Autogynephilia continues to be touted by some high-profile writers and gender theorists, most notably Alice Dreger. Nonetheless, as a scientific theory, autogynephilia has been largely debunked. In particular, a 2009 study found that more than 90% of cis women experience “erotic arousal to the thought or image of oneself as a woman.” In other words, autogynephilia—or, in less pathologizing terminology, female embodiment fantasies—does not represent deviance at all. It’s normal.
/.../
the pretense is that it “is about identification, not desire.” But the truth is, identification and desire are “always blended together, and it’s really, really hard to say where one stops and the other starts.”
/.../
Men, too, have embodiment fantasies; what is James Bond but a sexual fantasy for men about being a sexy, powerful man?
/.../
And, like women, men often have cross-gender embodiment fantasies too.
/.../
Trans people’s fantasies are labeled as deviant because trans people themselves are seen as deviant—and then, in a perfect (read: twisted) circle, the “deviant” fantasies become a way to say that trans people, and in this case especially trans women, are broken.
Länk.
Med denna grymma artikel i bakhuvudet - Svenska Dagbladet publicerade en ledare om transaktivism och faktaresistens nyligen som transpersoner reagerade på, primärt för att transrörelsen misstänkliggjordes där och referenser till dåliga studier gjordes och användes för att underbygga misstänkliggörandet i fråga. Lukas Romson skrev ett svar som Svenska Dagbladet publicerade - bra! Det är bara en sak jag vill undersöka ytterligare. Ivar Arpi skriver i den ursprungliga ledaren att:
En mildare version av drevet och trakasserierna som drabbat Bailey och Dreger drabbade vänsterskribenten Kajsa Ekis Ekman när hon ansågs ha uttryckt sig okänsligt om transsexuella kvinnor i boken "Varat och varan" (2010). "Den transsexuelle kan tvinga alla att kalla honom för kvinna och samtidigt ha noll förståelse för kvinnosaken", skrev Ekman och menade vidare att "levnadsvillkor görs här till identitet och sedan till fetisch". Många hörde av sig till tidningen ETC där hon skrev krönikor för att pressa dem att ge henne sparken. En metod aktivister ofta använder sig av nuförtiden. Ekman bojkottades på olika sätt och tvingades till slut till att ta tillbaka sin formulering. Frågan om hon hade rätt eller fel, blev oviktig. (Även om det är lätt att hålla med om att det är okänsligt att ge transkvinnor "han" som pronomen).
Oh boy. Ja, en transkvinna kan ha noll förståelse för "kvinnosaken". Det kan även kvinnor som vägrar kalla sig för feminister ha - åter igen ställs alltså krav på transpersoner som inte ställs på cispersoner. Ska man få kalla sig för kvinna eller man först när man passerat något slags test, som en badge of honor, eller vad? Why then the pressumption att cispersoner föds med den badgen? Och vadå "levnadsvillkor görs här till identitet och sedan till fetisch"? Är det allt detta trams om att man inte är det kön som man identifierar sig som utan att allt som har med kön att göra bara är sociala strukturer och politisk kamp? Jag tror att typ alla cispersoner, åter igen, inte håller med då dom känner att dom verkligen är män eller kvinnor, så jag antar att deras levnadsvillkor också görs till identitet, men att det av någon anledning inte problematiseras. Var fetischen sen kommer in, och om det är the springing point här har jag ingen aning, men det verkar inte Arpi bry sig om att klargöra heller - felet som enligt honom har begåtts här är att Ekman uttryckte sig icke-dogmatiskt och blev bojkottad/lynchad av någon slags aktivister. Ja jag vet inte, men hur skulle Arpi föreslå att aktivism i dagens samhälle skulle gå till egentligen? Genom att skriva ledarkrönikor från privilegierade samhällspositioner?
Just checking to see if you're awake.
Grejen är ju inte att Ekman uttryckte sig på ett sätt som inte gelled with den rådande ideologin utan att Ekman helt enkelt uttryckte sig transfobiskt - frågan om hon hade rätt eller fel var alltså det enda viktiga och relevanta här då Ekmans fobi grundades i okunskap. Att det sen bara är i princip transpersoner som faktiskt sysslar med transaktivism innebär att det alltid kommer verka som att det är en liten grupp personer som tar "mycket plats". Men å andra sidan kanske det inte är särskilt konstigt heller då det är primärt transpersoner som drabbas av all den jävla transfobi som råder i samhället och om inte transpersonerna viftar en satans massa med armarna så blir det inte många barn gjorda, så att säga. Att i en sådan kontext antyda att transaktivister är "en liten men motiverad grupp som kan dominera ett offentligt samtal" verkar mig vara ganska tom retorik - om den lilla gruppen har rätt i sak så är storleken på gruppen faktiskt inte särskilt relevant. Kan Arpi faila mer när han ignorerar sakfrågan och hur mycket giltighet den har när det är precis detta han kritiserar transaktivisterna för att ha gjort när dom lynchade Ekman?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar