140kg Conventional Deadlift
122.5kg Conventional Low Bar Squat
115kg High Bar Squat
Jag blev förvånad över hur dåligt mitt konventionella marklyft var, men positivt överraskad över hur mycket jag tog i den vanliga styrkelyftsböjen, och att det kändes som att jag hade mer i mig. High Bar, tja, trodde väl den låg på 110-112.5kg och jag tog 115kg men fasiken där fanns det nog inte mycket mer att hämta. Hade jag varit tävlingsfräsch hade jag säkert tagit 2.5-5kg mer i alla tre lyften såklart, så jag har tänkt beräkna mig max utifrån den tanken och börja köra med knävärmare på träningen för att få det lilla extra stöd som krävs särskilt i high bar ass-to-grass squats och för att känna mig lite säkrare i det way below parallel-djupet jag satsar på med Conventional Low Bar Squat.
I klippet ser vi mig värma upp conventional high bar med 100kg, sedan med 115kg, och slutligen maxa med 122.5kg. Efter det är det 100kg med high bar följt av max på 115kg. Sen är det 140kg mark, och ett försök på 145kg som var helt lönlöst. Efter det är det lite vanlig träning med böjtreor på 104kg, decline deadlifts, good mornings, vanlig mark, step-outs på 120kg (har kört på 140kg sedan dess, och fokuserat på att faktiskt gå ut med vikten som vore det en tävling), en bänk hold, wide squats på 65kg, lite bänk på 53kg, och slutligen narrow squats från en ovanlig vinkel.
Bortsett från allt detta så har jag inte stretchat något alls typ denna vecka förutom när jag känt för det, och jag har tänkt köra så ett tag för att se om det faktiskt gör någon skillnad. Det är ju så jävla jobbigt att stretcha och jag har undrat om jag verkligen behöver stretcha generellt sätt. Om jag sedan behöver tänja någon muskel av någon specifik anledning så ska jag försöka pinpointa vilken specifikt med tiden och stretcha just den istället för att stretcha bara för att. Jag har även sovit en jävla massa, åtta timmar om dagen faktiskt, och jag vet inte om det beror på den ökade träningsvolymen, det faktum att jag börjat skippa frukost eller ökat östrogen-dosen. Men det är inte bara av godo dock, för jag har varit mer trött också, och det är alltid satans jobbigt att ha en sån där tröttvecka. Well träningen fortsätter så jag tänkte minska östrogendosen. Hade hoppats på att inte kallsvettas om jag ökade dosen trots min läkares rekommendation om att inte göra det, och det gick faktiskt en vecka utan avbruten sömn pga kallsvettningar, men efter en vecka hade jag en episod igen varpå motivationen att experimentera utan läkares ordination minskade. Oh well. Om jag nu kommer käka frukost och ta ordinerad östrogendos så får vi se vad veckans superintensitet kommer göra med min kropp och om jag fortsätter vara trött som fan.
Jag har även ändrat om i assistansövningarna igen:
ASSISTANSÖVNINGAR
Böj 1/3/6
Mark 2/5
Bänk 4/7
Rygg 1/3/5
Core 2/4/6
Rotator cuffs 3/5/7
Och nästa vecka ska jag såklart ändra om igen! :P Fast inte så mycket som det ser ut egentligen då det mest handlar om att kategorisera saker lite annorlunda. Men extra mycket core ska det ju bli är tanken:
Böj 4
Mark 7
Core 1/3/4/5/7
Rygg 1/2/5
Bänk 3/6
Hamstrings 2/6
Rotator cuffs 3/5/7
SM då? Nu har listorna för deltagarna släppts, så då har jag göttat mig i att sitta och jämföra folk till höger och vänster, och med mig själv specifikt. Här är de som kommer tävla i Herrar 59kg, och så deras resultat från tidigare tävlingar:
BÖJ BÄNK MARK TOTAL
Martin Arvidsson 65kg 162,50 122,50 200,00 485,00
Martin Arvidsson 59kg 152,50 110,00 190,00 452,50
Kee Yoon Yeom 152,50 110,00 210,00 472,50
Christoffer Ackelman 117,50 95,50 165,00 378,00
Ada Knitter 130,00 70,00 165,00 365,00
Michael Edeskans 105,00 90,00 125,00 320,00
Det verkar som att jag kommer hamna på en fjärde plats helt enkelt, om inte Ackelman tabbar sig rejält eller någon skadar sig. Jag kommer nog bestämma mina vikter utefter hur det går för Ackelman och resten för att se till att jag maximerar mina chanser att hamna på prispallen. Om jag kommer uppfatta det som bortom min reach så kommer jag väl satsa på att tävlingspersa med 2.5kg i alla tre lyft. Hur Edeskans kvalificerade till SM med dom siffrorna förstår jag för övrigt inte men det visar sig väl.
Bortsett från att lyfta tungt och hoppas på bronsmedalj så har jag även andra saker jag tänkt pyssla med på SM. Fördelen är ju att jag kommer lyfta på lördagen och därför kommer kunna festa på lördagen, söndagen och måndagen beroende på hur länge jag stannar. It helps när man vill lära känna folk, tänker jag, så vin kommer följa med på resan, för lära känna folk vill jag ju. Är besviken över att Isabella von Weissenberg inte verkar vara med på SM dock, vilket förvisso är förståeligt om man har VM bara månaden därpå. Ovanpå att träffa folk och snacka styrkelyft och titta på styrkelyft och alkohola styrkelyft (ok kanske inte den kombon just) så har jag ju även planer på att åtminstone skaka hand med personer som förhoppningsvis snart börjar diskutera möjligheten för transkvinnor att tävla som kvinnor i styrkelyft och även kommer kunna ta beslut om det till min fördel. Typ ordföranden och såna skrämmande auktoritetsfigurer som jag får blinka lite extra med ögonfransarna inför helt enkelt.
På det stora hela är ett delmål med SM att påbörja eller snarare fortsätta en process som ska resultera i att jag kommer kunna tävla som kvinna i styrkelyft och även kunna känna mig bekväm med att göra det, saker som kräver både formella beslut men även att jag som transperson faktiskt visar upp mig så andra ser att jag finns och blir mer benägna att ta tag i frågan. Sen skulle jag ju behöva känna att andra upplever mig som kvinna för att jag skulle känna mig bekväm med att tävla som kvinna, vilket är varför jag stundvis gått i tankar om att inte vara med på SM överhuvudtaget typ de närmaste två åren för att det första intrycket av mig som andra då får inte kommer vara optimalt då jag hoppas att min feminisering har blivit större om just ett år eller två. Men ja. Det kliar i fingrarna likväl och satan jag är så bra på att vänta på att leva ändå så nånstans får man väl vara lite mindre än optimal och bara satsa för fan.
Det är mycket som handlar om att få folk att se mig som kvinna these days. Könsutredaren. Styrkelyftsvärlden. Dom jag dejtar. Fan, typ alla egentligen. Första seriespelen tog jag av min t-shirt när jag markade (man måste ha t-shirt på sig under trikån i de andra lyften, men som herre får man ta av sig tishan när man markar) men på förra seriespelen tog det emot och jag bestämde mig för att inte ta av mig tröjan. För visst är det lockande och något primalt i att ta av sig kläder överlag. Typ ett sätt att säga att nu är det fan allvar. Beast Mode. Och det funkar när jag har sport-bh på mig under tröjan, men när det bara är en trikå kvar så ser jag mer manlig ut, något jag inte alls var bekväm med under andra seriespelen. Jag är bekväm med att folk uppfattar mig som kvinna, och om jag då vill vara bekväm i mitt sociala kön så behöver jag förändra folks perception av mig, eller skapa ett intryck hos dom som får dom att köna mig som kvinna. En av höjdpunkterna under andra seriespelen var ju faktiskt när en person undrade om viktklasserna, med vilket hen menade damernas viktklasser då hen inte hade koll å dom. Då fick jag förklara att jag tävlade som herre och inte hade särskilt bra koll på kvinnornas viktklasser. Nu vet jag ju inte ifall personen ifråga mest gjorde vissa antaganden om mig utifrån hur hen tänker att man ska bemöta transpersoner eller om det var så att hen könade mig som ciskvinna, men det var likväl dagens enda könande av mig som kvinna så det blir något jag minns och tar med mig. För om folk inte ser mig som kvinna så är the second best thing att de åtminstone förstår eller könar mig som transkvinna.
För övrigt så väger jag nästan 63kg igen och har alltså gått upp två kilo på två veckor. Herregud. Så nu ska jag börja räkna kalorier igen och se vad som händer om jag käkar runt 3700kcal om dagen, varken mer eller mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar