Natural singing och första tiden med min sångcoach

 

En spännande sak har hänt mig den senaste tiden - min naturlighet i sjungandet har mer eller mindre försvunnit på grund av all förvirring som kommit av att ha suttit framför youtube i ett halvår och försöka förstå hur fasiken man ska sjunga, utforskat olika strategier, stilar, och motsägande åsikter gällande detta (stämbandsoperationen försvårade saker ganska rejält också då jag ju ändrade om mitt sätt att sjunga efter det, 1, 2). Alltså min interna monolog kan låta på följande sätt innan jag ens hunnit sätta ton - "Okej okej, forma halsen som ett 'uh' innan onset (inga glottal attacks nu, sug in första vokalen) men tänk 'ng'-positionen som home för tungan fast ja mindre occluded då när du ska sjunga (kom ihåg att den korrekta ng-positionen INTE är retracted!) så typ som 'ee' men för guds skull munnen ska inte avbilda ett spreadat 'ee' när du ska sjunga 'ee' utan den ska göra ett 'oh' men glöm inte tungan som bara ska vara hög i mitten men archa wide and low där framme och herregud tänk på att du sen andas in med halsen som i ett 'äh' eller tyst 'k' med sob-reflexen fast för guds skull se inte ledsen ut bara för det utan använd dina zygomatic muscles för att smaiza och stråla ut genom ögonen men reacha inte när du sjunger uppåt utan tänk andningen som en hiss neråt som smalnar av för att tonerna blir mindre men trycket ska bli högre ändå förutom i falsetten för då ska du tänka tvärtom och förresten slappna av i käken för fan den ska inte röra sig när du ler fast den ska anchoras lite inåt och bakåt (hjälper halsen att öppnas horisontalt, snarare än vertikalt, fast det sistnämnda kan du gärna också göra om du inte ska låta som en mes) och inte falla ner heller utan vara på plats lite lagom avslappnat och när du väl är igång så akta dig för att soft palate går upp för mycket när du kör vomitare/vomit reflexen för då blir det svårare med nasal resonans vilket du behöver i huvudregistret (glöm inte laryngial tilt någonstans vid middle C och att mörka vokalerna för att göra dom mer "noble"!) fast försök ändå få upp soft palate litegrann i alla fall och när du är längre ner i ditt register behöver du akta dig för att den laryngala andningsreflexen du aktiverar genom säg inhalare la voce inte automatiskt leder till för mycket huvudklang och på tal om larynxen"—okey okey brain, I get it, du vill att jag ska slå knut på min tunga medan jag står på huvudet och jonglerar samtidigt.

What he said

Alltså där jag innan mest hade ett sätt att sjunga på så var jag åtminstone relativt van med det sättet, eller ja van var jag inte men det föll sig naturligt i alla fall, men nu när jag öppnat upp pandoras box så står jag mitt i skiten like it's postmodernismen all over again, vältrar mig i information och förvirring. Inte konstigt att det var svårt för min sångcoach att få mig att sluta tänka och "bara låta saker hända" med min röst så att jag kunde låta bli att maskera mina naturliga passagios och röstkvalitéer när vi skulle assessa rösten min. Förvisso hade jag väl en naturlig "maskering" redan från början då jag redan när jag auditionade till St Matteus gospelkör hade en idé om hur jag bör låta när jag sjunger och därmed sänkte struphuvudet och gjorde massa andra saker redan innan jag hunnit låta "naturligt", vilket förvisso inte amatörer tenderar att göra heller nödvändigtvis, men jag menar att jag redan i början börja pusha mitt modalregister istället för att "låta saker hända", och aldrig någonsin hade en röst där min larynx var typ neutral för att jag från början tyckte jag lät för mesigt om jag inte försökte ge ifrån mig så maskulin klang jag bara kunde, vilket faktiskt också ledde till att jag sjöng vissa låtar i min första kör Reclaim en oktav lägre än vad jag hade gjort idag, just för att jag skämdes så för att låta bögig och fjollig som jag ju tycker jag låter per automatik, vilket inte blir bättre av att låta "för lite" och "för luftigt" och "okontrollerat". Så ja svårt att "låta naturligt" för mig because control issues, men även fear of sounding vulnerable and gay. Alltså jag har ju lyssnat på pedagoger på youtube som säger åt mig att "don't fear the crack" (referencing när falsetten råkar komma in istället för modalregistret), men min röst har i princip aldrig någonsin skiftat register av misstag på det där tonårspojkiga sättet när jag sjungit, och då har jag ju ändå gett mig på låtar som sträcker sig två oktaver upp mot femte oktavens register, och även gjort övningar där jag medvetet har tänkt på att släppa på bromsen just så att min röst ska kunna cracka för en röst som gör det är en röst som kan slappna av which I just fucking have problems with which is why it never cracks and this says a lot, and it's not that I'm a good singer, mind you.

Förra sånglektionen påbörjade jag och sångläraren projektet att hitta tillbaka till det min sånglärare kallar för "pojkrösten", vilket innefattar att lära mig manövrera falsetten så småningom, which is why jag har börjat låta som att jag är i målbrottet igen när jag sjunger vissa låtar, and is also quite funny to me för att jag aldrig hade en pojkröst som jag sjöng med utan gick direkt till att försöka låta som manliga mannen Pavarotti (jepp – även när jag sjöng gospel) och att jag nu för att bli mjukare och för att kunna sjunga mer som en kvinna behöver gå tillbaka i tiden i någon bemärkelse, till (innan) målbrottet. Eller tillbaka och tillbaka, jag kan faktiskt inte minnas något målbrott i puberteten, vilket är för mig underligt, men kanske har det även något att göra med varför jag har så svårt att faktiskt hitta min falsett och snarare tenderar att draga min modalröst högt som fan istället för let it go. Jag har kontroll-issues, det vet jag som sagt, och det blir ännu tydligare nu när jag har sånglärare och han påpekar gång på gång att jag ska sluta tänka (man ser att jag typ alltid "tänker" när jag sjunger, inser jag först nu när jag tittar tillbaka på sångklippen här på insta), vilket leder till bland annat uppmaningen att sjunga som om jag satt på en buss och tittade ut genom ett fönster – which is also fitting for the song we're using to soften me up, She Used To Be Mine.

Min resa bort från naturlighet började med att jag började tittade på youtube och fick höra en massa saker om hur man bör låta och se ut, och började lyssna på mig själv på ett nytt sätt, och även titta på vad jag sysslade med framför en spegel, och bedömde vissa saker som oönskvärda. Min naturliga fallenhet när jag började sjunga var att se ledsen ut när jag sjunger (which it still is), och jag tänkte det hade något att göra med min doom-and-gloom-personlighet (in part it has), och så fick man alltid höra av körledare och andra att le/spreada för då fick man upp soft palate och gav ifrån sig ett bättre intryck jämte publiken, blev inte lika lätt flat, osv, och så fick jag för mig att jag skulle le istället för att se ledsen ut, och sen var det tungpositionen som skulle ändras, och sen var det ytterligare något, och först nu börjar jag förstå varför jag gjorde vissa saker till att börja med, och att jag hade en instinkt för hur man kan röra huvudet och ansiktet för att manipulera rösten, and now I'm back to att "se ledsen ut" men samtidigt le inombords och ärligt talat är jag fortfarande mö förvirrad över vad fan det är jag sysslar med, men det känns åtminstone som att det går framåt igen sedan jag skaffade mig röstcoach.

Jag misstänker att jag aldrig kommer hitta tillbaka till min "naturliga" sång igen, men förhoppningsvis kan jag göra min nya sång second nature och på så sätt uppleva att det är naturligt för mig, liksom, och även njuta av sången mer, vilket vore kul då jag blivit värsta killjoyn när det kommer till min egen sång. Den viktigaste läxan min sångcoach gav mig (sa han själv) var att lära mig älska min egen röst och min egen sång, och han förstod att jag är en sån där självkritisk person som behöver ha ett bättre argument för att göra något än att det skulle göra mig lättare till hjärtat, så han påpekade att man spänner sin kropp när man hör något man inte gillar, varpå det är väldigt relevant för min sångteknik att jag faktiskt gillar mina joyful noises, and technique is all I'm about so i better start lovin what I'm doing. Hell, "Joy" är den sista punkten på min uppvärmnings-regim, så jag inte glömmer av just den aspekten och inte enbart fokuserar på att se det dåliga i allting jag gör så att det kan "fixas".

Nu ska jag med min sånglärare alltså öva mig i att sjunga på ett sätt som är "motsatsen" till hur jag sjunger (motsatsen till metaliskt, compressed/hårt, med relativt stängt svalg, tydligt/markerade konsonanter och inte särskilt mycket diftongande, shrill, beltat, dragging både chest och head upp alltför långt), hitta ytterligheterna för att kunna skapa balans så småningom. Och jäklar vad svårt det är. Bara en sån sak som att hitta den sårbara och luftiga falsetten istället för att sjunga svagt i modalregistret är jättesvårt för mig, och inte konstigt då jag ju pressar och använder magstödet ganska rejält där jag snarare ska släppa på gasen för att hitta falsetten. Nu jäklar ska det joddlas och vocal tract shapeas och allmänt låtas på ett pinsamt sätt. Jag sjunger tydligen som jag pratar, så nu går jag runt och försöker incorporate lite femme receptionista i mitt tal så att jag vänjer musklerna vid att skapa "open throat", som jag förvisso hade fått känna smaken av redan innan jag gick till sångläraren, men inte förstod att jag verkligen inte har like ever förrän nu när min sånglärare gjorde det lättare för mig att öppna upp och vi insåg att jag då inte bara sjunger utan även pratar på ett sätt som inte passar sig (åtminstone för sången).

Anyway, klippet nedanför visar mig när jag sladdrar runt med falsetten som bambi on ice. Sam Smith är en bra artist att sjunga till för att öva på registerskiften på grund av att han skiftar register i typ varje låt och gör det tydligt (och låter som att han har konstant hjärtekris, which might make one want to barf and therefore is even better), men jag är fortfarande inte säker på om jag faktiskt sjöng falsett där jag försökte göra det i klippet, eller om jag körde huvudklang, men så småningom ska jag väl känna tillräcklig skillnad på sensationerna så att jag inte behöver second-guessa mig själv. Maybe I'll even start actually hitting the notes as well!

"Klipp nedanför"

______

"Before the humans came we didn't speak so much of certain things. Language spoke us. The words that wanted to be city and machines had us speak them so they could be. We didn't speak, we were mute, we only dropped the stones we mentioned out of our mouths, opened our mouths and had the birds we described fly out, we were vectors, we were the birds eating in mindlessness, we were the girl in darkness, only knowing it when we weren't anymore."

Twangy vocal rant

 

 ... så man hittar saker som hjälper en att sjunga högt och smidigt och säkert och så inkorporerar man dessa saker i ens sångteknik eller inser att man redan gör det som dom snackar om på youtube, och ett halvår senare tänker man att ens röst har återhämtat sig nästan helt, för att bara några veckor senare flippa och tänka att ens röst has gone to shit och att det är ganska mycket av ens sångförmåga som har "återhämtats" just på grund av tekniska förbättringar och kompromisser snarare än att man läkt. Nu har jag äntligen förstått vad oral twang är för något, och hur man gör det (as opposed to nasal twang), bara för att upptäcka att det är en av dom sångtekniska grejerna jag la fokus på efter operationen för att jag hade problem att sjunga på ett "normalt" jävla sätt. När jag insåg vidden av vad det är jag sysslat med dom senare månaderna skämdes jag rejält, för att jag då förstod att jag använt mig av en teknik som är till för att låta starkt och gällt, och att jag gjort det extensively för att jag inte längre kan sjunga vettigt på något annat sätt. Det här är alltså en till grej som ska hjälpa en sjunga högt som jag nu använder för att försöka sjunga det jag redan sjöng innan med pedestrian fucking chest voice, och även om jag i teorin kanske lät förjävligt innan operationen och har lyckats glömma bort det helt och hållet så fick jag faktiskt höra av andra att jag sjöng fint redan då, så det kan ju inte ha varit så dåligt som det borde vara ifall jag gått och fått vanföreställningar. Then again again får jag fortfarande höra att jag sjunger fint, trots mitt överanvändande av twang så måhända är jag alarmistiskt.

Ännu en pusselbit trillar på plats i alla fall vad gäller både sångteknik, och komplikationen av min operation – jag har ju använt twang hela tiden efter operationen utan att veta om det, och även oralt då (som jag tänkte var omöjligt under tiden som jag gjorde det, för att jag inte helt förstod sensationerna associerade med fenomenet, och rentav tänkte att twang i sig är nasalt, och att oral twang därmed var något jag inte alls förstod ens konceptuellt) fast på ett snyggt sätt som dolt detta faktum för att jag tydligen är så jävla bra på att sjunga (humblebrag?) att jag på ett omedvetet plan förstår hur man ska göra det när ens stämband have turned to shit. You've caught me in an emotional moment, och det hela är dubbelt liksom, att jag lär mig massa teknik nu och blir en bättre sångare, och ju mer jag lär mig desto mer upptäcker jag hur mycket jag har lagt om mitt sjungande efter operationen för att mina stämband inte pallar det dom gjorde innan. Det gör mig ledsen att tänka att jag hade kunnat använda mina nya verktyg till att nå nya höjder istället för att nå det jag redan hade när jag var novis, och det gör mig uppgiven när jag ger mig på att sjunga sånt jag klarade galant innan utan att använda twang och annan tech/kunskap jag lärt mig efter operationen, för då inser jag vilken jävla uppförsbacke det är, den här jävla sång-karusellen. Hur mycket jag "fuskar" när jag sjunger nu, och behöver göra det, för att mina stämband inte pallar sjunga "I Solsken" från Ringaren i Notre Dame eller "Feel Good" (från gospelkörens repertoar) i mäktig chest voice som dom kunde innan (och gjorde ganska ofta) utan att mixa med mixen och formanterna och twangen. Makes me really just want to give it all up. Och även om det inte är optimalt att sjunga dessa låtar som jag gjorde förr och jag är en mer balanserad artist idag just för att jag har fler verktyg än go hard or go home-mentaliteten (som består av naturligt stark röst/stöd, low larynx, dragging chest voice, belting, lite väl hårt luftflöde och kompression, och leder till trötthet i rösten lätt) och därmed även kan sjunga mer nyanserat, så är ju grunden som jag hade förr lite, well, fucked. För innan kunde jag verkligen ta i med ett mer oralt klang och chest voice även i dom högsta tonerna på exempelvis I Solsken (A4), och idag försöker jag sjunga låten på det "mäktiga" sättet och tänker jävlar, hur fan gick det där till?

Har jag tur så har kirurgen jag snackade med om min komplikation fel, eller så kan det faktum att det tagit så lång att få tillbaka delar av min sångröst ha att göra med någon slags PTSD på muskulär nivå, ungefär som folk kan förlora sina röster helt och hållet på grund av överanvändning eller chock, men får tillbaka den sakta men säkert om man masserar eller lägger en klitorisvibrator på rätt ställen så att kroppen förstår att det är safe att komma fram nu när ingen försöker exempelvis fila bort den från existence. Ovanpå detta kan jag ju i teorin även ha börjat överkompensera efter kirurgin, alltså sjunga på sätt som är mindre hälsosamma för mig i annat fall än precis efter operationen, och att jag nu i då har lyckats dribbla bort min naturliga sångteknik, helt enkelt. Time will tell. Jag ska förmodligen gå ett par gånger hos en sångpedagog snart nog och min förhoppning är att jag ska bli en sämre sångare den närmaste tiden, för att i förlängningen kunna bli en bättre sångare, vilket kommer ske just genom att ändra om min much strainy technique.

Sen är jag, faktiskt, fortfarande konfunderad över det här med hur exakt kortare stämband skulle kunna leda till irritation i halsen när jag sjunger med resonansen i munnen, med öppen vokal, och öppen hals. Med tanke på att irritationen var så pass stark första månaderna efter operationen just där att jag började hosta så fort jag försökte sjunga på det sättet (det sätt som jag nästan uteslutande sjöng innan operationen, alltså) och att jag idag inte kan sjunga på det sättet utan att det leder till strain och/eller irritation (även om jag inte längre får impulsen att hosta) så torde dom två ju hänga ihop, men samtidigt, hur jävla svårt är det egentligen att sjunga med öppen hals i dom mest bekväma toner som finns? Inte alls, då skiten ju är en förlängning av talrösten, och jag hade inte ont när jag pratade efter operationen (bortsett från första veckorna eller så), och varför det skulle bli ett problem att lägga resonansen på det sättet på grund av förkortade stämband förstår jag inte. Det var ju inte en fråga om att mina korta stämband strainade, utan jag sjöng ju öppet och utan ansträngning, men fick ont och började hosta likväl, vilket får mig att tänka att problemet inte enbart kan handla om stämbandens förmåga att spänna sig, utan snarare någon slags sensitivitet för luftgenomströmning på något sätt. Kanske har Complete Vocal Technique-filosofin som jag börjat utforska något att säga om detta, då det enligt dom enbart är vissa modes som man bör/kan sjunga luftigt i, vilket i sin tur kan hänga ihop med luftgenomströmning på något sätt. Säkert är i varje fall att jag inte förstår mekanismen bakom hur exakt all of this comes together. Jag förstår att allt annat "bara är physics" (som James Thomas sa), men just den här biten drives the me som börjar bli smått nördig vad gäller sång och även inte trivs med att inte förstå saker (särskilt när dom fuckar med mig) frickin mad.

Yes, that's my way over saying that this rant (and me) is now exhausted and has turned to "pant". Aja nu har jag i alla fall fått lära mig att göra överdriven twang, which also has its purposes - som när man gets one's Ethel Merman game on och kör litta oldschool broadway, så vi avslutar med ett exempel på det: länk.

Opera och jag

Då och då får jag för mig att jag ska checka av om jag fortfarande inte diggar opera (och då räknar jag inte med pedestrian pop-opera som Sarah Brightman, because I gobble that shit up faster than you can say dweeby dimwits dig dumbed down art), och detta gör jag för att jag tänker att jag borde kunna appreciate smal musik/sång mer och mer i takt med att jag läser på mer och mer om sångteknik, och då upptäcker how much of an achievement bra utförd klassisk sång är. But yeah, still not there.
 

Jag lyssnade på (bland annat) Pavarottis rendition av Curuso, och sedan på Laura Fabians tolkning, och damn vad jag gillar Laura's version mycket mer. Den är vacker och berör mig in på djupet, medan Pavarotti gormar och stormar men likväl inte når fram. Jag inser att han inte "skriker" och inte strainar och är gods gift to man and all of that, men för mig blir det ändå lite jobbigt att lyssna på Pavarotti, more so than artister som anklagas för dålig teknik när dom beltar, som Xtina, eller så förblir jag i känslomässigt stiltje. And pertaining to this specific comparison så är den loaded då jag  överlag tycker att kvinnor sjunger vackrare än män, och det har nog lika mycket att göra med att dom generellt sätt har en annan teknik och stil vad gäller sång som jag föredrar (lyssnar hellre på kvinnors operatiska arior om jag bara ska lyssna som lyssnare snarare än sångare, exempelvis på Patricia Janeckovas tolkning av Les oiseaux dans la charmille), men även har att göra med att jag är gynofil då detta faktum nog påverkar min preferens för det mesta här i världen som på något sätt är könat/jag könar. Ska bli spännande att se hur jag känner om några år och om jag gör en liknande resa vad gäller sång som jag gjorde gällande metal, där jag med tiden "lärde mig" uppskatta fler extremformer av genren och dess sång.

Bröströst+talarröst=sant?

 

Det här med speaking voice är väldigt spännande. Alltså jag pratar ju förhållandevis lågt, typ F2-B2, där jag läste att normen för män är runt C3, vilket innebär att jag verkar prata i lägre tonläge än genomsnittsmannen (särskilt när jag börjar knarra), men ibland så går jag lite högre upp i pitch, och gör min röst ljusare genom att prata mer "i masken" och i huvudet, vilket har väckt lite tankar hos mig. Ibland när jag sjungit mycket i huvudröst och mår bra och har gott om energi, så kan jag nämligen finna det rentav ansträngande att prata så som jag brukar prata, för att jag då upplever att mitt vanliga sätt att prata gör mig lätt andfådd för att luften bara åker ur mig. Detta att det känns som att det krävs en massa luft för att "brumma där nere" i kombination med att högre toner kräver just mindre luftflöde får mig att tänka att det är väldigt oekonomiskt att tala i bröstklang, which makes sense considering att bröströsten är den röst man använder för att skrika och ropa och tjoa och tjimma (och som jag, med gott om stöd, använder för att försöka kommunicera verbalt med när jag är på klubb, fast tanken slår mig att det måhända är ett feltänk då jag lätt blir trött i rösten och hes efter en utekväll, och kanske snarare borde försöka använda mer huvudröst och twang - eller bara inse att det hela är ett lost cause). Samtidigt är ju bröströsten likväl även talarrösten och därmed den röst man tjötar med när man har folk närmare sig än väldigt långt bort, och visst, när jag inte är sådär stimmig och stojig och allmänt glad i hågen utan snarare låg och håglös, då verkar allt annat än en släpig, monoton, och knarrig bröströst te sig som väldigt jobbig att vokalisera med. Oklart om detta primärt är något psykologiskt, och har med humör att göra, eller om det hela går att förklara mekaniskt/fysiskt och med koncept som cricothyroid och andra spännande begrepp från den lingvistiska kategorin av ord som så gärna vill vara en del av bodybuildingens fantastiska värld.

Rösten min "går ju ner sig" när jag är trött, och när jag är sjuk, och när jag talar med män, och när jag är socialt obekväm, och när jag faktiskt är socialt bekväm, och av andra anledningar, så det finns många komponenter som påverkar hur exakt jag kommer låta at every given moment, varav några säkerligen kan förklaras av den mest inbitna av hals-, öron- och näsa-specialisten, medan andra förmodligen kräver andra verktyg än de läkarnas diskurs har för att förstås på ett vettigt sätt. This is probably where I should actually start läsa på lite om hur transtjejer gör med sina röster när dom vill få till ett mer feminint sound, så får jag återkomma till ämnet i framtiden. Har jag tur så händer samma sak mig som med Mitch Grassi när han började sjunga högre och högre, nämligen att han lyssnade på sig själv från tiden då han sjöng lägre och fann det soundet obekvämare att producera än det skyhöga huvud- och falsettsjungande han hade gått över till. Annars får jag väl återgå till att vara en salty, squawking, twat - a girl's gotta be good at something, after all.

Fyra artiklar om vocal fry - oh baby baby

 

Att kvinnor ska låta si och så, och göra ditten och datten, har kvinnor fått höra i tid och otid för alltid. Hit me baby one more time, liksom. Dom senaste åren har turen kommit till knarret att populariseras, hamna under luppen, och kritiseras. Det här är egentligen inte mer än ett inlägg med länkar till fyra artiklar som behandlar fenomenet och där det står saker jag kan skriva under på, och därmed inte känner jag behöver skriva mer om här. Likväl - superintressant.

1. What is 'vocal fry,' and why doesn't anyone care when men talk like that?
2. The Truth About Vocal Fry
3. Keep an eye on vocal fry – it’s all about power, status and gender
4. Up high or down low: What a woman's voice says about her 

Benchmark i skrik - head voice och falsett: En Sång Från Notre Dame, osv

Klipp.

Kids - don't try this at home. Åtminstone väldigt sällan, för man ska inte sjunga såhär dåligt (med strain, excessive brightening/larynx hightening, ostabilt vibrato/tremolo, dålig resonans/få övertoner, supertydliga passages, jarring resonance modifications/genrebyten, och allmänt skrikigt) förutom möjligtvis om man som jag har fått för sig att man skulle vilja kunna sjunga "En Sång Från Notre Dame" kvalitativt nån gång och därför har tänkt spela in sig själv sjunga den då och då för att kunna se om det blir någon jäkla progress eller inte, och förhoppningsvis se det här klippet i framtiden och tänka herrejisses - jag har visst blivit bättre! I den mån jag överhuvudtaget ska träna på den här låten bör jag ju göra det med en transponerad variant, såklart, men jag har tänkt lämna den ifred och ha "Singing 101" som prio till vardags. And yeah it's not only about them high notes, men just den här sångpassagen är ganska talande för ens generella sångförmåga då den spänner precis två oktaver och därmed kräver en jäkla massa för att låta bra och hålla ihop igenom det hela. Min prestation på the middle-/high notes är extra dålig för att jag la så mycket krut på att förbereda mig för dom sista två noterna genom att "skifta gear" (fast inte i bemärkelsen att shifta gears från thyroarytenoid till cricothyroid dominant production då, åtminstone inte enbart) och jump the shark innan jag egentligen behövde det (annat än för min generella rädsla för att ta höga toner).

Jag är frustrerad över att nedslipningen av mitt adamsäpple verkar ha förkortat mina stämband något (ett gammalt inlägg om det här, och ett nytt inlägg om det här), minskat min range, och därmed även tvingat mig att bli mer nasal när jag sjunger för att det inte ska bli alltför mycket strain eller låta breathy i större utsträckning än pre-surgery, which is why jag ibland tränar på att inte sjunga nasalt (något som förvisso är bra att träna oberoende av om man råkat ut för en "anterior commissure detachment" i samband med ens "tracheal shave" eller inte, och förmodligen även om man kör country eller what have you där man twangar friskt) och håller mig för näsan i den andra tagningen. Den andra tagningen är bättre på dom flesta sätt, och särskilt slutnoten där har fullare resonans (bättre balans, "chiaroscuro") och är mer passande för det musikaliska och smått operatiska soundet i låten. Och ja, den sista noten är 15 sekunder lång och jag höll ut i båda tagningarna, fast knappt, vilket är anmärkningsvärt då högre noter ju ska kräva mindre luft, och jag kan hålla ganska mycket lägre noter i 15 sekunder. Har säkert något med dålig teknik/strain att göra, eller att jag behövde sjunga väldigt starkt för att ta noten överhuvudtaget, because surgery or not så kan jag ju bara bli bättre (which is a nicer way of saying att jag är allmänt dålig på sångteknik och har inte tunnat stämbanden särskilt mycket). But enough about that, now let's get to some more head voice screaming.

Klipp.

I klippet ovanför hör vi två E5, två F5 (varav ett låter som falsett?!), två F5 + falsett-G#5, B5 i falsett, och D#5 i något slags försök att "sjunga" snarare än enbart ta ton. Och angående den potentiella falsetten - alltså att this point vet jag liksom knappt ens vad som är vad, och det jag går efter primärt för att bedöma huruvida något är falsett eller inte är "känslan", ljudet, och hur jobbigt ljudet är att framställa, men; känslan kan ju vara en effekt av ljudet och hur jobbigt ljudet är att få fram; ljudet kan vara ett resultat av teknik/resonans; och hur jobbigt ljudet är att få fram kan vara ett resultat av den typen av ljud jag producerar (stil/teknik), snarare än huruvida det är falsett eller head voice jag producerar ljudet med/i. Jag menar att sjunga exempelvis E5 i någorlunda ren och stark falsett är i sig inte särskilt jobbigt, men det betyder ju inte att dom tonerna jag tar i videon som är skitjobbiga därmed inte är falsett, även om jag då skulle tippa på att så är fallet, utan att för den sakens skull ens ha gett mig på att definiera vad falsett är för någonting, exakt, och hur det skiljer sig från huvudröst.

Det är fortfarande en massa saker jag inte fattar vad gäller sång, som det faktum att jag hört sångpedagoger på youtube påstå att man ska vowel modifya på höga noter så dom blir "darkened", eller "mer rounded" (fast det senare kanske primärt är för att hitta falsett som inte är breathy lättare), och detta inte för soundets skull utan för att det skulle göra det enklare att sjunga högt, men jag tycker det är lättare att nå höga noter om jag snarare öppnar munnen mer (spreadar/beltar snarare än roundar), eller använder "mindre" vokaler som är mer brighta, som 'ee' och 'ae'. Testar mig fram som vanligt i sångdjungeln där ute med andra ord, och letar fortfarande efter någon som kan coacha mig mot betalning i annan form än pengar, so keep me och arbetslösa kulturarbetare in mind, arigato gozaimasu haaaiii!

Nedslipning av adamsäpplet och komplikationen av denna - en uppdatering

För några månader sedan var det fan illa. Jag skrev ett ganska långt inlägg om det då det fortfarande var relativt dåligt, ett inlägg som fokuserade på mina tankar och känslor gällande det hela, och nu när det gått ett halvår sedan operationen ägde rum, min röst har återhämtat sig en hel del, och jag har haft massa tid på mig att pröva mig fram vad gäller mitt sjungande, tänkte jag skriva ett kort inlägg om den mer tekniska aspekten av det hela och vad jag kommit fram till. Jag hade inte hört särskilt mycket om den sortens komplikationer jag fick av operationen innan själva operationen, och min kirurg som menade att komplikationer är extremt sällsynta och att han aldrig hade haft en patient som fått komplikationer, hade obviously inte heller mycket kunskap om ämnet ifråga, så det var upp till mig att ge mig ut på the interwebz för att ta reda på hur ens röst kunde påverkas av en nedslipning av adamsäpplet, och för att förstå vad som hade hänt med min egen röst. Dock bör det ju sägas att min kirurg sökte information på egen hand när jag väl berättade för honom hurdan min röst hade blivit efter operationen, och var villig att lyssna på det jag hade att säga och även erkände att det fanns experter inom ämnet som hade mer kunskap än han själv. För när jag väl började googla så fann jag en del transtjejer som liksom jag efter en nedslipning av adamsäpplet hade förlorat en stor del av sitt översta omfång, men jag hittade inte så mycket konkret (dvs något som kunde visa på att det hela inte bara handlade om hysteri från transtjejernas sida) - förrän jag hittade en kirurgs hemsida. Enter James Thomas (som har sin egen youtube-kanal och allt!), en expert på öron-, näs- och halssjukdomar som till och med min kirurg hade hört talas om och sa var en god auktoritet i ämnet, och var tillförlitlig. Det var där jag stötte på begreppet anterior commissure detachment, läste på lite, och inledde en informativ mailkorrespondens med en väldigt accommodating James Thomas.

Det här är några av sakerna James skrev:

"If your voice changed after a trach shave, then almost certainly the two are related. Specifically, a loss of the upper vocal range is a relatively frequent complication of trach shave. While it is difficult to visualize for some on endoscopy, I must admit that your description is quite accurate of the effects of loosening the attachment of the vocal cords. This is, unfortunately, something that I deal with on a regular basis." /.../ "...the complication is not rare, rather it's just not well understood. Also, there is a whole range of loosening of the vocal cords. It is not like they are either attached or unattached. If some of the cartilage is removed, the vocal cords may still be connected to soft tissue can flex. Then, as you try to go up in pitch by stretching the vocal cords, the anterior attachment moves and you cannot reach as high a pitch because they cannot stretch as tightly as before." /.../ "Post tracheal shave hoarseness can occur because of edema or ecchymosis of the vocal cords. This pitch drop and hoarseness will be of a short duration, typically less than 7-14 days. Hoarseness and pitch drop that last longer than 7 to 14 days are more likely due to anterior commissure detachment. Depending on the degree of detachment, the patient may note some recovery. While initially the detachment allows for elasticity at the anterior commissure when tightening the vocal cords, later formation of scar tissue over 6 to 12 months allows for additional tightening by the cricothyroid and thyroarytenoid muscles."

Med andra ord - en världsledande expert i ämnet menar att något som kirurger överlag tänker är en ganska ovanlig komplikation i själva verket är ganska vanlig, och även missförstådd, komplikation. Min röst var kass i kanske 2-3 månader vilket gjorde att jag hoppade av körandet och enbart försökte testa min röst då och då, men sen blev det bättre efter ett tag, förmodligen because of "formation of scar tissue" då, en process som jag hoppas fortfarande är igång, även om jag misstänker att så inte är fallet då jag inte märkt någon skillnad på min röst dom senaste två månaderna. Det verkar vara fullt möjligt att enbart förlora lite av sin upper vocal range, snarare än säg en hel eller halv oktav som många kirurger och transpersoner verkar tro då dom tänker att det handlar om att stämbanden är antingen lösa, eller inte, och jag misstänker ju att folk inte märker av komplikationen i de flesta fall för att dom helt enkelt inte är vana vid att sjunga på ett självkritiskt sätt och därför inte behöver hit those high notes annat än för skojs skull. Jag menar min speaking voice var nästan helt unaffected av operationen, förutom precis i början, och det är inte som att kirurgerna scrutinizar folks sångröster direkt, så det är inte helt uppenbart att man skulle upptäcka komplikationen.

Härom veckan skickade jag ett mail till James efter en tids uppehåll där jag beskrev vad jag kommit fram till gällande min röst med tiden, och några frågor relaterade till det, som kan vara av intresse för andra:

"It's been six months since my surgery, so thought I'd send you a quick update, and a question. So, during february and march most of my singing voice returned, and the last two months I haven't noticed any changes, so I now that things have settled I'm evaluating everything. When it comes to just range in itself, as in the highest single note I can sing, it's been restored almost completely, and surprisingly I have the most problem now not with how high I can sing, but the way in which I must sing in able to do it, and since I've only heard girls talk about loss of their upper ranges and nothing more specific than that I thought I'd see what you might think about this. After the surgery if I wanted to sing at all without pain or coughing or singing very breathy, I had to sing much more in head voice, in the mask (pharynx), and also nasally (as in air comes out from nose during vowel production, rather than the singing sounding necessarily nasally), and I still have to do that (even if it doesn't hurt anymore and isn't very breathy). It's almost as if I've lost the ability to put a lot of air pressure in the oral cavity (formant 2 resonance) and must sing much more in the pharynx now, and also nasally, to reach higher notes, and even in the lower range it's become much harder to not sing nasally, and add upon this that I have a harder time using the oral cavity as I did before, it makes for a more piercing and not rounded, rich, "manly", sound. This makes my singing voice brighter and in general less flexible stylistically, and although I can still sing quite loud and powerful when I resonate primarily in the pharynx, it's harder to sing like some teachers always say that one should aspire to, namely without the nasal twang, more balanced with formant 2 resonance, for example with the soft palate up (which lessens formant 1 dominance). All of this make the 'ah' vowel harder to sing not breathy (even more so than normal) and I understand now that this is so because of how the formants relate to vowel production, and that whatever changed after the surgery seems to somehow relate to the different resonators (as well as the vocal chords in themselves). Is what I'm saying making any sense? Curious to hear from you."

Svaret från James, although ganska kort och inte särskilt informativt egentligen, är ändå ganska talande, då allt jag beskriver ovanför ju pekar på att jag helt enkelt använder mig av kända tekniker, bra och dåliga, för att kompensera brist på teknisk kompetens och stämbandsflexibilitet:

"The most likely explanation is that scar tissue tightens and is now holding the anterior attachment more firmly. This allows you to tension the vocal cords with the cricothyroid muscles and the thyroarytenoid muscles. To whatever extent the vocal cords are shortened after the trach shave, that impairs the upper notes. If you pull tighter with the muscles than in the past, you may reach the notes you had before, but with more tension, thus the likely change in quality. So shorter vocal cords, tightened further, reach the same note, but with higher tension. It is just physics."

Det är allmänt erkänt att det är svårare att hålla balansen mellan formanterna ju högre upp man kommer, och att det är svårt att mixa snarare än övergå till huvudröst, och att nasal twang används i upper range just för att det är underlättar att hit them high notes och minskar strain (även om det inte är önskvärt enligt många sångpedagoger), och även att resonans i dom olika formanterna relaterar till vowel production, så yeah, it is just physics indeed. Några saker är jag dock inte riktigt klar över, fortfarande, även om dom känns "logical" intuitivt sätt. Jag led av lite shortness of breath i en månad eller två efter operationen när jag talade (något jag egentligen upptäckte först när jag och en röstpedagog spelade in min röst igen efter operationen och jämförde med min förra inspelning, då det blev ganska tydligt för mig i efterhand), och detta förmodligen för att jag var tvungen att använda mer lufttryck/stämbandsanspänning för att få till ett sound som inte var luftigt. Till idag har jag svårt för att låta just luftigt i chest voice utan att det känns dåligt, och min röst blir lätt irriterad av både det och att "ha halsen väldigt öppen" - allt bara "åker framåt" då vilket gör mig torr i halsen och raspy och jag börjar lätt hosta, ett problem som blir som mest prominent med ett väldigt öppet och breathy sound på 'ah'-vokalen i chest voice och även var i princip omöjligt för mig att göra dom första månaderna efter operationen utan att just börja hosta. Jag tänker att relationen mellan de två är att det kan finnas en fysisk konflikt mellan att låta luftigt och samtidigt ha mycket resonans i masken (formant 1), men detta är en av dom där grejerna som jag har problem med men inte förstår och kan tänka mig är en fråga om bristande kompetens eller flexibilitet, ungefär som det faktum att jag har svårt att göra bra passager (secondo passagio mer specifikt) när jag har väldigt mycket nasal resonance med ett starkt operatiskt sound, och kan tänka mig detta beror på att det är något jag inte klurat ut ännu, men även helt enkelt kan förklaras av att jag har för oflexibla stämband för att inte höja larynxen at some point (där jag potentiellt "tvingar" ner den för att göra mitt sound mer "operatiskt"), och saknar agility in my general voice apparatus för att höja larynxen gradvis snarare än vid bristningsgränsen där det hela istället, tja, brister.

Många röstpedagoger hade säkert irriterat ihjäl sig på att jag har svårare med flexibiliteten och min mörkare timbre nu, men det låter ju ändå skapligt tycker jag (on a good day) och jag kan balansera övertonerna med saker som att ha lägre larynx, eller rounda vowels - även om det förstnämnda skapar vissa problem det också som sagt, och det sistnämnda kan göra min tendens att "bluesa till saker" (nice way of saying that I sound flat) och till slut sänka vissa noter en halvnot ännu mer prominent. Sen vet vi ju inte om jag sänkt min potentiella range som jag hade kunnat öva upp om det inte vore för operationen, och det är ganska deppigt att tänka. Att jag nu tänker att min röst i mångt och mycket har återhämtat sig, och detta för att jag är amatörsångare och inte hade särskilt flexibla stämband till att börja med, vilket innebär att the full extent of my vocal damage inte är tydlig. But that's the way it always is, att man inte vet how high does the sycamore grow/if you cut it down/then you'll never know, and thus whether we are white or copper-skinned/we need to sing with all the voices of the mountain/need to paint with all the colors of the wind, so I can't let maybies stop me in my tracks när jag precis sått mina sångfrön-babies. I'm not looking to become a sisyphian gardener here, but I'm also not willing to just throw my hands in the air and give up - even if the roads are rough/the valleys are low/the mountains may be hard to climb/he's gonna work it/he's gonna work it out.