Min kontemplation är ett helvete och den halvtimme då jag sitter och varseblir mina handflator gör jag inte mycket mer än att hålla på att somna. Gång på gång faller jag, och väcks av att jag håller på att somna. När halvtimmen är över är jag så trött och har så ont att jag faller ner i sängen, men jag somnar, of fucking course, inte. För då tycker min hjärna att det är dags att bara ligga där tills jag får ångest också och börjar tänka att världsalltet nog försöker hinta om att jag borde ta livet av mig och fortgå i någon annan form än "människan Ada". Detta djävulskap med meditationen påminner mig om paradoxen som är att somna framför teven. Där går det hur lätt som helst att somna, nämligen, men stäng av skiten och försök sova - denied! Det är som att jag blir dödstrött om jag behöver fokusera alltför mycket eller alltför lite. Om antalet och typen av intryck inte är tailor-made specifikt för mig, vilket dom sällan är. Senast jag lyssnade på en föreläsning var på en introduktion till en gruppterapi-grej, och då tog det 5-10 minuter innan jag mentalt var tillbaka på universitetshelvetet som dom sista åren mest handlade om att hantera tröttheten.
Så där låg jag i sängen, i morse, efter att ha börjat dagen lika underbart som varje dag, med ett helvete som känns helt meningslöst och potentiellt kontraproduktivt, och till slut blev jag så satans arg bara. Jag fick djävulen i mig och bestämde mig för att skaffa mig adhd-mediciner, något jag funderat på under många år och aldrig vågat mig på. Jag är så trött på att, well, vara trött, och jag är trött som fan på att känna min jävla trötthet och acceptera hur fruktansvärt det är att ligga där och växla mellan att vara dödstrött och ha ångest, och om jag har riktig tur - båda två. Så när jag låg där i sängen lät jag ilska och någon slags desperation bli min drivkraft för att komma iväg och träna och handla mat. Can't be trying to run on love all the time när ilska förvisso bränner ut men är så jävla effektivt i stunden.
Bonus bit - musik att bli arg och handla mat till:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar