Maxdag

Idag hade jag den efterlängtade maxdagen som jag efterlängtade med både skräck och förtjusning. Så idag maxade jag i alla tre tävlingslyften. Thusly, today many a splendid deeds were-a-done. Jag förväntade mig inte särskilt mycket, men hoppades ändå på det bästa. Mer ambiguitet vad gäller mitt känsloliv alltså. Eh, the usual combination of bitter realism and irrational optimism. Bänken och böjen gick ungefär som jag förväntade mig, eller så bra som jag kunde ha förväntat mig att det skulle gå snarare, medan marken verkligen gick över förväntan och får mig att vara optimistisk vad gäller min förmåga att bibehålla styrka trots mina låga testosteronnivåer. Thusly, today mayhap a bad bad harlot is what I've been.

Och plötsligt är jag där ändå och nosar på gränsen till SM-kvalet. Liksom 360kg är vad jag ska upp i. Dagens lyft resulterade i 130kg böj, 67.5kg bänk och 162.5kg mark. Alltså = 360. Så åter igen behöver jag prestera precis lika bra på nästa seriespel som jag har gjort på den bästa av mina dagar. I'll need some fucking luck, but it is quite doable. Jag hade redan börjat gå i tankar på att avbryta min Sheikocykel och hoppa på en modifierad Smolov Squat Routine då jag upplevde det som att jag ändå inte skulle ha en chans att kvala till SM och därför lika gärna kunde pröva på extrem volymträning med fokus på bara ett lyft, men efter idag tänker jag att jag ska fortsätta precis som förr. Att jag då kanske lyckas nå mitt jävla mål om att kvala till Styrkelyft SM i Herrarnas 59kg-klass.

Nuff said - nu går vi igenom de tre lyften var för sig.

Ja jävlar, personligt bästa med 5kg, trots tio månader på östrogen och över fyra månader på testoblockare. Guess I just proved a lot of people wrong!

Djupet på det tredje lyftet godkändes av dom som såg det så jag är nöjd trots att det är på gränsen. Min filmare tyckte alla lyften såg enkla ut, men ja, I guess I just make things look easy. Eller snarare är det så att jag antingen klarar ett lyft relativt smooth, eller inte alls. It's a thing, helt enkelt. Så nej det kändes inte det minsta enkelt, till skillnad från det tredje marklyftet som konstigt nog kändes just precis så - enkelt.

But I'm getting ahead of myself. Jag tog lite preworkout innan jag började squatta, en lite rosa concoction med massa koffein och annat gojs, and oh my oh my.

Jag blev snabbt väldigt varm, och efter andra lyftet blev jag snabbt väldigt kall och fick gå runt med tröja på när jag vilade. Koffein gör mig väldigt varm, och adrenalin får mig att bli skitkall. You're hot and you're cold, etc (enter: obskyr referens till TSUNDERPLANE). Peppen var stor all around, vilket också ökade på adrenalinet misstänker jag. Jag hade t om sagt till lyftarklubbens styrkelyftare i gruppkonversationen vi har på fejan i förväg att jag skulle maxa in order att maxa även förväntningarna  (och för att få hjälp med stuffs). Stuffs som att döma lyften, säga åt mig när jag skulle böja, osv. Så att det hela skulle kännas så nära en riktig tävling som möjligt, även om det innebär att jag blir extra nervös för att folk tittar på när jag gör saker. Att jag skriker som en jävla gnu gör ju också att folk stannar upp och tittar. Efter vissa av lyften försvann nästan min röst i en halv minut eller så.

And then there was the bench, the silent but deadly one.

 
På första lyftet upplevde både jag och andra att jag fick press-signalen för tidigt vilket var synd, men det var ju inte PR-försök det gällde utan första lyftet så det var inte superviktigt. De två andra lyften gick, tja, inte alls. Under det tredje lyftet väntade jag på startsignalen väldigt länge för att jag inte hade i hela foten tydligen, men det fattade ju inte jag och när jag väl började bänka så var jag redan alldeles för trött för att få något vettigt gjort. Så det gick som det gick, men jag kommer försöka mig på 70kg på seriespelen, dvs precis samma vikt som förra gången. Jag har inte blivit bättre men är i ärlighetens mest tacksam för att inte ha förlorat gains.



 ....

Ok, så hela den här sessionen gjorde mig förvirrad. Jag ska ju ha blivit svagare och förlorat 20kg i marklyftet?! Jag prövade ju 90% av mitt max, aka 150kg, och misslyckades flera gånger under den senaste månaden?! Well, it seems as if jag kanske helt enkelt misslyckades med dom lyften för att jag var mitt uppe i en tung träningscykel och därför var svagare än vad jag var idag efter en vecka med lägre volym. Still, något liknande har aldrig hänt trots erfarenhet av tunga träningscykler. Att jag skulle misslyckas med ettor på 90% - blasphemy! But hey, jag tog 162.5kg idag och det kändes som att jag skulle kunna ta 165kg and that's damn near close mitt PB, and that's damn near close enough för att jag ska kunna kvala till SM. So yey, go me! Att vara utvilad gör mycket, liksom. Och så har Sheikovolymen kanske blivit svårare att hantera med kemisk kastrering pågående. Men för fan, 162.5kg!

So here's the plan för den närmaste månaden: jag ska inte försöka mig på att gå tillbaka till den maximala sumo-position utan tänkte fortsätta att träna sub-sumoalt. Yeah that's one really not pretty word, and far too easy to read as sumo-analt eller suboptimalt. Whatever - sumo två gånger i veckan, böj tre gånger i veckan, varav två gånger med tävlingsböjen och en gång med high bar eller normal stance och barfota. People keep telling me att jag inte kan böja på det sätt jag gör, och att jag kommer fucka upp min rygg, och trots att jag inte känner av det så tänker jag att det nog gör mig gott att fortsätta variera mig litegrann. Jag kommer även följa Sheikos idé om att fokusera mer på tävlingslyften och mindre på assistansövningar ju närmare en tävling man kommer. Sedan ska jag (åter igen, så fucking bakläxa på mig) fokusera på att gå ner snabbare i böjen och särskilt i den nedersta portionen av lyftet. Detta för att 1) kunna använda mig av stretch-reflexen och därmed få lite hjälp på vägen upp, 2) inte ha lika mycket time under tension och därmed slösa på mindre energi, och 3) få fram knäna mer i bottenläget och därmed kunna hålla ryggen mer upprätt. Seems simple enough. Ain't nothing to it but to do it, so let's get to work. But first, let's gloat some more.

Och visst fan, gå ner 1kg behöver jag också göra. But, you know, for now -