Träningsuppdatering - Vecka 28

Jag har visst blivit lat vad gäller att filma mig själv när jag tränar. Men ja det känns ju som att jag redan visat er typ allt man kan visa, nu är det bara rinse and repeat som gäller, vilket varken är spännande för mig eller för er. Ja måhända nästa vecka, bara för att kunna jämföra hur mina reps ser ut nu när jag kör dubbel knäböj-volym på den absolut mest volym-heavy Sheikoveckan ever jämfört med typ repsen från min förra cykel under en annan vecka. Just nu mår jag bra och känner mig t om otillfredsställd med volymen, särskilt marklyften som jag jämförelsevis med böjen blir klar med så jäkla snabbt och alltid vill göra fler reps på. Ja jag har faktiskt fuskat ett par gånger och kört några extra reps faktiskt. Vi får se vad nästa 50000kg-vecka gör med min kropp, samma vecka som jag även ska ut i trapporna om nätterna igen och dela ut tidningar. Om jag känner likadant efter nästa vecka så ska jag trixa lite med marklyftsvolymen tror jag. Gotta get mine while the gettings good, dvs när jag inte har jobbigt jobb eller andra superstressorer och även käkar massa mat. Which brings us to the weight.

For you non-Davincis out there så står det alltså 64.7kg. Snackade med farmor på skype som åter igen kommenterade att jag ser bra ut, liksom mer fyllig i ansiktet*. Det var alltid en bra sak i den familjen, för mig att växa och gå upp i vikt, inte se så jäkla smal ut, which I always did. Så ja nu går jag upp i vikt. Well, there's no taksies backsies på komplimanger, så tjoho på farmor när hon får reda på att jag tar hormoner och att det är därför jag ser bättre ut. Hon lyckades ju ändå tolka fylligheten som att jag håller på att bli en riktig man, vilket hon också sa, och har sagt otaliga gånger tidigare. Jag vet inte längre vad som är sincere från hennes sida eller vad som är mind games för hon är ganska bra på såna och har enda sedan jag började klä mig i kvinnokläder i tonåren kommenterat hur manlig jag eller olika kroppsdelar jag har är eller ser ut. I vilket fall som helst så har jag nu ett skydd ifall hon skulle bli helt förstörd när hon får reda på att jag tar hormoner - hon säger ju oftare att jag ser bättre ut och mer som en riktig karl efter att jag börjat med hormonbehandlingen! Win-win - både jag och hon tycker att jag ser bättre ut, fast jag för att jag tycker jag ser kvinnligare ut, och hon för att hon tycker jag ser manligare ut. Och om det åter igen bara är mind games från hennes sida, ja då blir hon ju tvungen att erkänna att hennes komplimang inte var genuin. Det är rävsaxen på det, farmor!

En annan sak som aktualiserats nu efter SM då jag ju varit tvungen att förklara för folk varför jag inte deltog är att folk upon hearing att jag hade problem med vikten drar slutsatsen att jag då såklart ska upp en viktklass, till 66:an. Och det vill jag ju inte. Men istället för att säga det så säger jag att jag inte ska bry mig om viktklasser alls den närmaste tiden. Vilket ju är sant. Men samtidigt inte, för jag planerar inte att vara i 66:an, alltså ever. Jag far med osanning genom att gömma mig bakom formell sanning, genom att kommunicera med irrelevant sanning. För det relevanta i sammanhanget är att det är viktigare för mig att "vara" kvinna än att styrkelyfta att all costs. Men jag vågar inte riktigt stå för det. Vågar inte riktigt dra igång hela den jävla diskussionen som förmodligen hade följt på ett avslöjande från min sida att jag minsann inte tänker tävla som man igen. För tillfället vill jag nog hellre bara bli lämnad ifred och lyfta mina vikter, laugh and grow fat. Så får jag köra tyst diplomati och hålla koll på vart styrkelyftsförbundet är på väg med transfrågan egentligen while I bide my time.

Jag har även varit på grillfest och blivit rejält full, so I can cross that one off the vacation list... and plan for the next occasion because that shit var välbehövt. Grillandet i sig I couldn't care less about, men jag har ändå en rolig bild som har med grillning att göra så jag får väl avsluta med den.

* Nu har även min mamma kommenterat mitt ansikte, fast på ett lite annat sätt än farmor. Min mamma uttryckte det som att mitt ansikte inte längre ser ut som "ett insjunket ansikte som tillhör en gammal gubbe". Jag tar det som en komplimang, så får väl mitt gamla jag ta det som en förolämpning om det vill.