Länk.
Det finns en massa forskning som visar att kvinnor får sämre självförtroende och/eller bild av sin egen kropp efter att ha tittat på modellbilder, och forskning som är dylik och relaterad till det här med orealistiska kroppsideal för majoriteten av kvinnor. Alla försöker sälja sitt skit och göra sig själva och sina karaktärer sympatiska och likeable och attraktiva - det är inget konstigt med det, och därför inte en överraskning att alla dessa orealistiska skildringar av kvinnokroppar dyker upp överallt, även om kvinnor och andra mår sämre pga det i slutändan. Väldigt många problem i dagens samhälle är problem till att börja med för att den aggregerade effekten av handlingar som på individnivå inte är omoraliska eller dåliga leder till resultat som de flesta förlorar på. Det är en social fälla, den kanske mest kända being the tragedy of the commons, och ofta förstådd i relation till miljöfrågan. Det är fångens dilemma (känd för dagens kids från The Dark Knight?). Det är Nash equilibrium. Det är någon annans problem. Det är vi och vårt samhälle, och ett av de bästa argumenten för existensen av supranationella institutitioner som EU där representanter för olika nationer kan mötas och gemensamt ta beslut som enskilda aktörer/nationer annars hade förlorat i konkurrenskraft jämte de andra nationerna på om de hade tagit själva.
Nu är det förvisso inte riktigt så enkelt heller att bara skapa den sortens institution och tänka att det därmed blir jämlikt mellan olika aktörer, då många av de beslut som tas på dessa nivåer gagnar de rika nationerna mer än det fattiga (because of many reasons), men grundidén håller. Frågan är vad vi gör med frågor som representation i media. Ett sätt att försöka minimera de skadliga effekterna av den sociala fälla som är representation är att ha public media där saker kan vara mer PK och realistiska än i de kommersiella instanserna. En annan grej är att juridiskt skapa möjligheten till att exempelvis anmäla reklam som anses vara sexistisk. En tredje grej vore utbildning och konsumentinformation, skapad centralt eller lagstadgad på något sätt. Inget av dessa verktyg är särskilt rättvist mot enskilda aktörer eller verkar i sig själv vara särskilt verkningsfullt. Vissa menar att citizens ska vote with their wallet, vilket nog är den mest problematiska "lösningen" av de jag nämnt. Så vad tror jag på då?
Fuck knows. An assortment of things and combinations and stuff. Ja jag har inget svar här riktigt, ville mest uppmärksamma artikeln inlägget handlar om, och skriva ner lite tankar jag fick när jag såg den. Jag tror på personligt ansvar någonstans, men är inte en stranger till affirmative action, könskvotering, and the likes, dvs statens icke så osynliga hand. Nudging på riktigt stor nivå är jag väldigt nyfiken på och skulle vilja att någon stat skulle försöka sig på. Att man går in i ett tåg och hör en röst säga något om logical fallacies, fast ja, tänk mer tailor made för specifika situationer. Kanske innan en politisk debatt? Det här med att Bechdel-testa filmer dock... oh I don't know. Alltså fan det är åter igen samma problem - det är ju skitcoolt att en institution gör en sån här grej, men om institutionen blir för mäktig så blir det bara skit och inget mer. Den chansen kanske inte är så stor i nuläget, men ändå. Och så vill jag gärna att saker ska utgå från individer i så stor utsträckning som möjligt, snarare än organisationer, men jag vette fan alltså. Organisation är faktiskt en grundläggande mänsklig aktivitet, och utan samarbete hade vi inte kommit särskilt långt, så go forth and organisera på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar