The struggle is real. Men vad är det jag strugglar med egentligen? Inte DOMS (Delayed Onset Muscle Soreness) eller mjölksyra eller ledsmärta eller trötthet eller viljestyrka, utan growing pains. Vilka growing pains då? Jo, i form av bröstsmärta. För att mina bröst växer. Och inte i ett bro gainsville kind of way, utan i ett different kind of gains way. För vad är det jag gainar egentligen? Massa, men inte i form av muskler utan i form av fett. Jag må loosa hederliga bro gains, men jag gainar skandalösa kvinnobröst, tuttar, ja, rentav pattar, på köpet.
I'd call that a fair trade. Fast det är lite synd att brösten ska göra mer ont än någon träningsvärk någonsin, och att dom gör det oberoende av vad jag gör. Särskilt den där vänstra fun bagen verkar väldigt nyfiken på världen och ömmar och sticker titt som tätt - som tatas kan göra när dom blir till fun bags. Aj aj aj fuck bara för att jag sa det så stack det till utav helvete. You see what I have to live with? Det är som att dom gått in i en ny fas den senaste veckan och ballat ur fullständigt, ja särskilt den där vänstra då. Liksom visst kan jag använda sport-BH konstant (att springa ner för trappor utan sport-bh eller funktionella, tajta kläder - ouch), men så fort jag lägger mig fel eller kramar om någon eller råkar slå till brösten med någon slags vikt så gör sig den där unika och spännande smärtan påmind igen. Det är en smärta som liknar pungsmärta till viss del, åtminstone på så sätt att även bröstsmärtan har en koppling till illamåendekänslor, även om inte lika direkt som när man sätter sig på pungkulorna medan man cyklar eller gör något annat klantigt.
Jag kan i teorin pusha ihop mina bröst så att det faktiskt blir cleavage av det hela, men för tillfället är det helt enkelt något jag inte tänker experimentera med på samma sätt som jag kommit fram till att tucking inte är någonting för mig. Jag är helt enkelt väldigt känslig för smärta och det mesta faktiskt - fick skitont i örat och ångest av en polisbil som körde förbi med larmet på idag, exempelvis. Så nä att försöka manövrera pungkulor eller bröst på något sätt just nu är en big no-no.
Differentkindofgainsgains är alltså major boobage och alla andra typer av gains som man får genom att ge avkall på traditionella gains. Du vet, dom där kroppsrelaterade gainsen som alla andra som tränar vill ha och som jag får på köpet för att jag helt enkelt inte kan låta bli att träna. Dom gains som för mig gör att myten om att man som kvinna kommer se ut som en man om man lyfter tunga vikter faktiskt stämmer.
Oberoende av hur mycket jag tränar och gainar så kan differentkindofgains vara allkindofgains, som Hodget Twins inte alls skulle säga i den här kontexten. Det kan t om vara att välja bort själva träningen till förmån för andra typer av gains, som ligga-i-sängen-och-äta-chips-gains. Alkohol kan vara involverat i dom besluten, eller så kan själva beslutet att dricka alkohol vara en differentkindofgain som en väljer för ökad styrka utanför gymmet - a different kind of strength. Eller varför inte socialkindofgains - getting drunk in order to muster up enough courage för att ragga på någon. To each her own - my cup of tea might not be your cup of tea, and that's the tee. In fact, my cup might hold estrogen instead of T. My cup might consist of FATTY FAT FAT! My cup might be a titty cup. It might be a B cup, a C cup... ok I'm stopping now. Aj aja aj-aj-aj aaj - so much bad pain and bad puns.
Och visst ja, i och med att det "gör ont när knoppar brister" så får man ibland anpassa vissa övningar, som i klippet nedanför där tanken var att jag skulle kära någon slags horisontell row men istället fick sitta på röva och hålla upp överkroppen med hjälp av hakan snarare än brösten för att det gjorde så satans ont annars.
Det må se ut som att brösten är i bänken, men det är dom alltså inte och plötsligt är jag tillbaka på att träna nacke bara för att jag får bröstsmärtor som en kvinna men inte kan ta smärtan som en kvinna. Det är visst inte så mycket fitta i mig när det kommer till sånt - it would seem I'm still woman cookie dough.
En klassisk qvinna blir jag ju la aldrig men som man säger, never go full retard, och a clean house is a sign of a wasted life, så det är nog lika bra att jag aldrig når the Mary Sue gainsville stop och blir till något som jag inte vill vara. Men det ska jag nog inte oroa mig för som sagt - sedan jag började med hormonbehandlingen har vare sig min lägenhet eller vikterna blivit bättre städade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar