Möte nr 2 med könsutredaren (på nuvarande könsutredning)

Det verkar som att jag kommer stanna hos min utredare i Blekinge och inte lämna skepp för typ Stockholmsteamet. Min könsutredare sa att han aldrig menade att man behöver vara straight för att få diagnosen transsexualism... men att det inte är helt oväsentligt heller (?!). Jag vet inte vad han menar med det exakt, och han har ju tidigare sagt både att min sexualitet är för manlig för att vara TS, och det faktum att jag inte "ligger med karlar" också är ett tecken på att jag inte är TS. Jesus titty fucking christ what a fuck-shit-stack. Nå, jag hoppas verkligen att han bara brainfartade (upprepade gånger) innan och inte hade en jävla aning om hur det han sa faktiskt lät.

När jag frågade vad som hindrar mig från att få diagnos (vilket jag fortfarande inte fått) så sa utredaren att det är det faktum att jag inte är säker på underlivskirurgi och att jag inte varit kvinna i könsidentitet och leverne konsekvent nog. Ja att innan brydde jag mig inte särskilt mycket om hur andra såg på mig, att jag levt som man i många år, osv. Jag försökte förklara att jag inte snackade underlivsoperation förra gången för att jag varit rädd för det och mest ville ha hormoner till att börja med, och att jag levt som man för att jag, åter igen, varit rädd, men ja, han köper det inte och menar att man måste vara konsekvent en längre tid oberoende av orsak. Jag vågade inte fråga hur länge han tänker sig, men det känns ju som en meningslös fråga då det måste vara väldigt individuellt.

Summa summarum så ska jag väl vara kvar hos min utredare och hoppas att ett halvår eller ett år till som "kvinna" ska övertyga honom om att diagnos är rätt väg för mig att gå. Könsbyte behöver jag inte ha diagnos för sa han, men underlivskirurgi, laserbehandling och allt sånt behöver jag det till. So yeah jag blir väl färdig när jag fyller 38 antar jag, och då kommer det vara precis 20 år sedan jag för första gången sökte hjälp. Ett "helt" liv i fel kropp, liksom. Oh man nu kommer bitterheten igen, watch it Ada or you'll get burned. This is good news after all. Han sa t om att jag var på väg åt rätt håll (mot diagnos), så ja, nu behövs det mest tid och att jag visar lite balls vad gäller underlivskirurgi. Ska läsa på om skiten för att förhoppningsvis se att komplikationerna är mycket mer ovanliga än jag målat upp i mitt huvud. Någonstans hade jag bara hoppats slippa all denna ambivalens gällande huruvida jag får den vård jag vill till slut eller inte. På ett sätt vore det skönare att bryta med utredaren och pröva nya vägar, liksom. Kommer han verkligen hålla sig till det han sagt nu då? Hur lång tid tycker han att jag ska leva som kvinna egentligen? Han har ju flera gånger kommenterat att jag inte är kvinnlig nog och jag menar vafan, jag är väl sån, liksom, okvinnlig, that's just what the fuck I am. Ah shit need to end this on a good note, blir visst arg och bitter igen. Sorry peeps, that's just how I roll today it would seem. Need to do some gratitude exercises. Anyway, here ya go: