Powerlifting In Pink: A köttis is me (A Day in the life of a not yet fully converted Keto)

I've gone keto/LCHF, denna gång med mer kött (100g/dag), animaliska produkter (50g smör/dag, 2st ägg/dag, 100g ost/dag) och salt. Yes, jag har alltså försökt mig på den här skiten innan, för några år sedan, och nej, jag tänker inte använda det här inlägget till att försvara mitt val av diet eller köttkonsumtion. Det här inlägget kommer istället att handla om hur det kan gå till rent praktiskt, och hur en dag ser ut för mig just nu rent matmässigt. Anledningen till att jag ger mig på keto igen är för att jag gärna skulle vilja ha jämnare energinivåer och allmänt mer energi (which I've been on about before), men det finns ju även andra fördelar med en ketodiet: mindre gravidmage; mindre jox med maten då jag kan få i mig det mesta jag behöver under en dag during one big, predatory, meal; mindre inslag av matkoma; mindre ansträngning för tänder och således bättre tandhälsa (whereas mine is kinda non-existent). Huruvida dieten i sig är nyttig eller ej låter jag vara osagt, och min ingång in i det hela nu är att helt enkelt känna efter hur jag mår av att gå på en strikt keto-diet, om the keto lifestyle kan vara något för mig, och om jag kan känna mig överlägsen nog av att vara ketogenic (or is it photogenic?) för att fortsätta med det. Jag menar om det inte finns roliga memes som preachar livsstilen then I'm dropping the fuck out!

(man kan ju även skapa sina egna memes, såklart)

Så hur är det att syssla med den här keto-grejen, egentligen? En av dom första grejerna jag märkte av var att jag numera behöver hålla utkik efter extrapriser om jag vill spara in pengar, något jag inte riktigt behövde göra förr vad gällde maten, except för kaffe, ketchup, och några produkter till. Jag menar det är aldrig rea på havregryn, rapsolja, pasta, ris, linser, bönor, frön, eller grönsaker - åtminstone inte om man som mig konsekvent köper the cheapest shit possible på dom billigaste ställena. Ska man å andra sidan äta kött och ägg så är det rea stup i kvarten, känns det som. Det är väl så att man lockar folk till affärerna med dom varorna, i någon bemärkelse. Själv har jag ätit kött i en vecka nu och har fortfarande inte utvecklat ett sug eller en smak för det, och skulle således snarare äcklas än lockas av reklam som innefattar kött. I guess I'm weird that way, eller så är det mer eller mindre veganism i tolv år som gjort att allt vad heter köttsug har försvunnit. Now if only suget efter sura hallonshots och fizzy pops hade varit lika litet...

Maten jag äter just nu är så otrolig salt och så otroligt flottig att jag i princip aldrig är sugen på att äta mer av den, men desto mer sugen på att dricka massor av citronvatten. I'm not the type of person som ens gillar chips särskilt mycket liksom, så rent smakmässigt passar det mig mycket bättre att äta pasta med ketchup varje dag, och så en stor bytta gröt eller kiwis on top of that. Men ja, om jag skulle må bättre av att inte äta särskilt mycket kolydrater så är det ju vettigare än att hela tiden vara ute efter nästa kolhydratskick.

Så hur mycket kolhydrater äter jag egentligen? Det beror lite på, och det är långt ifrån satt i sten vad det är jag sysslar med egentligen. Jag började med att äta mindre än 20g/dag för att se till så att jag verkligen gick in i ketosis så snabbt som möjligt, men efter en vecka av pissdålig träning tänkte jag att det nog var dags för att introducera snabba kolhydrater innan träningen i form av vitt socker. The irony isn't lost on me, men det är ju ingen renlevnad jag sysslar med utan någon form av epistemologiskt och empiro-fenomenologiskt häxeri.

Säkert är i varje fall att jag bortsett från socker-injektionen innan träningen undviker kolhydrater som pesten och därmed drastiskt har förändrat mina matvanor. Förr tänkte jag mycket på hur mycket saker kostar och valde varor i mångt och mycket efter mina begränsade resurser (försörjningsstöd), och det gör jag förvisso fortfarande (jag kör förhållandevis billig keto-diet, men likväl har mina matkostnader bokstavligt talat dubblerats nu när jag inte lever på gröt längre), men plötsligt kan jag ju inte äta alla dom grejer jag förr åt som var just billiga och förhållandevis nyttiga, som exempelvis linser/bönor.

...

Om något är alltså mina matvanor just nu ännu mer enformiga än annars, vilket såklart också har att göra med att jag inte riktigt ännu vet vad exakt det är jag kan äta. Jag har ju börjat dricka en massa citronvatten för att citron inte har särskilt mycket kalorier i sig men att mina cravings efter det fräscha och sura inte riktigt mättas av surkålen, liksom. Jag köper normalt sett läsk kanske en gång om året, men tror jag kommer göra det mer framöver just för att jag nu när jag inte får käka pasta har ett större behov av det och nyligen upptäckte att lightläsk ju för fan inte innehåller socker.

Fun fact - alkohol innehåller tydligen kolhydrater, så jag är visst ofrivillig nykterist för tillfället. Kanske kan jag använda sprit som en form av refeed i framtiden? Så kan jag dansa med en flaska smirnoff i var hand all night long. Det gäller att skaffa sig bra vanor som är hållbara i längden, tänker jag.

Jag tillåter mig själv läsk en gång om dagen, och då kör jag min egen blandning av Pepsi Max Ginger med enorma mängder citronkoncentrat och isbitar. So fucking good, och liksom rensar paletten från allt kött och flott.

När vi väl är inne på mat så kan jag ju berätta lite om mina matvanor. Ofta tränar jag på morgonen, och då börjar jag dagen med salt, socker, proteinpulver, och kaffe.

Inget fett är med i bilden då, för att jag ju vill ha en insulin-spike för träningens skull, snarare än för att fett ska lagras i min kropp. Efter träningen så käkar jag mitt stora mål för dagen, som består av olivolja, rapsolja och kokosfett, which is where the bulk of my calories comes from. Ovanpå det så käkar jag två rätter, som jag ibland delar upp på två tillfällen, och ibland på ett.

Rätten till vänster bestod denna dag av ugnsgjord flintastek (förvånansvärt gott) med kål, vitlök och gul lök stekt i maggi, currypasta, smör, och rapsolja. Maggi och currypasta är för övrigt mina två favoritkryddor här i livet.

Rätten till höger bestod av två ägg stekta i smör och utblandade med krossade tomater, soltorkade tomater, vitlök, spenat, citronkoncentrat och vinäger, kryddat med peppar och muskotnöt. And that's that for the day, bortsett från ett snack i form av ost och salt som jag åt senare på kvällen.

No more springa omkring med matlådor överallt för att jag behöver äta var tredje timme, alltså. Fan vad konstigt det är att inte äta särskilt mycket dock för en person som mig som ju vräker i mig mat om dagarna men synnerligen på kvällarna när jag är ensam. Det är nu jag upptäcker hur oralt fixerad jag är, och hur rastlös jag blir när jag inte äter samtidigt som jag tittar på Buffy. Jag får väl tugga tuggummi mer - eller hitta på något annat.

En annan grej som hänt i hushållet i samband med att jag påbörjade denna dieten och egentligen för att jag började äta kött igen, är att jag spontant började say graces och har fortsatt med det, om inte lika spontant som första gången jag gjorde det. Jag har funderat på det innan ju, att börja be mer under dagarna, för att jag vill känna mig mer i kontakt med Gud och även vill att mina barn ska ha en vardag präglad av tro, innerlighet och tacksamhet. Jag har tänkt att jag får påskynda min process att bli den jag vill vara så att most of the foundation är lagt när tiden väl är kommen för barnen att anlända, liksom. I vilket fall så har introduktionen av kött i mitt hushåll satt igång någon slags vördnad inför maten inom mig som jag inte känt sedan jag blev miljömedveten och djurrättare då jag blev vegan för tio år sedan och började inhandla och laga min egen mat och på den vägen kände någon slags connection till maten jag åt då jag förstod allt lidande dess uppkomst gått genom och lett till. And so I pray, on my altar of awesomeness.