Det är skillnad på tron (belief) på en magi som vi utför med intention och vars effekt vi tror på i dess form som en (högre) makt, och tron på den Abrahamitiska Gud vars otvivelaktiga existens inför oss skulle omöjliggöra tron (faith) på denna. På högre makter tror vi - i Yahweh kan vi enbart ha förtroende.
§
I tvivlet både söker och finner vi. Tvivlet för oss framåt, får oss att utvecklas i dess brist. När vi finner det vi söker gör vi det enbart temporärt, för att ånyo finna oss i sökandet. Det är inte i bristen, i resan, närmandet, som synden ligger, utan i bristen på tillit till utforskandet - när vi inte längre ser världen som en rörelse värd att utforska, en rörelse vi är del av. Ibland ser vi enbart stunden och missar således stundandet - i dessa stunder behöver vi lämna någonting för att finna något annat, för att hitta tillbaka, för att se på nytt. Såsom på jorden, så ock i himmelen - innanför och utanpå oss gör Gud samma resa, lämnar oss för att finna utrymme inom sig så att hen kan hitta tillbaka till oss.
Vårt dagliga bröd, giv oss idag - tro, tro, tro, detta är din lag. Det är spännande, med tro. Ibland är tron i vägen, och ibland är den behändig. Och ibland är den även absurd, som i fallet Niels Bohr, som hade en hästsko ovanför dörren men inte trodde på tur och därför fick frågan om han verkligen trodde på det där, varpå han svarade att som han förstått det så behöver man inte tro för att det ska funka.
SvaraRaderaOch så har vi den kanske viktigaste tron, som Morpheus upptäcker efter att han slutat tro på Neo som messias, och börjat tro på honom som Neo, mannen. Den tro som inte kräver vetskap, och framförallt, när någon säger att dom inte tror på det du tror, svarar kort och gott - "my faith does not require you to".