Det släpptes ett nationellt kunskapsstöd från Socialstyrelsen vad gäller god vård av vuxna med könsdysfori, och detta gjordes i April 2015. När detta kom ansökte jag om att få gå min fjärde utredning för att jag i detta kunskapsstöd såg möjligheter till att få behandling oberoende av huruvida utredarna ansåg mig vara transsexuell eller inte. Jag anser fortfarande att det finns stöd för en sådan tolkning, och inget stöd för det min utredare menade, men min utredare höll inte med och ville inte ge mig några som helst behandlingar förutom hormonbehandling om jag inte var helt säker på att jag ville ha underlivskirurgi. Efter att ha träffat min utredare två gånger förberedde jag urdragen ur kunskapsstödet som finns i detta blogginlägg för ett tillfälle då jag inte orkade vänta mer, inte trodde att jag skulle få diagnos typ någonsin, utan istället ville gå full confrontation. Då jag fick diagnos vid förra besöket är detta inlägg för egen del defunct, men jag tänker det ändå vore intressant för andra att veta vad som egentligen står i kunskapsstödet, och att de få personer i Sverige som har möjlighet att följa det faktiskt inte gör det särskilt bra. Det här är synnerligen allvarligt då det bara finns ett par personer i Sverige som har makten att ens följa dom här rekommendationerna som jag åsyftar på, varpå vårdmottagarna blir särskilt känsliga för maktfullkomligheten och godtycket som finns i den svenska transvården.
Jag hade för övrigt redan sedan innan en diagnos på könsdysfori, så jag borde rimligtvis ha fått behandling enligt dom nya rekommendationerna.
För psykiatrin vidkommande används ibland den amerikanska diagnosmanualen DSM-IV som komplement till ICD-10:s axel F. I Sverige är endast ICD-10 officiell diagnosmanual, och Socialstyrelsen har utarbetat ett omfattande konverteringssystem från DSM-IV till den offentligt godkända ICD-10. DSM-IV har därför ingen officiell legitimitet, vilket däremot ICD-10 har.
1. För såväl ungdomar och vuxna som för barn ställs diagnosen i DSM-5 när det finns en uttalad brist på samstämmighet mellan personens könsidentitet och födelsekönet.
2. Transsexualism beskrivs i ICD-10-SE på följande sätt: ”En önskan om att leva och bli accepterad som en medlem av det motsatta könet, ofta åtföljt av en känsla av obehag eller otillräcklighet med det egna anatomiska könet och en önskan om hormonell eller kirurgisk behandling för att kroppsligen likna det prefererade könet så mycket som möjligt”.
3. Individuell anpassning av behandlingen innebär att det är personens behov som är avgörande inför beslutet om varje enskild åtgärd. De åtgärder som beskrivs i kunskapsstödet kan vara aktuella för alla personer med könsdysfori oavsett klassificering enligt ICD-10, undantaget de som regleras på annat sätt av lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet. Ingen ska gå miste om den vård de behöver eller få vård som inte är lämplig.
4. Efter att könsidentitetsutredningen har visat att en person lider av könsdysfori kan eventuell kirurgisk behandling planeras.
5. Kirurgiska ingrepp bör alltså, enskilt eller tillsammans med andra behandlingar, betraktas som medicinska åtgärder som hjälper individen att uppnå en funktionsnivå som är så likvärdig som möjligt med cispersoners.
6. För personer med manligt födelsekön kan kirurgiska ingrepp innebära orchidektomi, penektomi, vaginoplastik, klitorisplastik, labiaplastik och bröst-förstoring.
7. Hälso- och sjukvården bör erbjuda personer med könsdysfori könskorrigerande kirurgi i bröst och underliv (som kan innefatta ett antal olika ingrepp), med eller utan föregående hormonbehandling.
8. För samtliga de kirurgiska ingrepp som nämns i kunskapsstödets text och rekommendationer gäller följande generella kriterier: Ihållande väldokumenterad könsidentitetsproblematik (F.64.0, F64.8, F64.9).
9. Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården erbjuda permanent hårborttagning på pung och penisskaft eller annat genitalt hudområde hos personer med manligt födelsekön, före eller efter könskorrigerande ingrepp i underlivet (vaginoplastik, klitorisplastik).
10. Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården erbjuda reduktion av struphuvudet till personer med manligt födelsekön och som har en tydligt framträdande främre del av struphuvudet.
11. Det finns en rad kirurgiska ingrepp som syftar till att ge personen ett mer feminint utseende på ansiktet. Exempel på sådana åtgärder är hårtransplantation, näsplastik, överkäksosteotomi, käkbensreduktion, hakplastik, okbensplastik, pannbensreduktion, läpplyft och läppförstoring. Traditionellt har sådana ingrepp i Sverige enbart skett på privata kliniker som är specialiserade på skönhetskirurgi och då bekostats av patienterna själva. Socialstyrelsen gör dock bedömningen att behovet av sådana ingrepp och den förväntade patientnyttan kan vara så stor att det kan vara motiverat att ge denna typ av vård även inom ramen för den offentligt finansierade vården. Hälso- och sjukvården kan i undantagsfall erbjuda ansiktskirurgiska ingrepp för att ge ett mer feminint utseende till personer med manligt födelsekön som lider mycket till följd av sin könsdysfori. Detta under förutsättning att de generella kriterier för könskorrigerande kirurgi som beskrivs i kunskapsstödet är uppfyllda, och att ingreppet har bedömts vara indikerat i ett multidisciplinärt ställningstagande
12. Hälso- och sjukvården bör erbjuda borttagning av hår i ansikte och på överkroppen till personer med manligt födelsekön med könsdysfori. Vården kan erbjuda ljusbaserade eller nålbaserade metoder eller en kombination av dessa metoder, efter noggrann kartläggning av personens förutsättningar. I den mån det är lämpligt i det individuella fallet bör patienten erbjudas ljusbaserade metoder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar