Real Life Fail

 
Om du ser ut som Samuel Ljungblahd och är transkvinna som vill byta juridiskt kön, gör ett klädbyte (och fixa till kroppsspråket) innan du hälsar på könsutredningsteamet, för annars kan du få problem, även om du har fått diagnosen transsexualism och trodde att slutet skulle vara i sikte.

Jag misstänkte förvisso att min könsutredare inte skulle tycka att ett juridiskt könsbyte vore rimligt just nu i mitt fall, men då trodde jag att fokus skulle ligga på tidsaspekten, det där som fick honom att inte ge mig diagnosen transsexualism tidigare för att jag enligt honom inte varit konsekvent i mitt leverne som kvinna tillräckligt länge (vilket också användes som argument för att det inte skulle föreligga presumtion om att jag då kommer vilka leva som kvinna för resten av mitt liv, vilket är krav både för diagnosen och könsbytet). Men jag trodde inte att sättet som jag presenterar mig som kvinna skulle kunna ställa till problem för mig. Jag sminkade mig förvisso även denna gång i rädsla för att inte bli tagen på allvar, men jag brydde mig inte om resten av min klädsel, där jag i tidigare skeden av könsutredningen kom i kjol. Jag kände ju mig kvinnlig i mina nyinköpta byxor, och jag hade fått den efterlängtade diagnosen för ett halvår sen - inte fan trodde jag att jag kunde snubbla på mållinjen. Men det finns en chans att det är precis vad jag kommer göra, vilket jag antar skulle innebära att hela processen dras ut ytterligare och att jag för att få genomgå könsbyte och underlivskirurgi kommer behöva spela teater i framtida möten med vården.

Såhär ligger det till med lagens krav för fastställelse av könstillhörighet: det föreligger sex rekvisit för juridiskt könsbyte, varav ett lyder att den som ansöker om juridiskt könsbyte sedan en tid uppträder i enlighet med denna könsidentitet. Bedömningen av huruvida detta rekvisit uppfylls eller ej görs baserat på underlag i form av utlåtande från en läkare, psykolog och en social utredning av en socionom (the people known as könsutredningsteamet). Kriteriet för ett könsbyte är alltså i princip att utredningsteamet ska anse att man presenterar sig som det kön man anses tillhöra, och att rättsliga rådet godkänner deras berättelse. Där det potentiellt kan uppstå problem för mig med den ansökan om juridiskt könsbyte som ska skickas in de kommande veckorna är att min könsutredare inte kan intyga att jag uppfyller kriterierna för det andra kravet, alltså det krav som gör gällande att jag behöver uppträda och presentera mig som en kvinna för att få kvinnligt personnummer och kvinnliga genitalier. Könsutredaren sa att jag har en övervägande manligt presentation, att det således är tveksamt huruvida jag kan anses uppfylla kravet på att uppträda i enlighet med min kvinnliga könsidentitet, och att han måste skriva sanningen när han skriver sin rekommendation till det rättsliga rådet.

Ja, vad ska man säga? Tyvärr babblar jag på som vanligt när jag är hos vårdpersonal, utan minsta tanke på att allt jag säger kan användas mot mig. Eller jag är ju väl medveten om att så är fallet, och att saker jag sagt har förvridits och/eller använts mot mig tidigare, men när jag väl sätter mig ner och får frågor så bara åker allt ut. Det här att jag oftast tas som man av andra skulle jag ju inte ha sagt, misstänker jag, för då ger jag ju könsutredarens bild av mig som en person som inte presenterar sig som kvinna validitet. Hade jag sagt att jag passerar som kvinna, då kanske könsutredaren hade tvekat, tänkt att ja, jo hon ser ju ganska kvinnlig ut i dom där tajta brallorna när jag tänker efter, snarare än få sin bild av mig som övervägande maskulin bekräftad.

 
Den stora frågan nu är hur mycket vikt det rättsliga rådet kommer lägga på könsutredarens utsaga om min maskulinitet. Kommer dom tycka det är löjligt om han skriver till dom att mitt kroppsspråk är manligt och att jag inte visat något intresse av att förändra det, eller kommer dom tycka att det är ett vettigt krav att ställa på en person som försökt få till ett könsbyte i elva år, har varit on östro i två år och till och med fått diagnosen transsexualism? Like where the fuck would they think att this is going? Anledningen till kravet är hela den här Real Life-idén, att jag ska pröva på hur det är att leva "som kvinna". Frågan är bara varför. Om jag inte planerar att klä mig mer kvinnligt i framtiden, varför i helvete ska jag då behöva göra det för att få igenom ett könsbyte? Och varför i helvete ska jag behöva signalera min könsidentitet till omvärlden på det viset? What the fuck gives? Jag menar även om jag hade ett kvinnligare kroppsspråk och kjol så hade ju folk antagit att jag är man i ganska många fall, och kan man verkligen antas "presentera sig som kvinna" då om man inte at all times gör det tydligt för andra att man anstränger sig för att accepteras som kvinna av andra? Kanske vore det lättare för alla om jag helt enkelt tatuerade in "transkvinna" i pannan? Med ett feminint typsnitt då, såklart, och på ett ställe som framhävde mina kindben på ett feminint sätt.

Jag tycker cispersoner ska behöva gå en utredning för fastställelse av deras jävla könstillhörighet, så kanske dom inser hur jävla löjlig hela grejen är när dom får reda på att dom inte kan anses leva som kvinnor för att dom har för kort hår och inte får fram sina kvinnliga former i leggings och skjorta. Så slipper jag bli förvirrad över hur cispersoner alltid tycks göra kön på rätt sätt (att kvinnors könstillhörighet inte ifrågasätts om dom klär sig som en rocker, medan jag ska bli scrutinized in i minsta detalj och come up short varenda gång jag bedöms av könsutredningspersonal och gör minsta lilla som inte är könsnormsenligt). För det räcker ju inte att jag i princip bara har kvinnokläder (varenda plagg på bilden, exempelvis), tar läkemedel för att få en mer feminin kropp, är inskriven som kvinna på alla sociala medier, går på kvinnoseparatistiska events, och till och med har en fucking blogg som handlar om att jag är trans - nej, jag sitter för bredbent och har inte tillräckligt feminina kläder för att anses presentera mig som kvinna.

"Full passerbarhet" krävs ej för att man ska få byta juridiskt kön, men den formuleringen får mig att undra om partiell passerbarhet gör det. Jag menar om det inte ska handla om vilka fysiska förutsättningar man har överhuvudtaget, då kan ju knappast partiell passerbarhet ställas som krav, men likväl tycker jag att detta insinueras. Och om fysiska förutsättningar faktiskt bör tas i beaktande, well, I guess that makes sense, men fy fan, liksom - då har vi att göra med en godtycklig och skadlig dubbel standard för cis- respektive transpersoner. Då anser man att jag som har en rak kropp inte ska ha leggings som marknadsförs till kurviga kvinnor, utan att jag för att kunna räknas som kvinna behöver ha på mig kläder som skapar en illusion av att jag har feminina former. Märk väl att könsutredaren menade att mitt ansikte är feminint, och att det inte är det som ger mitt maskulina uttryck (inte heller rösten, som han ansåg vara feminin), utan att det var just kläderna och kroppsspråket som i mitt fall gav ett helhetsintryck av mig som man.

 
Jag inser att jag som har en relativt maskulin kropp behöver anstränga mig mer än ciskvinnor för att passera eller presentera mig som kvinna (exempelvis genom att klä mig i kjol, rosa färger, och korrigera folk när dom säger "han" om mig), och att jag försvårar för mig själv genom att träna hårt och inte korrigera mitt kroppsspråk stup i kvarten, men jag vägrar acceptera att min grad av könsstereotypt könsuttryck eller att min vilja att konstant påpeka verbalt hur jag skulle önska att andra ser mig ska ha något att göra med huruvida staten bör eller inte bör erkänna mig som kvinna. I can't put it more plainly than that. I'm at a loss for words here - to me it should be self-evident hur jävla dumt alternativet är.