“While future studies are always needed, our results support the notion
that transgender children are not confused, delayed, showing
gender-atypical responding, pretending, or oppositional—they instead
show responses entirely typical and expected for children with their
gender identity, the data reported in this paper should serve as further
evidence that transgender children do indeed exist and that this
identity is a deeply held one.”
Länk.
Jag är skeptisk till IAT, något jag nämnt tidigare, men sure, I guess this is good news somehow? Det här med att saker ska normaliseras hela tiden innan det kan accepteras alltså, det är ett problem. Borde det inte vara helt normalt och acceptabelt för transgender kids att ha atypiska responses associated med deras könsidentitet? Alltså jag menar dom är ju faktiskt inte normala, fan vet hur väl dom passerar, och dom är väl medvetna om omvärldens syn på dom - klart som fan dom kan bli conflicted, osäkra, och få en annan relation till sig själva och sin könsidentitet än cispersoner, inte fan är deras identitet mindre falsk än någon annans för det! Jag upplevde att t om könsutredarna i Lund som nekade mig åtkomst till behandling i många år inte verkade förstå detta, så jag tror det är ett tankefel på systemnivå, i stil med den där idén om att alla ska behandlas lika, snarare än behandlas lika utifrån de förutsättningar de har, något jag också varit inne på tidigare. Nä, ge mig lite mer nyans i förståelsen av identitet och autenticitet. Sen kan man även göra distinktionen mellan barn som becomings och barn som beings - är det fel att låta ett barn leva ut sin självidentifierade könsidentitet om man misstänker att det "bara är en fas"? For all we know är det en nödvändig fas i deras mognadsprocess, även om vår misstanke om att det är en fas bör få oss att fundera över i vilken utsträckning hormonbehandling bör tillåtas just där och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar