L Word - då och nu

"When we went off the air in 2009, I think a lot of people thought, Okay, the baton is passed now, and there will be lots of shows that portray lesbian life. There’s really nothing. It feels like maybe it should come back."

Länk.

Since that L Word Reunion special då producenten av L Word uttalade sig om en potentiell comeback har det blivit officiellt - L Word kommer tillbaka! It's the time of tv-show revivals, att döma av att både Twin Peaks och Gilmore Girls pulled that kind of stunt already. But is that really a good thing? Jag ser fram emot lite mer L Word då jag minns serien som underbar och frigörande, och jag är inte den enda som L Word var formative för. Med tanke på dess status i queervärlden och det faktum att there's really nothing like it även tio år senare, så kan vi gott utgå ifrån att serien lärde ut baby dykes all over the world hur lesbianism "var" och "skulle" vara/praktiseras, och i någon mån fortfarande gör det.

I ett avsnitt av podcasten Ladies First diskuterar dom L Word och på vilka sätt serien är problematisk, och drar slutsatsen att serien har åldrats dåligt, och att det som skulle behövas är en ny "lesbisk serie" helt och hållet, snarare än lite mer L Word specifikt - because problematic baggage. Ladies First menar att queerdiskursen hos queers i genomsnitt (och även deras egna kritiska blick) har utvecklats avsevärt dom senaste tio åren, much thanks to the interwebs, vilket innebär att dom ovanpå det faktum att dom kan se på L Word med nya ögon nu när dom inte längre är "baby lesbians" helt up in the hype and novelty, även har utvecklat verktygen för att analysera L Word och, tja - såga det vid sina lesbiska fotknölar. Några saker dom finner problematiska med serien är att den verkar espousa olika former av lesbisk puritanism (som bifobi, transmaskulin fobi, och "goldstar phenomenon"), har sin fair share of identity policing, suffering bisexual/bury your gay/predatory/depraved bisexuality tropes, dubious consent (sex solves everything/communication is unsexy), classicism, och sist men inte minst - har lämnat the legacy of "the Shane effect", vilket enligt dom har gett kvinnor som har sex med kvinnor mandat att "behave like dudes", eller med andra ord - sunkigt.

 

Nu har jag inte sett L Word på en väldans massa år (bortsett från den första säsongen typ, som jag lyckades se i HD på netflix innan det slutade fungera på grund av en bugg och jag sen slutade titta för att jag inte orkade med dåliga dvd-rippar), men jag kan mycket väl tänka mig att även jag skulle reagera på en massa saker som jag inte gjorde the first time around. Exempelvis var jag så mesmerized av Marina oh so many years ago att jag fann henne vara nothing but super sexy (alltså until she wasn't anymore), när det i själva verket var predatory stalker-varning på henne redan från början - en trope jag har en tendens att svälja med hull och hår även i straighta rom coms, som exempelvis i The Notebook. Att "the man-identified lesbian" Lisa mest kommer, skämtas om, och går, var en annan grej jag minns var lite jobbig att se såhär tio år av erfarenhet, pop culture consumtion/analysis och lesbianism, senare . Still - I am a sucker for the ladies, and I will be awaiting the new L Word to satisfy all my romantic needs vicariously.