Artikel - Cis-terskapets grindvakter

Jag tänker på språk och status. Jag tänker på det duktiga i att säga rätt sak. Jag tänker på att under mina tio år som öppen transkvinna har överlägset flest kränkningar kommit från välutbildade kvinnor.
/.../
Alla som avviker vet att systerskapet har gränser. Om främmande element kommer in i rummet blir det oroligt. Nervösa blickar och en längtan efter att den blonda ordföranden ska föra tillbaka diskussionen till den riktiga frågan. Vill någon prata om rasism, transhat eller sexarbete blir allting så jobbigt. Eller rättare sagt: har någon egna erfarenheter av rasism, transhat eller sexarbete blir det jobbigt. Obekvämt. Sådana frågor ska avhandlas teoretiskt, av intellektuella eller professionella eller vanligt hederligt folk.
/.../
Det är en oerhörd lyx att kunna hålla sig lugn. Den lyxen kommer med känslan av säkerhet, att ens människovärde och medborgarskap är absolut. Att samhället står på ens sida. Det är en oerhörd lyx att uppfattas som lugn, även när man ryter ifrån. Den lyxen kommer av att läsas som civiliserad. Generellt – och tvärtemot den officiella hållningen – uppfattas det som civiliserat att sparka neråt och som våldsamt och oregerligt att sparka uppåt.

Länk.

Det är alltid intressant att läsa välskrivna artiklar när det handlar om andra transpersoners perspektiv på hur det är att vara transperson. Likväl händer det ibland att jag inte alls känner igen mig eller kan relatera till deras erfarenheter. Rent spontant så tänker jag att artikelförfattaren i fråga kanske passerar så bra som kvinna och därpå har uteslutit sammanhang med jobbiga, obildade cissnubbar till den graden att de enda personer hon stöter på som skulle kunna vara idioter helt enkelt är högutbildade kvinnor. Sen tänker jag att det även gör mer ont att bli sårad av någon man inte förväntar sig ska såra en. Att det gör ont när en fasad spricker. När man blir utesluten där man trodde att man var välkommen. Men det kan även vara så att högutbildade kvinnor är rejält transfoba - vad vet jag. Jag känner dock igen resonemangen vad gäller den jobbiga känslan som kan infinna sig när något till synes enbart teoretiskt blir verklighet, i någon bemärkelse. Att våld skulle kunna förespråkas, exempelvis, fast helst så långt ifrån vår egen trygga tillvaro som möjligt - i teorin, liksom. Jag håller även med artikelförfattaren att man läser vissa personer som civiliserade, och andra som mindre civiliserade - olika personer får olika mycket utrymme till att uppehålla sin integritet och ha pondus. Bara en sån sak som att tjejer ses som hotfulla när dom talar rakt och utan pardon, som män, eller att deras platstagande verkar vida överlägset killarnas i klassrum där de får tala exakt lika mycket. Folk får inte ta plats och anses vara berättigade till att göra det på samma villkor, må det handla om transpersoner, kvinnor, rasifierade, eller andra.