Vet ni! 2019 kommer SM-veckan till Malmö, vilket innebär att SM i styrkelyft kommer hållas här i vår coola stad. Då jävlar ska jag organisera skrik i publiken! Fast visst fan, då kommer det ju såklart falla på vår klubb att hjälpa till att arrangera skiten varpå det inte blir så mycket tid att stå och hejarklacka. In any case så hoppas jag att kunna tävla som dam inom loppet av tre år, så nu har jag ett mål (tävla som dam inom IPF/Sverige) kopplat till en specifik tidpunkt. Det vore å andra sidan schysst att kunna tävla redan 2018 då SM-veckan kommer vara i Helsingborg/Landskrona då.
Rationaliseringsprocesserna har redan gått igång och jag känner en lättnad över att jag inte tävlade som Herre i SM detta året. Not sure it's very rational as such (vad jag nu menar med det egentligen, jag menar herregud it makes perfect sense), men just nu är jag väldigt glad över att jag misslyckades med deffen. Alla instanser där jag könas som man är så mycket jobbigare än vad dom var innan, so yeah, fuck that, nu ska jag bli så stark jag bara kan, för mig själv, tills världen (eller åtminstone Sverige) är redo att acceptera mig för den jag är. Fast ja, jag kommer ju lyfta på distriktsmästerskapen i November och där kommer jag att könas som man, men jag tänker att då och då får jag väl ta mig i kragen och mäta av hur utvecklingen går i något slags officiellt sammanhang så att jag inte blir alltför rostig - även om det innebär att visa brösten inför massa främlingar och könas som man. Det är också skillnad på att lyfta någonstans där man har folk med sig som känner en någorlunda, och att vara helt ensam uppe i Norrköping och tävla som man. Well, att åka till Norrköping och tävla som kvinna vore inte mycket lättare - i dagsläget förmodligen svårare - but it's a process, och jag inbillar mig inte att jag kommer våga eller att det kommer kännas bra om jag inte har stöd från min klubb, styrelsen/domarna och communityt i allmänhet. It takes a village, etc.
Nya tag hör ni, och jag ser fram emot 2019. Vid det laget måste väl åtminstone staten ha erkänt mig som kvinna, and at least that's something.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar