Eyvah - det är ett förnamn!

En gång i tiden skrev jag om det förnamn jag haft nästan hela mitt vuxna liv. Där berörde jag det faktum att många hör Adam när jag presenterar mig, och att jag av den anledningen funderat på att byta namn väldigt länge; om än inte hela tiden då jag hetat Ada, faktiskt, då jag passerade som kvinna mycket bättre som ung - eller bara blivit mer av ett slödder och därmed blivit sämre på att artikulera. Det är inte ofta jag får bevis på detta (att folk hör Adam när jag säger Ada, då) skriftligt, men även detta händer ibland.

Men nej, nej, nej! Well, nu när jag förhoppningsvis är nära att få igenom mitt juridiska könsbyte och således ändå kommer behöva skaffa mig nytt ID- och bankkort, tänkte jag det var läge att byta ut mitt ovanliga (numera före detta) tantnamn - which I've done. I inlägget jag länkade till ovanför gick jag igenom några namn som jag potentiellt skulle kunna tänka mig heta, namn som följt med mig länge och är snarlika varandra på olika sätt. Listan med kandidater såg ut på följande sätt:

Ada
Adelyn
Eva
Eirwyn
Willow
Avane Dawn

By that time hade jag redan räknat bort Ava, det nickname jag haft längre tid än jag hetat Ada (längre tid än jag kallat mig Ada, rentav, och ofta skrev jag ut V:et i Ava med en 7:a*) och i många år tänkte att jag skulle heta juridiskt, fast då bara om jag kunde heta Ava Avane Dawn (allitteration för den vinst), vilket jag kom fram till inte skulle fly med skatteverket då Dawn nog får räknas som ett "vanligt efternamn i utlandet", varpå det vore 1500kr kastade i sjön att ansöka om att få heta det, because them's them rules. I slutändan blev mitt nya förnamn någon slags fonetisk variant på Ava (det uttalas likadant, rentav), men skriftligt sett är Eyvah ändå mer likt Eva som jag ju funderat över då det är ett väldigt vanligt namn i Sverige, och rentav det vanligaste kvinnonamnet bland 40/50-talisterna, which means I get to continue being tant - yey! Men jag ska ju alltid komplicera saker, så jag valde stavningen Eyvah istället för Eva, och lät allitterationen i mina namn bestå av något slags generellt släktskap i både uttal och stavning - ett släktskap som extends till det efternamn jag ansökt om att ha, men inte vill prata om förrän/om det faktiskt går igenom. Nu känns det som att Eyvah och Adah hör ihop, medan Knitter känns jävligt off, och liksom breaks the flow om jag skulle få för mig att hamna i en tillräckligt formell setting för att presentera mig med både för- och efternamn, bli fotbollsspelare, artist, eller (inte så hemlig, obviously) agent. Men vad är det för slags stil på namnen jag valt, egentligen? Alltså det är ju hittepå-namn, så någon origin eller etnicitet har dom inte riktigt, men själv tycker jag dom låter gammaltestamentliga, och således judiska.

So yeah, getting my inner jew (and incidentally appropriation game) on, here. Efternamnet jag hoppas jag kommer ha i framtiden är liksom taget från det gamla testamentets hebreiska rakt av, så det är ingen slump direkt, and is also what might make the name not approved, I guess. Även om jag själv inte kan komma på någon direkt anledning till varför man inte skulle kunna få ha ett icke-stötande ord på ett utdött språk som efternamn så är ju sam bra på det där - att komma på anledningar till varför saker skulle vara opassande eller stötande.

Men hur uttalas egentligen Ava då, och i förlängningen Eyvah? Alltså, jag har kommit fram till att jag nog inte kommer presentera mig som det, med undantaget inför icke-svenskar, då folk redan börjat höra fel även på mitt nya namn. Namnet uttalas ju Ejva, som i "eyvafan vill du din jävel?", men tydligen kan man höra både Eivar och Ivan när jag säger Eyvah, which makes the whole fucking point of my changing names moot, ergo rätt och slätt Eva from now on - bortsett möjligtvis från dom gånger då jag kommer befinna mig bland skånska yokels och därmed kommer kunna dra till med ett Eyyyvaaooohh men likväl kommer kunna både äta och ha kvar kakan. Måhända får jag för mig att presentera mig som Eva-Ada också, but that's just begging for trouble, liksom, även om det klingar fint och vore ett bra transitionsnamn - i dubbel bemärkelse, och i multidimensionellt dubbel bemärkelse då det skulle underlätta för både mig och dom som redan känner mig att ena halvan av namnet är det namn I already go by. But that's details - now I'm off to inform the world that I have a n/jew name.

____________



*

no homo

BRONUS BIT!

Som jag minns det hade jag kommit på namnet Ava innan Ava i Nip/Tuck dök upp, och att det för min del var en blandning av Adam och Eva (Eva med A, basically), men det var ungefär samtidigt dom två synkroniciterade i mitt unga liv, vilket i kombination med att jag aldrig hade sett en icke-konventionell (se: stark, snarare än down and out) transkvinna i populärkulturen som jag kunde ha som någon slags förebild innan Ava i Nip/Tuck, gjorde att namnet verkade givet för mig som ville vara en stark och vacker kvinna. Men ja, även om Ava kunde play in the big league, just like the boys did, och push back when need be, så var hon (liksom dom flesta i Nip/Tuck) pretty (and) fucked upp, vilket gjorde henne till en förebild på vissa sätt, och en cautionary tale, på andra. As to an example of why I loved her as a teen - here you go.