återhämtat sig en hel del, och jag har haft massa tid på mig att pröva mig fram vad gäller mitt sjungande, tänkte jag skriva ett kort inlägg om den mer tekniska aspekten av det hela och vad jag kommit fram till. Jag hade inte hört särskilt mycket om den sortens komplikationer jag fick av operationen innan själva operationen, och min kirurg som menade att komplikationer är extremt sällsynta och att han aldrig hade haft en patient som fått komplikationer, hade obviously inte heller mycket kunskap om ämnet ifråga, så det var upp till mig att ge mig ut på the interwebz för att ta reda på hur ens röst kunde påverkas av en nedslipning av adamsäpplet, och för att förstå vad som hade hänt med min egen röst. Dock bör det ju sägas att min kirurg sökte information på egen hand när jag väl berättade för honom hurdan min röst hade blivit efter operationen, och var villig att lyssna på det jag hade att säga och även erkände att det fanns experter inom ämnet som hade mer kunskap än han själv. För när jag väl började googla så fann jag en del transtjejer som liksom jag efter en nedslipning av adamsäpplet hade förlorat en stor del av sitt översta omfång, men jag hittade inte så mycket konkret (dvs något som kunde visa på att det hela inte bara handlade om hysteri från transtjejernas sida) - förrän jag hittade en kirurgs hemsida. Enter James Thomas (som har sin egen youtube-kanal och allt!), en expert på öron-, näs- och halssjukdomar som till och med min kirurg hade hört talas om och sa var en god auktoritet i ämnet, och var tillförlitlig. Det var där jag stötte på begreppet anterior commissure detachment, läste på lite, och inledde en informativ mailkorrespondens med en väldigt accommodating James Thomas.

Det här är några av sakerna James skrev:

"If your voice changed after a trach shave, then almost certainly the two are related. Specifically, a loss of the upper vocal range is a relatively frequent complication of trach shave. While it is difficult to visualize for some on endoscopy, I must admit that your description is quite accurate of the effects of loosening the attachment of the vocal cords. This is, unfortunately, something that I deal with on a regular basis." /.../ "...the complication is not rare, rather it's just not well understood. Also, there is a whole range of loosening of the vocal cords. It is not like they are either attached or unattached. If some of the cartilage is removed, the vocal cords may still be connected to soft tissue can flex. Then, as you try to go up in pitch by stretching the vocal cords, the anterior attachment moves and you cannot reach as high a pitch because they cannot stretch as tightly as before." /.../ "Post tracheal shave hoarseness can occur because of edema or ecchymosis of the vocal cords. This pitch drop and hoarseness will be of a short duration, typically less than 7-14 days. Hoarseness and pitch drop that last longer than 7 to 14 days are more likely due to anterior commissure detachment. Depending on the degree of detachment, the patient may note some recovery. While initially the detachment allows for elasticity at the anterior commissure when tightening the vocal cords, later formation of scar tissue over 6 to 12 months allows for additional tightening by the cricothyroid and thyroarytenoid muscles."

Med andra ord - en världsledande expert i ämnet menar att något som kirurger överlag tänker är en ganska ovanlig komplikation i själva verket är ganska vanlig, och även missförstådd, komplikation. Min röst var kass i kanske 2-3 månader vilket gjorde att jag hoppade av körandet och enbart försökte testa min röst då och då, men sen blev det bättre efter ett tag, förmodligen because of "formation of scar tissue" då, en process som jag hoppas fortfarande är igång, även om jag misstänker att så inte är fallet då jag inte märkt någon skillnad på min röst dom senaste två månaderna. Det verkar vara fullt möjligt att enbart förlora lite av sin upper vocal range, snarare än säg en hel eller halv oktav som många kirurger och transpersoner verkar tro då dom tänker att det handlar om att stämbanden är antingen lösa, eller inte, och jag misstänker ju att folk inte märker av komplikationen i de flesta fall för att dom helt enkelt inte är vana vid att sjunga på ett självkritiskt sätt och därför inte behöver hit those high notes annat än för skojs skull. Jag menar min speaking voice var nästan helt unaffected av operationen, förutom precis i början, och det är inte som att kirurgerna scrutinizar folks sångröster direkt, så det är inte helt uppenbart att man skulle upptäcka komplikationen.

Härom veckan skickade jag ett mail till James efter en tids uppehåll där jag beskrev vad jag kommit fram till gällande min röst med tiden, och några frågor relaterade till det, som kan vara av intresse för andra:

"It's been six months since my surgery, so thought I'd send you a quick update, and a question. So, during february and march most of my singing voice returned, and the last two months I haven't noticed any changes, so I now that things have settled I'm evaluating everything. When it comes to just range in itself, as in the highest single note I can sing, it's been restored almost completely, and surprisingly I have the most problem now not with how high I can sing, but the way in which I must sing in able to do it, and since I've only heard girls talk about loss of their upper ranges and nothing more specific than that I thought I'd see what you might think about this. After the surgery if I wanted to sing at all without pain or coughing or singing very breathy, I had to sing much more in head voice, in the mask (pharynx), and also nasally (as in air comes out from nose during vowel production, rather than the singing sounding necessarily nasally), and I still have to do that (even if it doesn't hurt anymore and isn't very breathy). It's almost as if I've lost the ability to put a lot of air pressure in the oral cavity (formant 2 resonance) and must sing much more in the pharynx now, and also nasally, to reach higher notes, and even in the lower range it's become much harder to not sing nasally, and add upon this that I have a harder time using the oral cavity as I did before, it makes for a more piercing and not rounded, rich, "manly", sound. This makes my singing voice brighter and in general less flexible stylistically, and although I can still sing quite loud and powerful when I resonate primarily in the pharynx, it's harder to sing like some teachers always say that one should aspire to, namely without the nasal twang, more balanced with formant 2 resonance, for example with the soft palate up (which lessens formant 1 dominance). All of this make the 'ah' vowel harder to sing not breathy (even more so than normal) and I understand now that this is so because of how the formants relate to vowel production, and that whatever changed after the surgery seems to somehow relate to the different resonators (as well as the vocal chords in themselves). Is what I'm saying making any sense? Curious to hear from you."

Svaret från James, although ganska kort och inte särskilt informativt egentligen, är ändå ganska talande, då allt jag beskriver ovanför ju pekar på att jag helt enkelt använder mig av kända tekniker, bra och dåliga, för att kompensera brist på teknisk kompetens och stämbandsflexibilitet:

"The most likely explanation is that scar tissue tightens and is now holding the anterior attachment more firmly. This allows you to tension the vocal cords with the cricothyroid muscles and the thyroarytenoid muscles. To whatever extent the vocal cords are shortened after the trach shave, that impairs the upper notes. If you pull tighter with the muscles than in the past, you may reach the notes you had before, but with more tension, thus the likely change in quality. So shorter vocal cords, tightened further, reach the same note, but with higher tension. It is just physics."

Det är allmänt erkänt att det är svårare att hålla balansen mellan formanterna ju högre upp man kommer, och att det är svårt att mixa snarare än övergå till huvudröst, och att nasal twang används i upper range just för att det är underlättar att hit them high notes och minskar strain (även om det inte är önskvärt enligt många sångpedagoger), och även att resonans i dom olika formanterna relaterar till vowel production, så yeah, it is just physics indeed. Några saker är jag dock inte riktigt klar över, fortfarande, även om dom känns "logical" intuitivt sätt. Jag led av lite shortness of breath i en månad eller två efter operationen när jag talade (något jag egentligen upptäckte först när jag och en röstpedagog spelade in min röst igen efter operationen och jämförde med min förra inspelning, då det blev ganska tydligt för mig i efterhand), och detta förmodligen för att jag var tvungen att använda mer lufttryck/stämbandsanspänning för att få till ett sound som inte var luftigt. Till idag har jag svårt för att låta just luftigt i chest voice utan att det känns dåligt, och min röst blir lätt irriterad av både det och att "ha halsen väldigt öppen" - allt bara "åker framåt" då vilket gör mig torr i halsen och raspy och jag börjar lätt hosta, ett problem som blir som mest prominent med ett väldigt öppet och breathy sound på 'ah'-vokalen i chest voice och även var i princip omöjligt för mig att göra dom första månaderna efter operationen utan att just börja hosta. Jag tänker att relationen mellan de två är att det kan finnas en fysisk konflikt mellan att låta luftigt och samtidigt ha mycket resonans i masken (formant 1), men detta är en av dom där grejerna som jag har problem med men inte förstår och kan tänka mig är en fråga om bristande kompetens eller flexibilitet, ungefär som det faktum att jag har svårt att göra bra passager (secondo passagio mer specifikt) när jag har väldigt mycket nasal resonance med ett starkt operatiskt sound, och kan tänka mig detta beror på att det är något jag inte klurat ut ännu, men även helt enkelt kan förklaras av att jag har för oflexibla stämband för att inte höja larynxen at some point (där jag potentiellt "tvingar" ner den för att göra mitt sound mer "operatiskt"), och saknar agility in my general voice apparatus för att höja larynxen gradvis snarare än vid bristningsgränsen där det hela istället, tja, brister.

Många röstpedagoger hade säkert irriterat ihjäl sig på att jag har svårare med flexibiliteten och min mörkare timbre nu, men det låter ju ändå skapligt tycker jag (on a good day) och jag kan balansera övertonerna med saker som att ha lägre larynx, eller rounda vowels - även om det förstnämnda skapar vissa problem det också som sagt, och det sistnämnda kan göra min tendens att "bluesa till saker" (nice way of saying that I sound flat) och till slut sänka vissa noter en halvnot ännu mer prominent. Sen vet vi ju inte om jag sänkt min potentiella range som jag hade kunnat öva upp om det inte vore för operationen, och det är ganska deppigt att tänka. Att jag nu tänker att min röst i mångt och mycket har återhämtat sig, och detta för att jag är amatörsångare och inte hade särskilt flexibla stämband till att börja med, vilket innebär att the full extent of my vocal damage inte är tydlig. But that's the way it always is, att man inte vet how high does the sycamore grow/if you cut it down/then you'll never know, and thus whether we are white or copper-skinned/we need to sing with all the voices of the mountain/need to paint with all the colors of the wind, so I can't let maybies stop me in my tracks när jag precis sått mina sångfrön-babies. I'm not looking to become a sisyphian gardener here, but I'm also not willing to just throw my hands in the air and give up - even if the roads are rough/the valleys are low/the mountains may be hard to climb/he's gonna work it/he's gonna work it out.