En månad med LCHF

 

Jag har alltså "gått ner" 7kg den senaste månaden. Not. Alltså inte egentligen, även om det stämmer att jag vägde 62.6kg när jag vägde mig idag. Vågen må säga en sak, men det som intresserar mig just nu är ju hur muskulös jag är på överkroppen, hur stor mage jag har, och hur mycket fett jag har i övrigt på kroppen. Och även om vågen säger att jag väger mindre idag än för en månad sedan så vet jag att större delen av dom sju kilona handlar om brist på vatten och mat i magen. Helst vill jag ju vara slank som en fitspo-chick på överkroppen (vilket jag också varit, förr), inte se ut som en ko vid magpartiet när jag böjer mig ner, men ändå ha röv och lår kvar. Vi får se om den planen går precis lika dåligt som planen på att få stor röv som jag hade förra året då jag skaffade mig både större röv och större mage - which wasn't part of the plan, mind you. Can't I have one without the other? Let's test that theory. Låt oss även jämföra min mage, idag, då jag var 7kg tunnare, och då, 7kg tyngre.

Before (1,5 månader sedan)

After (vid lunch idag)

Alltså, det är inte ett bra tecken när man kan smacka sitt lår med sin mage, tänker jag. Då känner jag mig fatty fat fat. Och ja, bilderna jag valt ut är inte rättvisande överhuvudtaget, och jag valde ut dom för att visa på hur man kan gå ner en massa trots att folk säger åt en att man är smal och inte behöver gå ner i vikt, och likväl efter att man gått ner i vikt är en tjockis om man let it all out. Jag inser att denna poäng blir moot när jag förklarat för er hur lite jag faktiskt gått ner i vikt, men let's move on, shall we? För skojs skull - så här såg jag ut när jag deffade ner mig till 53kg (från 58kg) 2013.

Något man inte ser på bilden från 2013, för att jag inte vill att ni ska se det, är att jag då såg ut som om jag nyligen hade varit på koncentrationsläger eller var mitt uppe i cellgiftsbehandling i ansiktet. But I digress. Så hur kommer det sig att jag väger 7kg mindre just nu än vad jag gjorde mot slutet av förra året? Sanningen är en kombination av faktorer, varav den att jag minskat i fett- och muskelmassa bara är en av dom.

En anledning till att jag vägde väldigt lite idag är att min refeed-dag är imorgon, och att den förra var för 1,5 veckor sedan, vilket innebär att jag har som minst mat i magen just idag om man ser till min diet och dess cykler. Inte nog med det, jag åt kvällsmat igår kväll, gick ut och klubbade, åt inget när jag la mig halv fyra på morgonen, åt ingen frukost idag, men tränade på fastande mage och hann gå på toaletten två gånger innan jag faktiskt vägde mig och sedan åt någonting (bigos/kimchi med bacon). Låt oss gå igenom dessa faktorer, tear them up, limb for limb - break them down, if you will.

Först - att jag vägde 70kg för en månad sedan är en sanning med modifikation. Jag vägde 70kg innan jag fick återfall i höstas/vintras. Efter det vägde jag snarare 68kg. Redan efter ett par dagar in på keto-dieten vägde jag ytterligare 2.5kg mindre för att jag bar runt på mindre vatten i kroppen, och mat i magen, which brings us down to 65.5kg. Igår natt skippade jag i princip en måltid, which brings us down another 0.5kg, to 65kg. Normalt sett går jag på toa en gång innan jag väger mig, men idag dröjde jag och hann gå två gånger, which is yet another 0.5kg, which leaves us at 64.5kg. Slutligen - imorse tränade jag på fastande mage, och jag kollade faktiskt vad viktskillnaden var före respektive efter träningen, vilket var 0.5kg, which tallies up (or down) to 64kg. Då jag vägde 62.6kg kan vi dra slutsatsen att jag på en månad har gått ner ungefär 1.5kg, vilket är väldigt lite med tanke på hur ansträngande det varit. Det är nu jag börjar ångra rejält att jag åt upp mig förra året och inte slutade med det trots att magen bara växte och växte. That's what we in the biz call a dirty bulk kids (eller ja, den var ju strikt sett inte jättedirty, men det spelade ingen roll för typ allting blev fett ändå, så bulken var likväl fett onödigt) - don't go there, especially on super low testo.

Nå, hur är det med resten av kroppen och knoppen? Jag kvantifierar inte riktigt the decline av bicepsen, latsen, eller trapsen, men jag ser ingen skillnad alls om jag ska vara ärlig. Andra verkar göra det, dock, och vissa ser även skillnad i ansiktet, vilket oroar mig för att jag vill vara apple-cheeked och söt, snarare än se ut som något (maskulint) från digerdödens tider. Nå, mitt allmänna mående är ganska bra i alla fall, och träningen är definitivt sämre än förr, men jag tar mig åtminstone igenom den någorlunda, and that is progress.

 

Bortsett från att ha påbörjat en diet och kört en caloric deficit har jag även börjat med att gå på rullband kanske fyra timmar om dagen, vilket gör mig ganska svettig och torde spela in vad gäller the successes (well, theoretical ones at least) of my deff. Jag menar det är ju någon form av powerwalk jag sysslar med - the walk of bodybuilders all over the world. Maybe she's born with it? Maybe it's Maybelline? Maybe it's all the gorram sweating, more like!

Makes me all oooh, shiny - and stuff - så jag har inte kläder på mig längre när jag är ensam i min lägenhet, förutom träningsbyxor så att jag inte får skavsår på låren som nuförtiden ju är tillräckligt dallriga för att stöta emot varandra när jag går - which of-fucking-course is awesome so you're not gonna hear me complain about it. What you will hear me doing is giving a shout-out to Firefly, though.

När vi väl är inne på salt - jag äter typ 7g natrium om dagen, vilket är jättemycket, men verkar vara vad min kropp mår bra av just nu när jag svettas hela dagarna på grund av cykling, power walking, och träning en och ibland två gånger om dagen om man räknar in klubbande - which you gon' do after you done see me twerkin' dem hips til' they pop, and dutty winin' dat neck til' it gon snap! Först kändes det som väldigt mycket, att sitta och håva i mig såna mängder salt i ren form då jag åt så jäkla lite volym mat jämfört med förr, men sen när jag räknade på det så förstod jag ju (igen, då jag vetat om det tidigare när jag räknade ut hur mycket salt jag konsumerade och jämförde dom siffrorna med livsmedelsverkets rekommendationer, som ligger på max 1.5g natrium/dag) att jag alltid ätit skyhöga mängder salt. Jag menar till en sån där stor portion gröt (5dl) som jag brukade äta om kvällarna förra året hällde jag i 5g salt, dvs 2.5g natrium. Redan där hade jag fått i mig nästan dubbelt så mycket natrium som livsmedelsverket rekommenderar, och då var det här en av fem måltider jag åt på den dagen. Jag skulle verkligen kunna göra en a-salt rifle (med tillhörande salvor och allt) med den mängden salt jag får i mig alltså.

Mängden rött kött jag får i mig är också lite oroväckande, för 100g innan stekning blir typ 50g efter stekning, och det blir ju typ ingenting på en dag, men är likväl mer än vad livsmedelsverket rekommenderar (max 500g/vecka) om jag äter det varje dag - which I do. I guess it's more rapsolja for me in the future, och lite högre kolhydratshalt än 20g så jag åtminstone kan äta lite mer grönsaker ovanpå allt fett jag dricker, för det blir förjävla dyrt att käka fisk, och lite väl mycket av det goda (dvs protein) om jag äter en massa kyckling. Får väl köra hälften/hälften på den fronten, och även om the keto lifestyle är low protein i träningssammanhang (inte mer än 1g/kg kroppsvikt, där jag ätit 3g/kg kroppsvikt som mest när jag deffade förr, ala leangains) så passar definitivt följande meme in på min livsstil just nu.

 

Yeah, yeah, I know - I don't need more proteins, I need more sensitivity training. Jag funderar på om mord och ond bråd död skulle kunna hjälpa på den fronten. Det är liksom så jag får lust att slakta något bara för att... ja vadå, egentligen? Känna mig som någon slags viktig del av the circle of life som jag nu hamnat utanför genom att köpa inplastat kött i affären istället för att dricka blod rakt ur halsen på djuret vars liv jag tog med mina bara händer? Wat weird ur-people fetischism have I done gone and appropriated mon? Oklart. Säkert är i alla fall att jag just nu ställt in mig på Jamaica. 

 

Men om någon behöver hjälp med att skära av ett huvud av något slag så kan ni ju höra av er, så att jag kan utforska denna barbariska och spirituella och potentiellt ny-västerländska sida av mig själv som kanske kommer ge mig förnyad sympati för offren för min groteska konsumtion, so, you know, I can continue doing it and feel justified in doing so.

Imorgon blir det orgie av ett annat slag dock, för imorgon är carb refeed day, med mackor, kiwis, gröt, och massa (men inte mer än 3000-3500kcal) annat gott. Skinny bitches (which also happens to be a drink you can order that has like, oh my god, no carbohydrates at all!) like me on refeed day be like

Yeah, you know me -

Fuskdag - mistakes were made

I tisdags åt jag 6000kcal, av misstag.

What the fuck happened, you ask? Well, jag har käkat LCHF i snart en månad nu, och skulle ha en refeed day i veckan då jag tänkte fokusera på att äta massa kolhydrater för att se om det skulle göra någon skillnad för min träning och mitt allmänna välmående. Jag tänkte att jag skullle äta precis vad jag ville, när jag ville.

 
... And so I started out with pasta, the breakfast of champions and nectar of Gods, the sweet ambrosia of beasts, men, and half Gods alike. När jag således hade ätit upp denna sweetest of perfections I proceeded with yet another filling. Något hade väckts inom mig. Detaljerna för dagen är egentligen irrelevanta - suffice to say att det fortsatte som det började, and we know that whatever is begun in beast/predator mode ends in... pray mode?

 

...

Till slut var jag uppe i 5000kcal och skulle iväg och dansa på dansakademins pröva-på-dagar. Det gick ganska bra, jag kände mig inte det minsta tung (förutom i skallen av att försöka koordinera kroppen), och när jag kom hem var jag vrålhungrig, igen, och tryckte således i mig ännu mer pasta.

And so - yeah. Dagen efter började jag med träning och sedan en del kokosfett för att hjälpa min kropp att återgå till ketosis. Överlag mådde jag bra både under fuskdagen och efteråt, men jag undrar likväl vad effekten av denna fuskdag blivit för min diet. Jag menar nu har det gått ett par dagar sedan fuskdagen, och då väger jag ändå ett halv kilo mer än vad jag gjorde innan fuskdagen - detta trots att jag kör på kaloriunderskott varje dag (oklart hur mycket exakt, men jag kan ju äta 1000kcal mer/dag utan att gå upp i vikt). För ett år sedan när jag kvalificerade till SM i styrkelyft och sedan skulle deffa ner mig till SM-veckan så upptäckte jag att det var grymt svårt med mina extremt låga testonivåer, och jag tror banne mig det kan vara nästan lika svårt även om jag bara äter fett i princip, då det som sagt gått en månad snart på kaloriunderskott och det mesta som hänt på vågen hände precis i början då jag slutade bära runt på så mycket vatten som man gör när man käkar kolhydrater. Jag tränar varje dag, ibland två gånger om det ovanpå intervall-träningen blir dans av något slag, och jag promenerar cirka fyra timmar/dag på mitt gångband och svettas en del under tiden, men likväl är the days of yore abs (or rather mine) long gone, yonder the set point weight bullshit - absent, if you will.

Liksom herregud räcker det inte med att jag är konstant hungrig och käkar 1000kcal mindre om dagen än vad jag hade velat? Det är först när man varit med om both sides of the coin som man förstår hur lite som är upp till en själv vad gäller vikt, och hur mycket som är avhängigt ens hormonella nivåer, det vill säga heaven sent, because I'm the same fucking person och trots att jag deffat ner mig en massa varje år och ibland flera gånger/år innan så hjälper den erfarenheten och kunskapen mig ingenting för nu är det som att kroppen vill hålla fast vid fettet vad jag än gör - LCHF be damned.

I vilket fall så tror jag på fuskdagar, både av praktiska och teoretiska skäl, så jag tänkte ha dom varannan vecka eller så, men då kommer jag inte låta mig själv ha free reigns som i tisdags, liksom. Tråkigt att behöva räkna kalorier på en dag som är till för att vara värsta topsy-turvy orgien, but we gotta grow up sometimes, yeah?

A köttis is me (A Day in the life of a not yet fully converted Keto)

I've gone keto/LCHF, denna gång med mer kött (100g/dag), animaliska produkter (50g smör/dag, 2st ägg/dag, 100g ost/dag) och salt. Yes, jag har alltså försökt mig på den här skiten innan, för några år sedan, och nej, jag tänker inte använda det här inlägget till att försvara mitt val av diet eller köttkonsumtion. Det här inlägget kommer istället att handla om hur det kan gå till rent praktiskt, och hur en dag ser ut för mig just nu rent matmässigt. Anledningen till att jag ger mig på keto igen är för att jag gärna skulle vilja ha jämnare energinivåer och allmänt mer energi (which I've been on about before), men det finns ju även andra fördelar med en ketodiet: mindre gravidmage; mindre jox med maten då jag kan få i mig det mesta jag behöver under en dag during one big, predatory, meal; mindre inslag av matkoma; mindre ansträngning för tänder och således bättre tandhälsa (whereas mine is kinda non-existent). Huruvida dieten i sig är nyttig eller ej låter jag vara osagt, och min ingång in i det hela nu är att helt enkelt känna efter hur jag mår av att gå på en strikt keto-diet, om the keto lifestyle kan vara något för mig, och om jag kan känna mig överlägsen nog av att vara ketogenic (or is it photogenic?) för att fortsätta med det. Jag menar om det inte finns roliga memes som preachar livsstilen then I'm dropping the fuck out!

 

(man kan ju även skapa sina egna memes, såklart)

Så hur är det att syssla med den här keto-grejen, egentligen? En av dom första grejerna jag märkte av var att jag numera behöver hålla utkik efter extrapriser om jag vill spara in pengar, något jag inte riktigt behövde göra förr vad gällde maten, except för kaffe, ketchup, och några produkter till. Jag menar det är aldrig rea på havregryn, rapsolja, pasta, ris, linser, bönor, frön, eller grönsaker - åtminstone inte om man som mig konsekvent köper the cheapest shit possible på dom billigaste ställena. Ska man å andra sidan äta kött och ägg så är det rea stup i kvarten, känns det som. Det är väl så att man lockar folk till affärerna med dom varorna, i någon bemärkelse. Själv har jag ätit kött i en vecka nu och har fortfarande inte utvecklat ett sug eller en smak för det, och skulle således snarare äcklas än lockas av reklam som innefattar kött. I guess I'm weird that way, eller så är det mer eller mindre veganism i tolv år som gjort att allt vad heter köttsug har försvunnit. Now if only suget efter sura hallonshots och fizzy pops hade varit lika litet...

Maten jag äter just nu är så otrolig salt och så otroligt flottig att jag i princip aldrig är sugen på att äta mer av den, men desto mer sugen på att dricka massor av citronvatten. I'm not the type of person som ens gillar chips särskilt mycket liksom, så rent smakmässigt passar det mig mycket bättre att äta pasta med ketchup varje dag, och så en stor bytta gröt eller kiwis on top of that. Men ja, om jag skulle må bättre av att inte äta särskilt mycket kolydrater så är det ju vettigare än att hela tiden vara ute efter nästa kolhydratskick.

Så hur mycket kolhydrater äter jag egentligen? Det beror lite på, och det är långt ifrån satt i sten vad det är jag sysslar med egentligen. Jag började med att äta mindre än 20g/dag för att se till så att jag verkligen gick in i ketosis så snabbt som möjligt, men efter en vecka av pissdålig träning tänkte jag att det nog var dags för att introducera snabba kolhydrater innan träningen i form av vitt socker. The irony isn't lost on me, men det är ju ingen renlevnad jag sysslar med utan någon form av epistemologiskt och empiro-fenomenologiskt häxeri.

Säkert är i varje fall att jag bortsett från socker-injektionen innan träningen undviker kolhydrater som pesten och därmed drastiskt har förändrat mina matvanor. Förr tänkte jag mycket på hur mycket saker kostar och valde varor i mångt och mycket efter mina begränsade resurser (försörjningsstöd), och det gör jag förvisso fortfarande (jag kör förhållandevis billig keto-diet, men likväl har mina matkostnader bokstavligt talat dubblerats nu när jag inte lever på gröt längre), men plötsligt kan jag ju inte äta alla dom grejer jag förr åt som var just billiga och förhållandevis nyttiga, som exempelvis linser/bönor.

 ...

Om något är alltså mina matvanor just nu ännu mer enformiga än annars, vilket såklart också har att göra med att jag inte riktigt ännu vet vad exakt det är jag kan äta. Jag har ju börjat dricka en massa citronvatten för att citron inte har särskilt mycket kalorier i sig men att mina cravings efter det fräscha och sura inte riktigt mättas av surkålen, liksom. Jag köper normalt sett läsk kanske en gång om året, men tror jag kommer göra det mer framöver just för att jag nu när jag inte får käka pasta har ett större behov av det och nyligen upptäckte att lightläsk ju för fan inte innehåller socker.

Fun fact - alkohol innehåller tydligen kolhydrater, så jag är visst ofrivillig nykterist för tillfället. Kanske kan jag använda sprit som en form av refeed i framtiden? Så kan jag dansa med en flaska smirnoff i var hand all night long. Det gäller att skaffa sig bra vanor som är hållbara i längden, tänker jag.

Jag tillåter mig själv läsk en gång om dagen, och då kör jag min egen blandning av Pepsi Max Ginger med enorma mängder citronkoncentrat och isbitar. So fucking good, och liksom rensar paletten från allt kött och flott.

När vi väl är inne på mat så kan jag ju berätta lite om mina matvanor. Ofta tränar jag på morgonen, och då börjar jag dagen med salt, socker, proteinpulver, och kaffe.

Inget fett är med i bilden då, för att jag ju vill ha en insulin-spike för träningens skull, snarare än för att fett ska lagras i min kropp. Efter träningen så käkar jag mitt stora mål för dagen, som består av olivolja, rapsolja och kokosfett, which is where the bulk of my calories comes from. Ovanpå det så käkar jag två rätter, som jag ibland delar upp på två tillfällen, och ibland på ett.

Rätten till vänster bestod denna dag av ugnsgjord flintastek (förvånansvärt gott) med kål, vitlök och gul lök stekt i maggi, currypasta, smör, och rapsolja. Maggi och currypasta är för övrigt mina två favoritkryddor här i livet.

Rätten till höger bestod av två ägg stekta i smör och utblandade med krossade tomater, soltorkade tomater, vitlök, spenat, citronkoncentrat och vinäger, kryddat med peppar och muskotnöt. And that's that for the day, bortsett från ett snack i form av ost och salt som jag åt senare på kvällen.

No more springa omkring med matlådor överallt för att jag behöver äta var tredje timme, alltså. Fan vad konstigt det är att inte äta särskilt mycket dock för en person som mig som ju vräker i mig mat om dagarna men synnerligen på kvällarna när jag är ensam. Det är nu jag upptäcker hur oralt fixerad jag är, och hur rastlös jag blir när jag inte äter samtidigt som jag tittar på Buffy. Jag får väl tugga tuggummi mer - eller hitta på något annat.

En annan grej som hänt i hushållet i samband med att jag påbörjade denna dieten och egentligen för att jag började äta kött igen, är att jag spontant började say graces och har fortsatt med det, om inte lika spontant som första gången jag gjorde det. Jag har funderat på det innan ju, att börja be mer under dagarna, för att jag vill känna mig mer i kontakt med Gud och även vill att mina barn ska ha en vardag präglad av tro, innerlighet och tacksamhet. Jag har tänkt att jag får påskynda min process att bli den jag vill vara så att most of the foundation är lagt när tiden väl är kommen för barnen att anlända, liksom. I vilket fall så har introduktionen av kött i mitt hushåll satt igång någon slags vördnad inför maten inom mig som jag inte känt sedan jag blev miljömedveten och djurrättare då jag blev vegan för tio år sedan och började inhandla och laga min egen mat och på den vägen kände någon slags connection till maten jag åt då jag förstod allt lidande dess uppkomst gått genom och lett till. And so I pray, on my altar of awesomeness.

I am, of course, joking. What it actually looks like is this:

I am, of course, joking once again. What it actually looks like is this:

Sans the football clothing and horrible joke, I mean. Speaking of horrible jokes - let's finish off this course with another one.

Tuck gode Gud!

Jag nämnde i förbifart att jag börjat syssla med tucking. Så är fallet. Och det är så skönt. Ja alltså det är ju inte särskilt "skönt" direkt, synnerligen inte när jag cyklar, men det är liksom en sådan lättnad att jag får känna mig len där nere. Rätt. Jag har fått för mig att tucking inte är för mig, och när jag prövat utan gaffatejp så har jag mycket väl konstaterat att jaha - det här gör ont, gör mig desto mer medveten om min bulging source till könsfysfori, och är inget för mig. Men av någon jävla anledning har jag inte prövat att tucka med gaffatejp, för att jag fått för mig under alla dessa år att det bara skulle göra mer ont, när det i själva verket works like a fucking charm och gör saker ganska mycket mindre obekväma och smärtsamma - as long as I don't do ass-to-grass squats. Jag har ju extrema problem med att se enkla lösningar ibland, men by the good graces of our Lord Almighty kommer ibland svaret till mig likväl, och denna gång gjorde det i form av en inbjudan till en Crazy Calypso Sleazy Bikini Party. "Vad fan ska jag ha på mig då?", tänkte jag sådär en vecka innan festen. Jag har länge tänkt att det första jag ska köpa när jag har genomgått min underlivskirurgi och bröst-augmentation är någon form av fancy swimsuit, men the timing's off here by like a year, så vad fan är tanken att jag ska göra om en vecka då - sporta shorts som vanligt? Jag vet - börja googla efter swimsuits som jag ändå inte kan använda så att jag kan må lite extra dåligt!

Någonstans här föddes idén att ge det här med tucking en chans till. Jag har ju börjat använda Freddy-byxor ganska flitigt och dom är jävligt bra på att exponera och lyfta upp röva, men dom är minst lika bra på att visa med all oönskvärd tydlighet hur stort mitt jävla package är, något jag inte trivs med det allra minsta - to say the least.

Släng in lite härlig könsdysfori, det faktum att det gör ont i mitt kön när jag blir kåt/stimulerad, och en ansökan om juridiskt könsbyte som in the best of worlds gör att min underlivskirurgi bara är några månader in i framtiden in i mixen, and you have a very desperate Ada som verkligen, verkligen, skulle vilja ha that fucking va-jay-jay al-fucking-ready.

Men månprismakraften kommer inte förvandla mig innan lördag då festen äger rum, and so we're left with three options: short-shorts (so gay), vanliga shorts (sporty), och tucking, varpå jag kan ha på mig en bikini-underdel. I opt for option three, tar tag i min rakhyvel och börjar raka bort allt som kan rakas bort som om jag vore besatt av the Godess of porn pussies herself. Efteråt sitter jag och undrar - why didn't anyone tell me att det är mycket mindre chans att skära sig "där nere" med en rejäl rakhyvel än med en sån där elektrisk sak?! Nå, när gudinnan släppt sitt grepp om mig tar jag gaffatejpen, och *explicit*, *explicit* - *explicit*. Well, you've seen the result.

Det finns faktiskt en chans att jag nu kommer gå i bikini inte bara på fest, utan även till stranden. Ses där då, kanske, på beach 2017. Om jag inte får massa konstiga tankar och känslor och får för mig att folk kommer stirra på mig ännu mer än vanligt om jag har på mig bikini och är tucked, eller det absolut värsta - att folk kommer att tänka på Borat när dom ser mig. Aja, just nu har jag medvind och bryr mig inte alls utan är mest upptagen med att ta på mig själv in the general area of where my penis used to be och tänka wow, är det så här underbart det känns att ha fitta? So much confidence I'm gonna have with that pussy power alltså!