Induced Lactation

Lactation is governed by pituitary hormones (as opposed to ovarian hormones) and, therefore, any woman can stimulate lactation, regardless of her obstetric or gynecological history. 

Länk.

Först var det mens, och nu är det mjölkproduktion, alltså. The baby craze fortsätter, helt enkelt. (Hm, jag tror jag får börja tagga familj/bäbis-posts. Jag låter er lista ut vilken tagg som har med sånt att göra.) I alla fall så har jag har börjat läsa på om det här med induced lactation, alltså framtvingad mjölkavsöndring. Jag tänker det vore fint att kunna amma mitt barn, även om jag inte kommer kunna bära på och föda det. Och även om det är potentiellt mycket jobb att få fram mjölk, så ska det ju gå, både för cis- och transkvinnor. Jag minns t om att jag såg någon dokumentär om en man som gjorde det, för länge sen, vilket också ska kunna gå i vissa fall. Förutom att stimulera bröstvårtorna (like, all the time) kan man trixa med diverse hormoner och preparat också för att underlätta mjölkproduktionen. Det är ganska mycket att sätta in sig i och jag har inte tänkt göra det nu då jag ändå kommer ha glömt allting lagom tills att det blir aktuellt, men informationen är out there för dom nyfikna.

 
Vette fan om jag hade pallat mata ett barn in public dock, jag menar med tanke på att jag inte passerar som kvinna. Kan tänka mig att reaktionerna skulle få mig att tappa allt hopp på mänskligheten. Liksom vad kan vara fel i att ta hand om och bonda med sitt barn? Väldigt mycket, gissar jag att en hel del personer som låter sina automatiska känslor styra skulle tycka. Jag hoppas att jag får sån jävla anamma av att bli mamma (jävla amamma?), på tal om det här med att få styrka från att leva i en gemenskap. Om någon trakasserar mig så är det en sak, men om mitt barn drabbas av det, oooh, you fuckers, you better run.

Jag är ju fortfarande rädd för tioåriga killar och tänker att dom inte alls respekterar min auktoritet som vuxen, och det är ju för att jag inte känner mig vuxen, aldrig har blivit en man, och knappast heller kvinna. Jag hoppas att jag kan fortsätta växa som kvinna i takt med att jag upplevs mer och mer som en, och när jag lyckas bli självständig och hamna i ett jobb jag upplever att jag klarar av. Jag hoppas att motherhood blir ett kvinndomsprov för mig som kommer leda till att jag känner mig säkrare inför andra i min kvinnlighet, och att det när det kommer till personer som får för sig att jag inte borde amma mitt barn leder till att jag spänner blicken i alla som är på väg att öppna munnen och på så sätt shut them up innan dom hinner säga något dom kommer ångra. Jag tänker det blir som i Fight Club, efter att Jack börjar gå igenom sin "mandomsprövning", har joinat klubben och upplever att inget som brukade bother him rör honom i ryggen längre, inte ens jobbet eller arbetskamraterna, som han vid något tillfälle väser mot, tänderna blodade efter nattens slagsmål, eller i mitt fall - blöjbytande.

 

"Is that shit in your mouth?" "More like shit out of luck for you."

Efter tillräckligt många dagar och nätter av innerligt bondande, kärleksfullt ammande och complete lack of sleep kommer jag helt enkelt bli Jack's complete lack of tolerating any kind of bullshit, och frågan är - are you sure you want to mess with that? I dare you. I dare you. I double dare you, motherfucker.

Nä, usch. Jag ska bli en snäll mamma, och kvinna, så att alla kommer bli glada av att se mig med mitt barn, istället för provocerade. För det måste väl vara så, att när folk ser kärlek och lycka så förstår dom att det är något vackert som inte ska förstöras? Ibland undrar man, tyvärr...

I vilket fall är det vad jag ska kämpa för - lycka, och kärlek. Build it, and they shall come.