Inspiration/Kultur - Gympaläraren

Unga rör sig allt mindre och mår allt sämre. Sveriges nya träningsguru Kalle Zackari Wahlström vill göra något åt saken. Han åker tillbaka till sin gamla högstadieskola med uppdraget att få eleverna att röra på sig mer. Men första mötet med verkligheten blir en chock. Halva klassen är frånvarande från skolidrotten. Kalle har mött sin största utmaning någonsin.

Länk.

Alltså man blir ju lite kär i Kalle. Jag blev lite kär i Kalle redan när jag såg Svett och Etikett, men ja, jag blev lite kär igen av att titta på Gympaläraren. Lite förtjust i eleverna som är med i programmet blir man också, och det är fint att Kalle definitivt blir det. "Alla skolor borde ha en Kalle", säger en av eleverna. Fan, det kanske inte vore en så dålig idé? Resurserna han och SVT brought to the table skulle det förmodligen inte finnas pengar för, men liksom en person som är trivsel-agent på skolan, inspiratör och kurator i ett, typ. Nån rolig men samtidigt allvarlig typ som går på djupet och kan vara både förebild och någon eleverna lyssnar litegrann på. Det tror jag på behövs. Det önskar jag att jag hade när jag gick i högstadiet, alltså åtminstone en vuxen som lyssnade och som jag hade vågat öppna upp för. Men så var icke fallet, och det bidrog nog till min uppfattning om att ingen finns där för en, att världen är en kall och mörk plats, och att de som styr den vill ha det så eller åtminstone inte orkar bry sig om att förändra den. Sad but true.