En
spännande sak har hänt mig den senaste tiden - min naturlighet
i sjungandet har mer eller mindre försvunnit på grund av all
förvirring som kommit av att ha suttit framför youtube i ett halvår
och försöka förstå hur fasiken man ska sjunga, utforskat olika
strategier, stilar, och motsägande åsikter gällande detta (stämbandsoperationen försvårade saker ganska rejält också då jag ju ändrade om mitt sätt att sjunga efter det, 1, 2). Alltså min interna
monolog kan låta på följande sätt innan jag ens hunnit sätta
ton - "Okej okej, forma halsen som ett 'uh'
innan onset (inga glottal attacks nu, sug in första
vokalen) men tänk 'ng'-positionen som home för tungan
fast ja mindre occluded då när du ska sjunga (kom ihåg att
den korrekta ng-positionen INTE är retracted!) så typ som
'ee' men för guds skull munnen ska inte avbilda ett
spreadat 'ee' när du ska sjunga 'ee' utan den ska göra
ett 'oh' men glöm inte tungan som bara ska vara hög i mitten men
archa wide and low där framme och herregud tänk
på att du sen andas in med halsen som i ett 'äh' eller tyst
'k' med sob-reflexen fast för guds skull
se inte ledsen ut bara för det utan använd dina
zygomatic muscles för att smaiza och stråla ut genom ögonen
men reacha inte när du sjunger uppåt utan tänk andningen som en
hiss neråt som smalnar av för att tonerna blir mindre men trycket
ska bli högre ändå förutom i falsetten för då ska du tänka
tvärtom och förresten slappna av i käken för fan den ska
inte röra sig när du ler fast den ska anchoras lite
inåt och bakåt (hjälper halsen att öppnas horisontalt,
snarare än vertikalt, fast det sistnämnda kan du gärna också göra
om du inte ska låta som en mes) och inte falla ner heller
utan vara på plats lite lagom avslappnat och när du
väl är igång så akta dig för att soft palate går upp för
mycket när du kör vomitare/vomit reflexen för då
blir det svårare med nasal resonans vilket du behöver i
huvudregistret (glöm inte laryngial tilt någonstans
vid middle C och att mörka vokalerna för
att göra dom mer "noble"!) fast försök
ändå få upp soft palate litegrann i alla fall och när du
är längre ner i ditt register behöver du akta dig för att den
laryngala andningsreflexen du aktiverar genom säg inhalare la voce
inte automatiskt leder till för mycket huvudklang och
på tal om larynxen"—okey okey brain, I get it, du vill
att jag ska slå knut på min tunga medan jag står på huvudet och
jonglerar samtidigt.
What he said
Alltså
där jag innan mest hade ett sätt att sjunga på så var jag
åtminstone relativt van med det sättet, eller ja van var jag inte
men det föll sig naturligt i alla fall, men nu när jag öppnat upp
pandoras box så står jag mitt i skiten like it's postmodernismen
all over again, vältrar mig i information och förvirring. Inte
konstigt att det var svårt för min
sångcoach att få mig att sluta tänka och "bara låta
saker hända" med min röst så att jag kunde låta bli att
maskera mina naturliga passagios och röstkvalitéer när vi skulle
assessa rösten min. Förvisso hade jag väl en naturlig "maskering"
redan från början då jag redan när jag auditionade till St
Matteus gospelkör hade en idé om hur jag bör låta när jag
sjunger och därmed sänkte struphuvudet och gjorde massa andra saker
redan innan jag hunnit låta "naturligt", vilket förvisso
inte amatörer tenderar att göra heller nödvändigtvis, men jag
menar att jag redan i början börja pusha mitt modalregister
istället för att "låta saker hända", och aldrig
någonsin hade en röst där min larynx var typ neutral för att jag
från början tyckte jag lät för mesigt om jag inte försökte ge
ifrån mig så maskulin klang jag bara kunde, vilket faktiskt också
ledde till att jag sjöng vissa låtar i min första kör Reclaim
en oktav lägre än vad jag hade gjort idag, just för att jag
skämdes så för att låta bögig och fjollig som jag ju tycker jag
låter per automatik, vilket inte blir bättre av att låta "för lite" och "för luftigt" och "okontrollerat". Så ja svårt att "låta naturligt"
för mig because control issues, men även fear of sounding
vulnerable and gay. Alltså jag har ju lyssnat på pedagoger på
youtube som säger åt mig att "don't fear the crack"
(referencing när falsetten råkar komma in istället för
modalregistret), men min röst har i princip aldrig någonsin skiftat
register av misstag på det där tonårspojkiga sättet när jag
sjungit, och då har jag ju ändå gett mig på låtar som sträcker
sig två oktaver upp mot femte oktavens register, och även gjort
övningar där jag medvetet har tänkt på att släppa på bromsen
just så att min röst ska kunna cracka för en röst som gör det är
en röst som kan slappna av which I just fucking have problems with which is why
it never cracks and this says a lot, and it's not that I'm a
good singer, mind you.
Förra
sånglektionen påbörjade jag och sångläraren projektet att hitta tillbaka till det min sånglärare
kallar för "pojkrösten", vilket innefattar att lära mig
manövrera falsetten så småningom, which is why jag har börjat låta som att jag
är i målbrottet igen när jag sjunger vissa låtar, and is also
quite funny to me för att jag aldrig hade en pojkröst som jag sjöng
med utan gick direkt till att försöka låta som manliga mannen
Pavarotti (jepp – även när jag sjöng gospel) och att jag nu för
att bli mjukare och för att kunna sjunga mer som en kvinna behöver
gå tillbaka i tiden i någon bemärkelse, till (innan) målbrottet.
Eller tillbaka och tillbaka, jag kan faktiskt inte minnas något
målbrott i puberteten, vilket är för mig underligt, men kanske har
det även något att göra med varför jag har så svårt att
faktiskt hitta min falsett och snarare tenderar att draga min
modalröst högt som fan istället för let it go. Jag har
kontroll-issues, det vet jag som sagt, och det blir ännu tydligare
nu när jag har sånglärare och han påpekar gång på gång att jag
ska sluta tänka (man ser att jag typ alltid "tänker" när
jag sjunger, inser jag först nu när jag tittar tillbaka på
sångklippen här på insta), vilket leder till bland annat
uppmaningen att sjunga som om jag satt på en buss och tittade ut
genom ett fönster – which is also fitting for the song we're using
to soften me up, She Used To Be Mine.
Min
resa bort från naturlighet började med att jag började tittade på
youtube och fick höra en massa saker om hur man bör låta och se
ut, och började lyssna på mig själv på ett nytt sätt, och även
titta på vad jag sysslade med framför en spegel, och bedömde vissa
saker som oönskvärda. Min naturliga fallenhet när jag började
sjunga var att se ledsen ut när jag sjunger (which it still is), och
jag tänkte det hade något att göra med min
doom-and-gloom-personlighet (in part it has), och så fick man alltid
höra av körledare och andra att le/spreada för då fick man upp
soft palate och gav ifrån sig ett bättre intryck jämte publiken,
blev inte lika lätt flat, osv, och så fick jag för mig att jag
skulle le istället för att se ledsen ut, och sen var det
tungpositionen som skulle ändras, och sen var det ytterligare något,
och först nu börjar jag förstå varför jag gjorde vissa saker
till att börja med, och att jag hade en instinkt för hur man kan
röra huvudet och ansiktet för att manipulera rösten, and now I'm
back to att "se ledsen ut" men samtidigt le inombords och
ärligt talat är jag fortfarande mö förvirrad över vad fan det är
jag sysslar med, men det känns åtminstone som att det går framåt
igen sedan jag skaffade mig röstcoach.
Jag
misstänker att jag aldrig kommer hitta tillbaka till min "naturliga"
sång igen, men förhoppningsvis kan jag göra min nya sång second
nature och på så sätt uppleva att det är naturligt för
mig, liksom, och även njuta av sången mer, vilket vore kul då jag blivit
värsta killjoyn när det kommer till min egen sång. Den
viktigaste läxan min sångcoach gav mig (sa han själv) var att lära mig älska min
egen röst och min egen sång, och han förstod att jag är en sån
där självkritisk person som behöver ha ett bättre argument för
att göra något än att det skulle göra mig lättare till hjärtat,
så han påpekade att man spänner sin kropp när man hör något man
inte gillar, varpå det är väldigt relevant för min sångteknik
att jag faktiskt gillar mina joyful noises, and technique is all I'm
about so i better start lovin what I'm doing. Hell,
"Joy" är den sista punkten på min uppvärmnings-regim, så jag
inte glömmer av just den aspekten och inte enbart fokuserar på att
se det dåliga i allting jag gör så att det kan "fixas".
Nu ska
jag med min sånglärare alltså öva mig i att sjunga på ett sätt
som är "motsatsen" till hur jag sjunger (motsatsen till
metaliskt, compressed/hårt, med relativt stängt svalg,
tydligt/markerade konsonanter och inte särskilt mycket diftongande,
shrill, beltat, dragging både chest och head upp alltför långt),
hitta ytterligheterna för att kunna skapa balans så småningom. Och
jäklar vad svårt det är. Bara en sån sak som att hitta den
sårbara och luftiga falsetten istället för att sjunga svagt i
modalregistret är jättesvårt för mig, och inte konstigt då jag
ju pressar och använder magstödet ganska rejält där jag snarare
ska släppa på gasen för att hitta falsetten. Nu jäklar ska det
joddlas och vocal tract shapeas och allmänt låtas på ett pinsamt
sätt. Jag sjunger tydligen som jag pratar, så nu går jag runt och
försöker incorporate lite femme receptionista i mitt tal så att
jag vänjer musklerna vid att skapa "open throat", som jag
förvisso hade fått känna smaken av redan innan jag gick till
sångläraren, men inte förstod att jag verkligen inte har like ever
förrän nu när min sånglärare gjorde det lättare för mig att
öppna upp och vi insåg att jag då inte bara sjunger utan även
pratar på ett sätt som inte passar sig (åtminstone för sången).
Anyway,
klippet nedanför visar mig när jag sladdrar runt med falsetten som bambi on ice. Sam Smith är en bra artist att sjunga till för
att öva på registerskiften på grund av att han skiftar register i typ varje låt och gör det tydligt (och låter som att han har konstant hjärtekris, which might make one want to barf and therefore is even better), men jag är fortfarande inte säker på
om jag faktiskt sjöng falsett där jag försökte göra det i
klippet, eller om jag körde huvudklang, men så småningom ska jag
väl känna tillräcklig skillnad på sensationerna så att jag inte
behöver second-guessa mig själv. Maybe I'll even start actually hitting the notes as well!
______
"Before the humans
came we didn't speak so much of certain things. Language spoke us.
The words that wanted to be city and machines had us speak them so
they could be. We didn't speak, we were mute, we only dropped the
stones we mentioned out of our mouths, opened our mouths and had the
birds we described fly out, we were vectors, we were the birds eating
in mindlessness, we were the girl in darkness, only knowing it when
we weren't anymore."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar