För en vecka sedan vägde jag 61.8kg som mest på morgonen innan frukost och efter toabesök*. Jag vägde mig inte konsekvent under flera dagar, men ändå. Fem, sex och sju dagar efter att jag påbörjat min deff så vägde jag 60.6kg, 60.7 kg och 60.8kg. Att det nu verkar som att jag går upp snarare än ner trots att jag håller mig på dom där 2700 kalorierna om dagen tror jag mest är en illusion som kommer av att man väger lite olika från dag till dag och också är anledningen till att jag vägde mig tre dagar i rad. Men ja kanske har min viktminskning stannat av, efter att ha gått ner ett kg på under en vecka. Jag blir aldrig klok på såna här saker. Damn you brain!
I vilket fall så var det kanske bra att jag käkade kinesisk buffé igår och förhoppningsvis på så sätt resettade min metabolism. Så kan jag även helt ologiskt skylla på den buffén och min pappa som bjöd mig på den när jag sen inte når mina mål.
Om jag väger under 61kg så borde jag utan större problem kunna vattendeffa ner mig till under 59kg, men jag vill inte riskera något när SM står på spel, så jag tänkte deffa åtminstone tills jag har en dag eller två då det står 60.5kg på vågen. Sen är det faktiskt inte särskilt lång tid kvar tills den femtonde och då behöver jag nog inte tänka så mycket på vad jag äter, förutom dom sista vattendeff-dagarna.
En annan grej som slog mig och som jag stör mig som fan på att jag inte tagit seriöst tidigare är att det ju rimligtvis borde vara så att man ska lyfta exakt så mycket som det står i ens program. För nu när jag slog personligt bästa i böjen med 5kg så är 70% av mitt max inte längre 87.5kg, utan 91kg, vilket innebär att jag borde lyfta just 91kg och inte 90kg. I just det här dåliga exemplet så spelar det inte så stor roll, men ponera att jag hade tagit 72.5kg i bänkpressen. Innan hade 70% av mitt max på 70kg varit 49kg, vilket jag hade rundat av till 50kg, och efter det nya rekordet hade 70% varit 50.75kg vilket jag hade rundat av till - just precis - 70 fucking kilo. Jag skulle med andra ord ha kört exakt samma cykel en gång till, men förväntat mig att jag skulle bli starkare på det. Så nä, nu gäller det att sluta runda av hela tiden och använda även dom där superfjuttiga juniorvikterna. For honor. And gains.
En annan sak som slagit mig är att the temptation att sluta ta testodämparna tillfälligt ligger och har lurat den senaste tiden. Inte för att jag vet hur stor effekten hade varit egentligen, men likväl - jag blir sugen på att sluta ta dom i en vecka eller två. Så jag slipper ha en anti-edge när jag deffar och slipper vara testo deficient när jag nu ändå tävlar som man. Det vore så löjligt om min total landar på 2.5kg från kvalificeringsgränsen till SM, vilket faktiskt är fullt möjligt som det ser ut nu. Särskilt om det visar sig ha varit min enda chans att vara med på ett SM någonsin så kommer jag ju undra varför jag inte gjorde allt i min makt för att ta vara på denna chans. Då kanske jag kommer titta tillbaka och tänka att what the fuck Ada, you had the temptation - why the fuck did you resist? For the love of man? For the love of woman, kanske? Ah jeez, anyhow, I'm determined not to give in to the temptation and that's that.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar