Artikel - Gymkulturens ideal och könsnormer stöter bort transpersoner

Förhållandet till kroppsideal och träning skiljer sig åt inom olika delar av hbtq-världen.

- Många cis-bögar och flator tillhör definitivt gymmens bästa kunder. De ser inga problem med den stereotypa kroppen. Det är bara att titta på nöjesannonserna i QX för att se vad som gäller, säger Kian Sigge.

För transpersoner blir däremot kroppsidealen problematiska. Många tar också helt avstånd från all form av träning. Att missköta sin kropp kan rentav för några bli ett sätt att visa att man inte ställer upp på majoritetssamhällets skruvade ideal om trimmade kroppar.

/.../

- Jag brukar råda folk att söka sig till mindre ställen. Kanske har hyresgästföreningen ett gym, eller studentkåren. I andra hand tycker jag Friskis och Svettis är bra, de har en mer avslappnad attityd än de stora kommersiella kedjorna.

– Och glöm inte bort de gamla kraftsportklubbarna och hardcore-gymmen. De som går dit är redan lite freaks och avvikande. Där är en del kufar, extrema kroppsbyggare och gamla frisksportare, men de är där för att träna, inte för att visa upp sig eller för att hävda sin heterosexualitet, säger Kian Sigge.

Länk.

Alltså jag vet inte hur avvikande folk i hardcore-gymmen egentligen är (rent sexuellt- och könsidentitetsmässigt är det väldigt tyst, till skillnad från i exempelvis nördkulturen där queer frodas), men för egen del så har det varit enklare att vara på en liten klubb där man får bättre kontakt med medlemmarna. Jag har tidigare beskrivit hur det primärt är (manliga) främlingar som jag är rädd för, i samband med främlingar som jag får social fobi, att det är främlingar som trakasserat mig för att jag ser ut som jag gör - och ju mindre gym, desto mer handskakningar och därmed desto mindre främlingar.