torsdag 12 maj 2016

Hur mycket ska jag väga egentligen?

Imagine the following situation. You have a man that is 6′ tall and weighs 165 lbs lean. That individual is on the skinny side of the spectrum, but this may not bother him at all when when it comes sprinting, gymnastics, dancing…etc. However, he cannot do well in a powerlifting competition by default unless he is a superhuman. At that weight a tall individual will not be able to take advantage of his levers and there will always be somebody who is 5’6″ and 165 lbs who will outlift him.

In order for the 6′ guy to do well, he has to compete in higher weight classes otherwise nothing impressive will be lifted, and the shorter people will make him look funny when it comes to squats and bench presses. The only lift which allows skinny people to lift heavy weights is the deadlift, but that only happens when you have the proportions for it – long arms. If you don’t have long arms and you are skinny, all of your lifts will not be as impressive as they need to be to make an impact in a powerlifting or Olympic weightlifting competition.



Jimmie på Malmö Lyftarklubb har varit på mig om att jag borde gå upp i vikt snarare än deffa för att trycka in mig i 59kg-klassen. Att jag är alldeles för smal för min höjd. Att jag hade tjänat på att gå upp några kilo och även hade haft mindre skaderisk om jag vägt mer. Det slog mig först för någon vecka sedan att jag och Jimmie faktiskt är lika långa, men att han tävlat både i 74kg-klassen och 83kg-klassen. Jag tänker fortfarande på mig själv som jag var när jag var liten - en av de minsta i mellanstadiet, tagen som åttaåring när jag var tolv, och sedan vägandes 49kg i gymnasiet. Min kroppsbild är att jag är smal liksom. Det verkar helt absurt för mig att jag skulle väga mer än 70kg, och stundvis blir jag rädd när jag ser vågen stå på över 60kg, blir smått förvirrad när jag väger lika mycket som en högstadiepolare som jag har fått för mig ska vara större än mig. Och så tänker jag att eh, jag skulle ju aldrig kunna se ut som Jimmie, och jag skulle inte vilja det heller. Han är ju mer deffad än mig liksom, så det som skiljer oss åt är 15kg muskler helt enkelt, vilket ni ju kan tänka er hur det ser ut. Ni kan faktiskt även få se en bild på hur det ser ut om man är 170cm lång och väger 74kg som styrkelyftande man.

edit: det kan ni inte alls, för jag tog ner bilden på begäran av personen som bilden föreställde

Det tog mig inte lång tid efter att jag insett att jag och Jimmie är lika långa innan jag även insåg att jag ju i fall som dessa jämför mig med kvinnor snarare än män vad gäller kroppskomposition, och det tog mig inte särskilt lång tid innan jag insåg tredje gången gillt att det nog inte spelar särskilt stor roll då jag helt enkelt borde väga mer i vilket fall som helst om jag ska syssla med styrkelyft på elitnivå. Åtminstone om man ska titta på dom som kommit före mig och lyft väldigt mycket - de vars axlar jag så att säga står på.


Om vi tar en titt på världsrekordsinnehavare inom klassisk styrkelyft så blir det tydligt att jag är alldeles för lång för min vikt för att vara "competitive" på internationell nivå. Damen Walford Kimberly som har det totala världsrekordet i 72kg-klassen är 167cm lång. Herren Brett Gibbs å andra sidan som har det totala världsrekordet i 83kg-klassen är 164cm lång. Lamar Gant som är en legendarisk marklyftare som drog 300kg och därmed 5ggr sin kroppsvikt var 157cm lång, och den man som numera dominerar 59kg-klassen, Fedosienko Sergey, är 145cm lång. Om jag tänker att jag har de fysiologiska förutsättningarna som män har så borde jag alltså väga mer än Brett Gibbs, dvs hamna i 93kg-klassen, och om jag tänker att jag har kvinnliga fysiologiska förutsättningar så torde jag hamna i 84kg-klassen. Om jag tänker att jag är jag, well, så borde jag förmodligen börja äta en massa mat och se ifall jag blir proportionellt starkare eller om jag rentav borde hålla mig till mina supersmala lemmar - that way I can at least use my deadlift leverage as, well, leverage.


Man kan tänka sig att det inte är vettigt att titta på världsrekordsinnehavare och använda dom som måttstock dock, för att dom ju är dom mest extrema av dom extrema. Ok, so let's take a look at weight-to-height ratio mer generellt hos tyngdlyftare på elitnivå. Jag hittade faktiskt inga siffror på styrkelyftare, men som vi kommer se i efterhand så kan styrkelyftare och tyngdlyftare jämföras ganska väl när det kommer till just weight-to-height ratio.

En tyngdlyftningscoach "outlined the average height range of international-caliber lifters for both males and females" och kom fram till följande: herrarna i 56kg-klassen var i genomsnitt 149cm långa medan kvinnorna i 53kg-klassen var 153cm långa , och männen i 77kg-klassen var 165cm långa medan kvinnorna i 75kg-klassen var 163cm långa. Att jag som kvinnlig eller manlig tyngdlyftare på elitnivå  skulle väga runt 84kg verkar helt rimligt utifrån dessa siffror, och siffrorna från OS 2012 i London säger samma sak då den genomsnittliga tyngdlyftande damen där i 75kg-klassen var 166cm lång.


Slutligen kan vi även titta på vad experterna säger om det hela. Jim Wendler (personen bakom 5-3-1-metoden) menar att man som gymmande man ska väga "4 pounds per inch", which would put me at 114 fucking kilo. Det är ju att ta i litegrann, men 90kg är en siffra jag hört slängas runt en del på internetforum och enligt Boris Sheiko (personen vars idéer jag baserar min programmering på) så ska jag som styrkelyftande man (får man utgå ifrån då alla tabeller någonsin i hela världen som är könsneutrala utgår från män - true story) väga 85-90kg. Bob Takano (tyngdlyftarcoach) säger ungefär det samma om jag skulle syssla med tyngdlyftning, så det verkar som att de två sporterna är ganska jämförbara på så sätt.

När vi nu har alla data kan man även fråga mig vad jag vill. Och det är en bra fråga. Jag vill bli relativt sett stark. Av någon anledning har jag tänkt att det för mig vore omöjligt att totala 100kg mer (vilket typ är vad jag måste göra för att kvalificera till SM i 66kg-klassen) om jag vägde 7kg mer. Av någon anledning tänkte jag även att det var vettigt att undersöka mina tvivel, och det gjorde jag genom att köra alla kvalifikationskraven till svenska mästerskap i styrkelyft genom en Wilks Calculator. Här är vad jag fick fram, i form av två tabeller.

Herr

Viktklass Kvalifikation   Wilkspoäng
59 360 311
66 462,5 348
74 547,5 390
84 625 417
93 665 417
105 715 427
120 735 422





Dam

Viktklass Kvalifikation   Wilkspoäng
47 250 336
52 290 361
57 315 365
63 335 360
72 362,5 389
84 380 338

Några saker blir tydliga här om vi utgår ifrån att Wilkskoefficienten är vettig, vilket jag gör (jag må gilla att komplicera saker och Wilkskoefficienten är inte självklar, men låt oss for the sake of argument acceptera den som måttstock för relativ styrka). Ett: det är generellt sätt svårare att kvalificera till SM som man. Två: det är generellt sätt svårare att kvalificera till SM i dom tyngre viktklasserna. Tre: den absolut lättaste kategorin att kvalificera till SM i är den jag just nu befinner mig i, nämligen Herrar 59kg. Jag tror att dessa resultat kan förklaras genom att hänvisa till konkurrensen i respektive klass. För inte så länge sedan höjde Styrkelyftsförbundet kvalifikationsgränserna för att det blev för många deltagare och SM tog för lång tid. Vet du vilken del av evenemanget som inte tog särskilt lång tid? Herrarna i 59kg-klassen. Varför? För att det bara var en person som kvalificerade förra året, nämligen Thomas Wulffeld, som totaldominerade i sitt enmanna-fält (även om det bör nämnas att klassen hade fyra deltagare både 2014 och 2013). Resten av viktklasserna hade runt tio deltagare, förutom damernas 47kg-klass som också har väldigt låga kvalifikationsgränser sett utifrån Wilkspoäng mätt och enbart hade fyra deltagare förra året. Så även om jag skulle vara relativt sett starkare i en högre viktklass, så skulle jag inte nödvändigtvis vara mer konkurrenskraftig på den svenska styrkelyftsscenen, vilket ju är den jag befinner mig i och vill lyckas inom. Det är enbart om jag skulle gå från 57kg-klassen till 63kg-klassen som Dam som jag förmodligen skulle tjäna på det.

Ovanpå det faktum att jag skulle ha svårare att kvalificera till SM om jag gick upp i vikt så trivs jag ganska bra med att vara "smal". Jag slipper köpa nya kläder, for once. Och så tänker jag mig att jag är mer feminin när jag är smal. Men det kanske inte alls stämmer då ju min hormon-shaman (endokrinolog) har sagt till mig att det är svårt att få till vettig feminisering när man är så smal som mig. Så fan, jag kanske borde satsa på att bli tjockare ändå. Jag tror det är min plan när SM-tjohejsan är över - att äta en massa och se vad som händer. Kaggen kommer definitivt hjälpa mig med böjen, även om min mark inte blir lika imponerande längre. Well, then I guess I'll just have to start wowing people with my other assets. You know, like my actual ass, which I might actually have if I gain some weight. And also personality, don't forget personality, because, I have one of those, right?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar