Säg vad man vill om min beroendeproblematik (och dess vara eller icke-vara), men jag finner inte kaffe särskilt gott, och detta trots att jag druckit det i ett par år nu. I början var det ganska angenämt med kaffe, ungefär som med cigaretterna, men med tiden har min konsumtion av det liksom blivit mer och mer instrumentell, och jag funderar ibland på om inte delar av mitt undermedvetna försöker få mig att dricka mindre kaffe genom att få det att smaka äckligt, för så jäkla svårt är det väl inte att göra en god kopp kaffe att jag misslyckas med det gång på gång. Å andra sidan anstränger jag mig ju inte ens, för jag ser till att alltid ha kaffe med mig överallt och då kan jag inte använda mig av mjölk och sånt som gör kaffe gott då jag tänker att kaffet blir surt om det ligger i en termos med mjölk en längre tid.
Men varför skulle jag vilja dricka mindre kaffe, egentligen? För att det gör mig till en jitterbug - och då åsyftar jag inte på dansen (eller mobilen, för den delen), utan på att koffein gör mig till en jittery bugger. Kaffe gör mig angsty och får mig att vilja skrika "go on then, bugger off!" till folk , men detta tillstånd of self-incflicted caffeinism är likväl värt det, för om jag inte tar min (över)dos så blir det hjärndimman, sängen - ridå. Jag är alltså hellre rastlös och sugen på dans än ligger där and hope "the bugs don't bite".
Koffein är jäkligt potent, that much is sure. Koffein stod tidigare med på listan över dopningspreparat hos Internationella Olympiska Kommittén, till och med. Men hur mycket behöver man dricka egentligen för att det ska ge någon effekt, och hur mycket är för mycket av det goda? Att vara lös i magen av för mycket kaffe gör inte direkt att jag känner mig starkare i bålen - for some, unexpainable, reason. Inte heller gör kaffe mirakel för prestationen när man redan har huvudvärk - såvida inte huvudvärken beror på bristande koffein, då.
300-600mg koffein är högsta rekommenderade dos/dag enligt koffein.nu. Enligt caffeininformer är det "generally agreed upon that 300mg-400mg of caffeine can be consumed daily without any adverse effects". Enligt livsmedelsverket motsvarar 3 koppar kaffe 300 milligram koffein, och enligt Löfbergs så innehåller en kopp på 125ml kaffe ungefär 100mg koffein. Jag dricker sex till åtta kaffemått/koppar kaffe varje dag, vilket blir 800-1050ml kaffe (när jag inte spär ut mitt kaffe ytterligare, vilket om något borde göra koffeinhalten i mitt kaffe lite högre än annars för att mer vatten filtreras genom kaffet, men det torde inte spela jättestor roll), vilket blir 1000-1350mg koffein/dag. So yeah, jag får i mig ganska mycket koffein/dag.
A druggie is me - or so it would seem. Jag har ju testat en jävla massa grejer för att bli mindre trött, men koffein reigns supreme, and so I refrain från att vara sansad vad gäller min konsumtion av det utifrån generella rekommendationer och konsumerar så mycket som jag kan hantera, helt enkelt. Inte därmed sagt att det går att bara köra på kaffe och ignorera allt annat - at some point hjälper inte mer kaffe, utan jag behöver lägga mig ner, sova en stund, gå hem och titta på Buffy, eller what have you, för att återhämta mig. Jag må dricka oroande mycket kaffe, men jag gör det väldigt disciplinerat och ansvarsfullt åtminstone.
VICKIE
Hi, my name is Vickie, and I'm an addict.
Hi, my name is Vickie, and I'm an addict.
HANK
Hi, my name is Hank, and uh, I'm an addict.
JOEY
Uh, my name's Joey but, uh, I'm not an addict. No, really, I'm not an addict.
Hi, my name is Hank, and uh, I'm an addict.
JOEY
Uh, my name's Joey but, uh, I'm not an addict. No, really, I'm not an addict.
(Från en av mina favoritfilmer, Hackers)
När jag fick superångesten i höstas sänkte jag mitt intag av kaffe, men det hjälpte föga, och även i andra perioder då jag haft förhöjda ångestnivåer och jag har minskat mitt kaffeintag så har det konstigt nog inte hjälpt. Det är som att det finns olika sorters ångest, liksom, där "koffein-ångesten" är mer av någon slags rastlöshet som jag kan göra något vettigt av, snarare än oro eller ångest, egentligen, som är satans svår att sublimera.
Har jag tagit något annat sorts knark än koffein då? Jag använde Black Burn Stacker som koffeinpiller ett tag, men kunde bli lite konstig i huvudet av dom, som jag beskrivit tidigare här. But wait, sa jag precis att koffein är knark? Yeah, I kinda did.
Anyways. Voxra ska tas, tröttheten shall subside, ångestnivåerna ska fortsätta vara som dom är - best case scenario described I just did.
... and that just there would be what is referred to as "the worst case scenario", or as we in the biz of talking shop during word sallad lunch while chasing the dragon refer to it -
Chasing ones own tail
going tits-up
product goes up in smoke
Yeah, I might be in the process of taking a nosedive, hard, Tony Montana-style. Men som tur är har jag mina narkotikaklassade lugnande, mina tre varianter av antihistaminer och andra sorters lugnande, en antipsykotika, en antidepressiv, och någonting mot hjärtlappning, to get me through these trying times av potentiella insättningsbesvär. Får uppdatera min psychonautian captain's log and keep you in the loop när lite tid med Voxra har gått, jag kan dra några slutsatser, och
Gud det är tur att åtminstone jag skrattar åt mina egna skämt. Eller så är det inte alls tur. Men kul är det i alla fall. För mig.
Om man för övrigt kan mäta nivån på en manisk episod genom antalet ordvitsar en person drar så är jag definitivt up there, coming on strong.
______
Politiskt icke-korrekt bonus bit:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar